Missfall av tvillingar

Anmito..tack snälla du,,
kram

Yvonne 76..jag känner med dig och dina känslor..Jag fick såna konstiga tankar efter att jag såg mina söta,,kändes bara som att jag ville ha dom i alla fall,,stoppa dom i en burk med vatten eller bara trycka in dom igen så dom skulle börja leva igen,,
Det är konstigt att man kan få sådana tankar när man vet att det absolut inte går,,
Tack snälla du för inlägget,,ett ljust år sänder jag till dig med..
kram

Du behöver inte alls be om ursäkt för att du frågar, är skönt att få dela tankar och känslor med nån som varit med om liknade saker.

Våra tvillingar begravdes ju i oktober så snön hade ju inte fallit ännnu, blev minneslund för dom oxå, det tyckte vi kändes bäst. Jag är en sån som sjunger och av nån orsak bestämde jag mej för att sjunga för dom i kyrkan, blev Jag vill alltid älska dej av carola, den är bara sååå fin, fattar inte att jag klarade av de, men ville så gärna göra de bara.

Efter förlossningen, vilken för övrigt va den värsta jag varit med om, har ju 2 stora pojkar sen innan. Fick vi ha dom hos oss så länge vi ville, jag fick upp båda på bröstet på en gång. Gabriella kom först, då hon låg längre ner och så, hon va så söt och liten, men ganska förändrad då hon ju redan varit borta i 2 veckor. Efter kom Johannes som var 300 gram större, åhhh han var oxå så fin, några mycket små rörelser innan han helt somnande in.

Som andra sagt  här inne har dom blirvit varnade för risklerna med tvillingar, hmm de vart jag med men inte alls på det sättet, dom sa bara att riskerna ju va lite högre. Då tänker man ju några procent, ahh fick veta efter förlossningen av läkaren att det är 50 % större risk. VA??? Hade jag vetat de ändå.

Okej om naturen varit framme så är de ju bara så, men vi gjorde IVF, och av olika skäl valde vi att sätta tillbaka 2 ägg, för att öka chaserna att iaf ett skulle fästa. Då sa dom likadant att riskerna är LITE större. Men oxå att risken att det skulle fästa 2 var en på 100, va därför vi vågade göra så ändå.

Vi blev ju ändå glada när vi fick veta att det var två, då vi inte fattat exakt hur stora riskerna var, hade jag fattat de hade jag aldrig satt tillbaka 2 ägg.

Känner sååå med alla er som varit med om samma här inne, beklagar oxå er sorg stort. Hemskt att vi ändå är så många, men tröstande att veta att ni finns att dela tankar med

Massor med kramar Teza

Hemskt att alla här har drabbats. Trodde knappt sånt här hände efter v 12 ska ju missfallsrisken minska?

Jag blev chockad när jag fick höra att  jag bar på två på naturlig väg. Trodde aldrig det skulle hända. Fick inte heller höra någon info om att det är större risk för missfall då man bär två. Det är hemskt att leva mellan hopp och förtvivlan att inte veta hur det går ,hoppas men troligen förlora dem.
Jag jobbar som sjuksköterska  och tycker att jag blivit nonchalant bemött. Återbesök, eller cyklokapron för att stoppa blödningen och frikostigt med ultraljud borde väl vara en rättighet ?
Har ni andra fått höra om att riskerna med att vänta tvillingar är större ? Jo komplikationer i slutet men inte blödningar osv... 
Känns lite som om jag går mot det oundvikliga. Har iof fått behandling mot min uvi men det blöder än.
Många kramar till er som förlorat era älskade efterlängtade små liv... 

Va olika åsikter läkare verkar ha, jag har oxå hört att dom helst inte sätter tillbaka 2, men har ändå inte insett HUR stor risken är. Och med tanke på att vår ivf-läkare gav oss det valet mycket lättvindigt, inget vi direkt bad om alls, utan han frågade: Hur vill ni göra, chansa på att ett fäster och det andra överlever frysen vilket inte alls är säkert, eller vill ni sätta tillbaka båda,( vi hade bara två som klarat sej)

Vi stod där, hade inte mycke tid på oss att fundera, hade inte ens pratat om de innan, trodde ju ite dom gjorde så som sagt, jag frågade hur stor risken var att båda fäste, inte stor svara han, en på 100, men chansen ökar något för att ETT fäster, inte konstigt då att vi gav de en chans tycker jag, och jag tycker inte han lät oss förstå hur stor risken var med tvillingar om det blev det, han trodde nog aldrig att båda skulle fästa.

Jag önskade mej aldrig tvillingar, var tom lite orolig för hur jag skulle fixa de, kommer dock ALDRIG göra samma misstag igen, det har jag lärt mej. Men om jag av nån orsak skulle bli spontant gravid med tvillingar, skulle jag aldrig i livet klara att göra abort för de, många får oxå friska tvillingar.

Det jag fick höra som orsak dock var just att min kropp nog inte klarar av att bära tvillingar.

Jag kan inte fatta att risken med tvillingar var så stor att det kan gå fel,,hade bara som sagt också hört att mot slutet brukade man bli sjukskriven för att det är tungt och påfrestande för kroppen såklart eftersom det är två..plus att lite tidig förlossning kan inträffa som ca runt 30 redan..Men något jag är så besviken på är att på sjukhuset jag va på var nästan alla otrevliga och visade ingen sympati alls,,jag menar bara att bara för att man är i mellan vecka 12-15 så verkade det som om dom ville att mitt missfall skulle hända så vi kunde gå vidare,,jag ville ju bara försöka tro på ett mirakel även fast jag visste att utgången kanske skulle bli denna,,jag var förberedd på en förlossning med värkar å allt som tillhör fasten att det såklart inte gjorde lika ont fysiskt så gjorde det ju ännu ondare psykiskt med den förlossningen,,jag fick i alla fall det bemötandet att dom bara väntade på att dom skulle komma ut,,
Efter att lilla flickan föddes och vi fick se henne ligga där helt klar och fin,söt,underbar men så liten och död,,var jag glad över att mina värkar försvann eftersom att ett litet hopp om att pojken kanske skulle stanna kvar..men förstörd samtidigt över att jag mist ett barn,,då går alla sköterskor ut och tittar inte ens till mig förns 4 timmar senare då jag ringer på klockan för jag vill ha en undersökning av doktorn för att veta hur den andra mår..Gabriella föddes halv 2 på eftyermiddagen kl 21.10 kom doktorn för en undersökning..under den tiden va en sköterska inne hos mig för att byta underlaget jag legat på..inte för att det kanske skulle spelat någon roll men vad hade det skadat om nån av personalen tittat in bara å sagt,,ledsen att doktorn tar sån tid på sig eller hur är det?
Mina sjukhusvistelser under denna period har varit förjävliga rent ut sagt,,och jag är faktiskt inte en otrevlig människa men efter att doktorn aldrig kom,,(förstår att hon säkert hade mycket att göra)så skällde jag ut 2st ur personalen samtidigt som jag var alldeles förstörd och tårarna forsade att ni faktiskt kunde tittat till mig under alla dessa timmar som gått..
Varför lämnar man mig ensam i flera timmar åt mina tankar..när man kunde gjort en undersökning direkt efter att gabriella fötts då hade dom/vi sett att faktiskt tyvärr Gabriel inte heller överlevt redan då än att ha honom liggandes torr bara några cm in i mig för flera timmar..hade jag gått på toa hade han kommit på en gång..så där låg jag i tron om att han kanske levde inne i magen men va redan på väg ut..hmm

Jag började gråta då jag läste din TS... Jag skulle inte önska min värsta fiende att gå igenom det du fått gå igenom . Jag hoppas att sorgen inte kommer att ta över dig utan att du så småningom kommer förbi det här och kan njuta av de barn du fått behålla utan att känna denna sorg i hjärtat hela tiden. *KRAM*