Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?

Jag har stött på några sådana liknande fall, där en part varit tex dement och förvirrad och inte speciellt talbar medan andra parten varit frisk och bott hemma.

Jag kan faktiskt tycka att det är  okej, och kanske mer okej än att börja böka med en skiljsmässa med någon som knappt förstår innebörden av det det.
Hade varit skillnad om Birgitta bott på ett boende men varit helt klar i knoppen.

Många äkta hälfter blir ju dessutom väldkigt ensamna när andra parten måste flyttas till ett boende, många är ju äldre dessutom och vännerna är döda alt orkar inte hälsa på, många sitter hemma i sina stugor och är ledsna, ensamna och deprimerade, ser då hellre att personen ifråga slipper vara helt ensam.

Men visst är det ett etiskt dilemma, trota allt lovar man ju varandra när man gifter sig att vara trogen livet ut.