Vilka tre ord tänker du på när du hör "ung mamma"?

Vill kommentera....till alla...

Det är mycket vad som skrivits här som jag grundar mitt inlägg på. Men, dels vad jag träffat på på riktigt. Jag har även träffat på de som har siffror i ålder att vara "ung" förälder- som inte hela tiden vill "skylta" med det.

Det finns tonårstjejer som har olika förutsättningar i föräldraskap- det finns de 30 åringar som också har det.

Vad ser du på helt annat sätt? Att "unga mammor/pappor" är något annorlunda än..."vanliga" mammor/pappor???

Vad innebär det med "ung förälder"? Är det viktigt att "kategorisera" sig så?
Om någon som är 27 år beter sig som...18...19...("hur-man-nu-beter-sig-då"?) är den också "ung" pga mentalitet och förutsättningar...eller är det siffrorna i ålder som är det avgörande?

Vad är en "vanlig" och "gammal" förälder...???????

Jag vill gärna ha synpunkter.

Nej, jag tycker inte det är viktigt att kategorisera sig som ung förälder. Men det är lättare för unga föräldrar att finna varandra och människor i sin egen ålder som går igenom samma saker, för det är inte alltid man har mycket genemsamt med äldre föräldrar.

Det finns ingen vanlig eller gammal förälder, vi är alla föräldrar. Men visst finns det föräldrar som är lite äldre, föräldrar som är lite yngre och föräldrar som är någonstans i mitten, men i slutändan är vi alla FÖRÄLDRAR oavsett åldern vi har.

Jag är själv en "gammal" mamma (fick min dotter vid 37) och jag har ibland tänkt att unga mammor är lite naiva, att de skaffar barn av fel skäl. 

Men sen kom jag i kontakt med en tjej som blev mamma som 17-åring och hon har fått alla mina fördomar på fall. Hon lyckades gå ut gymnasiet trots att hon hade ett nyfött barn. Hon lever fortfarande med pappan i en lycklig relation. Hon gick ut skolan med toppbetyg och har kommit in på en tuff utbildning på universitetet. Hon är en underbar mamma till sin fyraåriga dotter som dessutom är en krävande flicka som utreds för ADHD.

Jag tror inte att unga mammor är sämre mammor än äldre eller tvärtom, men jag tror att de flesta kvinnor oavsett ålder mår bra av att ha något i sitt liv att falla tillbaka på förutom barnen. Så att man inte blir ekonomiskt beroende av en kille eller måste få hela sin bekräftelse genom sin mammaroll. Det gäller alla åldrar men om man ska generalisera ser man trots allt fler unga tjejer falla i den fällan. 

Jag kan glädja er med att jag åtminstone inte uppfyller någon av fördomarna förutom "Ensamstående".

I övrigt så har jag olika erfarenheter beroende på vart jag stött på de unga mammorna. De jag känner i verkliga livet är normalbegåvade, arbetande/studerande, sambo/gifta/ensamstående/i nytt förhållande, inga bidragstagare, ickerökande, icke "barnvaktsberoende" och ruskigt tråkiga när det kommer till fest. Dvs om de inte jobbar eller är med barnen så är de för trötta för att orka festa.

De jag sett här på fl är till 90 % en bunt fjortisar som slänger sig med klyschor och verkar smått efterblivna.

De jag sett på tv är ungefär som de jag sett på fl, med den skillnaden att jag där åtminstone kan invagga mig själv i nån falsk trygg förhoppning att det är fejkat och överdrivet.

Du hade precis det rätta orden utav det jag tänker/känner. Hör också bara till kategorin "ensamstående", men förstår inte varför det är ett sådant negativ och känsloladdat ord här inne? Jag menar det är ju många "äldre" som är ensamstående också, så varför är det fel att vara det? Är det fel att kärleken kanske tar slut? Är det fel att ena partnern kanske är otrogen och finner en annan? osv.

Hmm... de tre orden jag tänker mest på är:
Uttjatat
Ointressant
Jaha...

Det känns som att "ung mamma" har gått från att beskriva en kvinna som fått barn som ung till att ha blivit någon form av stämpel eller titel som vissa sätter på sig själva eller på andra som någon slags identifikationssymbol; "ung mamma" har liksom blivit Ung Mamma™. På gott och ont, eftersom, som jag uppfattat det, dels den unga mamman kan sätta stämpeln på sig själv (och troligtvis då ser den som en symbol för att man är stark, klarar sig trots dåliga odds osv), och dels att andra kan sätta den stämpeln på en ung mamma (och troligtvis då ser den som en symbol för att man är naiv, slarvig med p-medel eller whatever). Obs! Det är såklart bara mina egna uppfattningar om stereotyper som jag presenterar - jag har inte sett någon uttrycka vare sig det ena eller det andra, men det är så jag har uppfattat bilden av Ung Mamma™.

Jag lägger ingen värdering i det som sådant, men jag finner det rätt ointressant och uttjatat, som sagt. Att vara ung mamma är inte något unikt, och innebär troligtvis både för- och nackdelar, som i absolut största hand är mer beroende av individen än dennes ålder. Precis som för en mamma som får sitt första barn efter 40. Eller en mamma som studerar. Eller en mamma som bor i Sveg. Eller... (ni fattar kanske vad jag menar )

Eller hur. Förhållanden spricker, så är det. I vårat fall tror jag säkert att åldern hade betydelse, vi växte ifrån varandra, men den största orsaken till vår separation är ändå att han pippade runt och råkade skaffa sig ett par ungar på sidan.

Jag tänker på;

- Häftigt
- Fortfarande ung nog att kunna kombinera både "karriär kvinna" och mamma (Det kan man säkert göra oavsett ålder men tyckte det lät bra)
- I mina tankar och ögon ser det as häftigt ut när man ser en ung mamma som kommer med en barnvagn.

Men... På vilket sätt är det häftigare att starkare att vara mamma när man är runt 20 än när man är runt 30? 

Omogen och outbildad
Ensamstående
Bidragsberoende