Bör man skilja sig från sin Alzheimersjuka hustru om man vill leva i ett nytt förhållande?

Genom att ha en annan är ju en indikation av övergivandet, vad ska han tillföra när han kommer dit? Ska han mata henne och gå på toa? Har man ingen känslor så kommer man sitter 2 timmar kanske några gånger i veckan tillför inget kan lika gärna kvitta! Jag jobbar utredning av såna har jobbat 10 år har varit med om en hel del och jag verkligen kräver respekt och omtanke för dessa personer! Även de är sjuka så de känner av kan lova er! En man va total borta men kände av min sorg och verkligen tittade på mig en sådant sätt att sa typ "va inte ledsen" o hade handen på min axel... Jag visste med en gång att han visste, är du orolig de känner av är du nervös, rädd, glad, tomt allt jag lovar er de känner av och beroende på din tillvaro formar dem sina! Tror ni verkligen att hon inte märker nåt om ni går bakom henne? Då tror ni fel! Jag klara inte det men alla får göra som de vill men jag tyker som det sägs i Sverige "ärlighet varar länge"

Vem säger att han inte kan älska henne och ha känslor för henne ändå? Hans liv utanför hemmet är kanske vad som får honom orka fortsätta finnas där för sin fru?

Känns som att du blandar äpplen och päron här.

Ja ja det blir bra men om du skulle acceptera det så det fint men jag gör inte det så respektera detta tack!

Åh jag respekterar din åsikt hur mycket som helst, men detta är ett diskussionsforum. I en diskussion ingår att ta del av andras åsikter, vilket jag tycker är jätteintressant.

Men han river ju upp mycket ångest och sorg hos Birgitta om han säger till henne att han vill skilja sig, tycker det är onödigt. Man måste faktiskt inte vara ärlig hela tiden, man måste fundera på vad som är rätt i varje individuell situation. Hans förhållande med Birgitta är ju faktiskt över i och med att hennes hjärna är så skadad att hon inte ens kan ha en vettig konversation. Jag tänker på en upprivande scen som utspelade sig mellan min pappa och hans demenssjuka mor. Han hade hälsat på henne och skulle åka hem, så han sa att han skulle åka hem till sin fru och sina barn nu. Hans mamma, som plötsligt trodde att min pappa var hennes man, blev utom sig för hon trodde att hennes man sa att han skulle lämna henne och att han hade en ny fru och en ny familj. Dementa är ju väldigt oroliga redan som det är, varför göra det värre? Tycker det vore mer ego att skilja sig, det vore mer för att rena sitt eget samvete än för att det skulle gagna Birgitta på något sätt.

Betänk en annan sak: antag att Birgitta varit familjeförsörjaren och Axel varit hemmaman hela livet och tagit hand om deras 5 barn, ett hårt jobb! Efter pensionen har deras roller bestått och Axel har tagit hand om hela hushållet medan Birgitta bara tagit det lugnt efter pensionen (ok hon blev sjuk vid 62, men det var bara det här exemplet, hon hade ju lika gärna kunnat vara äldre). Ska Axel genom att skilja sig avstå från att ärva Birgitta, ett arv han gjort sig väl förtjänt av? Bara för att han "är otrogen" annars? De barn som blir upprörda över att Axel är otrogen är rätt ego själva skulle jag vilja säga och kanske bara ute efter att han ska skiljas för att de ska ärva Birgitta?

När man har en partner som är Alzheimers Sjuk, så förändras livet dramatiskt för alla inblandade! Kan förstå mannens synvinkel, som älskar sin fru, hon finns där men är inte längre den hon en gång var! Sexlivet förändras och mycket i livet ställs på sin kant! Min mamma gick precis bort i sin Alzheimers som hon levde med i 17 år!!! Jag tycker det e helt ok att mannen hälsar på och bryr sig om sin fru! Kärlek och Omtanke är fint nog i detta läge! Ni kan väl inte mena att mannen ska leva 10-17 år utan nära intimitet!? & frun kanske blir ännu mer deppad av att mannen skiljer sig och aldrig kommer och hälsar på! Tids nog kommer hon glömma bort att han finns! =( ....