Missfall av tvillingar

Tänk att så många varit med om liknade saker. "En på miljonen" sa de till mig.

Redan från första Ul berättade gynekologen om vilka risker det innebar med tvillingar och att jag absolut inte skulle ta ut något i förskott.

Mina problem började i vecka 16 då vaknade jag av att vattnet hade gått men på gyn sa mán att det inte verkade som att det varit vattnet. Bägge bebisarna hade vatten. Jag fick åka hem då allt såg bra ut och vänta och se om det blev ett missfall eller inte. Efter en vecka fick jag en blödning som varade 2 minuter. In igen på gynakuten även nu mådde barnen bra. Jag åkte till min ordinarie gynekolog hon gjorde ett ultraljud (var då i v19) och tog prover. Efter någon dag fick jag svar på proverna jag hade UVI och gardanellabakterier men ingen GBS. Jag fick en antibiotikakur. Vaknade en natt (v.19 +6) av att jag drömt att ena tvillingen kom ut. Jag väckte min man och berättade om min dröm. Mannen hinner inte mer än ut utanför förrän jag ringer och berättar att ett av barnen var på väg ut. Jag satt på toa. Ambulansen kom och åter igen in på akuten.

Kvinnan som tog emot mig tyckte att det var något extra att jag hade ett barn som låg i slidan och sprattlade och verkade till att må bra så hon ringde in en läkarkandidat. Jag berättade om min dröm att det ena barnet skulle stanna kvar. " Det finns inte i någon litteratur att tvilling nr2 skulle stanna kvar" sa hon. Så hon beslutade att bebisen skulle få två timmar på sig att komma ut själv sen skulle jag sättas igång.

Jag hamnade på förlossningen och fick ligga och vänta in tiden märk väl med tvillng 1 kvar i slidan som levde.
Efter ett tag kom överläkaren (en helt underbar person) in och beklagade min förlust. Jag berättade även för honom om min dröm. Han plockade ut bebisen och tittade sedan med ultraljud. Han blev förvånad när han såg att jag stängt mig helt. Han gick ut och kom tillbaka och sa att man ska minsann lyssa på mammors intention. Han hade då letat upp liknade fall i Frankrike. Han sa att vi skulle avvakta någon dag för att se vad som hände. De tog prover som visade att jag nu också hade GBS.

Dagen efter kom han in och berättade att han ringt och pratat med läkare i Köpenhamn om mitt fall. De hade då diskuterat och kommit fram till att jag skulle få ett akutcerklage in opererat.

Jag fick åka hem efter operation men var tvungen att komma inte varannan dag för att ta blodprover. Jag hade blödningar som man misstänkte kom från tvilling 1s moderkaka som satt kvar. Vecka 23 fick jag rejäla sammandragningar tog bricanyl men de hjälpte inte så vi åkt in. När vi kom fram så slutade sammandragningarna. Jag blev inlagd denna gången på ett annat sjukhus med neo-vår från vecka23. Jag blev inlagd och hade nu åter en UVI. Fick antibiotika som sedan visade vara fel ( de hade glömt skicka in proverna men jag tjatade fram dem). Fick ett UL där allt såg jättebra ut och fick åka hem. Efter att fått sova hemma ett natt fick jag åka in igen med kraftiga blödningar bebisen tryckte på cerklaget och stygnen blödde.

De klippte bort cerklaget och värkarna försvann. De valde att sätta igång mig och ut kom en liten liten bebis som fick namnet Elian. Han överlevde i 3 veckor sen orkade han inte längre så vi fick stänga av resperatorn.

Varför detta hände har jag fått olika svar från olika läkare. En del skyller på att det var tvillingar några på infektionerna och några på en försvagning av livmodertappen.

Vår önksan var att de skulle ligga tillsammans med de andra barnen på minneslunden.

Jag beklagar och hoppas att du snart blir gravid igen!

vixan

Äldre 6 Jan 17:02

#14

josefineu skrev 2011-01-06 14:43:02 följande:

Hej vixan..Vad jobbigt ni måste ha haft det..kan inte riktigt sätta mig in i allt du berättar men känner så stor smärta med dig..jag tänker bara på allt som jag fick gå igenom med alla prover piller antibiotika,,jag menar under tiden som passerar när allt är ovisst och osäkert till att hoppet tar sig och får en törn om och om igen,,eller bara på att genomgå en förlossning som sen resulterar i att man inte får ta med sig sina småttingar hem..
Jag är glad för din skull att du fick ha lille Elian i alla fall för 3 veckor vilken liten kämpe..lilla gubben..
Folk säger till mig att det var nog nån mening med detta,,har du hört detsamma??
Men jag kan inte tro på det då blir i alla fall jag ännu mer ledsen,,för det finns inget positivt med en mening som denna..
många kramar till dig

Nej ser verkligen ingen mening med att förlora sina barn.

Det var en väldigt jobbig period. Mina tvillingar var inte planerade så beskedet att det var två kom som en chock. Vi vande oss vid tanken och såg framemot att de skulle titta ut. Strax därefter började komplikationerna som bara avlöste varandra. Tiden på neo-avdelningen var väldigt omtumlande. Varje dag blandades man av hopp och förtvivlan.

Idag fungerar livet som vanligt men det går så klart inte en dag utan att jag tänker på mina pojkar. En stor skillnad är att man inte tar livet förgivet längre. Nu har det snart gått två år.

vixan

Äldre 6 Jan 17:13

#15

Teza73 skrev 2011-01-06 15:28:35 följande:

Du behöver inte alls be om ursäkt för att du frågar, är skönt att få dela tankar och känslor med nån som varit med om liknade saker.

Våra tvillingar begravdes ju i oktober så snön hade ju inte fallit ännnu, blev minneslund för dom oxå, det tyckte vi kändes bäst. Jag är en sån som sjunger och av nån orsak bestämde jag mej för att sjunga för dom i kyrkan, blev Jag vill alltid älska dej av carola, den är bara sååå fin, fattar inte att jag klarade av de, men ville så gärna göra de bara.

Efter förlossningen, vilken för övrigt va den värsta jag varit med om, har ju 2 stora pojkar sen innan. Fick vi ha dom hos oss så länge vi ville, jag fick upp båda på bröstet på en gång. Gabriella kom först, då hon låg längre ner och så, hon va så söt och liten, men ganska förändrad då hon ju redan varit borta i 2 veckor. Efter kom Johannes som var 300 gram större, åhhh han var oxå så fin, några mycket små rörelser innan han helt somnande in.

Som andra sagt här inne har dom blirvit varnade för risklerna med tvillingar, hmm de vart jag med men inte alls på det sättet, dom sa bara att riskerna ju va lite högre. Då tänker man ju några procent, ahh fick veta efter förlossningen av läkaren att det är 50 % större risk. VA??? Hade jag vetat de ändå.

Okej om naturen varit framme så är de ju bara så, men vi gjorde IVF, och av olika skäl valde vi att sätta tillbaka 2 ägg, för att öka chaserna att iaf ett skulle fästa. Då sa dom likadant att riskerna är LITE större. Men oxå att risken att det skulle fästa 2 var en på 100, va därför vi vågade göra så ändå.

Vi blev ju ändå glada när vi fick veta att det var två, då vi inte fattat exakt hur stora riskerna var, hade jag fattat de hade jag aldrig satt tillbaka 2 ägg.

Känner sååå med alla er som varit med om samma här inne, beklagar oxå er sorg stort. Hemskt att vi ändå är så många, men tröstande att veta att ni finns att dela tankar med

Massor med kramar Teza

Det första läkarna sa till mig när var inlagd i Lund var " Föräldrar blir alltid glada när de får höra att de väntar tvillingar men det blir inte vi då vi vet vilka komplikationer och risker det innebär". Inte speciellt tröstande men sanningen svider.

En av mina väninnor gjorde också IVF. Hon sa att hon ville ha tvillingar men de sa att de inte satt i två ägg längre då det innebär så stora risker.

Jag frågade en läkare vad jag skulle göra om jag blev gravid med tvillingar igen. Hon svarade direkt abort.

Nog är det större risker allt. Blir lite smått irriterade på de som önskar sig tvillingar men man får lära sig att knipa igen och inte vara bitter.

vixan

Äldre 7 Jan 10:36

#19

Teza73 skrev 2011-01-06 19:35:33 följande:

Va olika åsikter läkare verkar ha, jag har oxå hört att dom helst inte sätter tillbaka 2, men har ändå inte insett HUR stor risken är. Och med tanke på att vår ivf-läkare gav oss det valet mycket lättvindigt, inget vi direkt bad om alls, utan han frågade: Hur vill ni göra, chansa på att ett fäster och det andra överlever frysen vilket inte alls är säkert, eller vill ni sätta tillbaka båda,( vi hade bara två som klarat sej)

Vi stod där, hade inte mycke tid på oss att fundera, hade inte ens pratat om de innan, trodde ju ite dom gjorde så som sagt, jag frågade hur stor risken var att båda fäste, inte stor svara han, en på 100, men chansen ökar något för att ETT fäster, inte konstigt då att vi gav de en chans tycker jag, och jag tycker inte han lät oss förstå hur stor risken var med tvillingar om det blev det, han trodde nog aldrig att båda skulle fästa.

Jag önskade mej aldrig tvillingar, var tom lite orolig för hur jag skulle fixa de, kommer dock ALDRIG göra samma misstag igen, det har jag lärt mej. Men om jag av nån orsak skulle bli spontant gravid med tvillingar, skulle jag aldrig i livet klara att göra abort för de, många får oxå friska tvillingar.

Det jag fick höra som orsak dock var just att min kropp nog inte klarar av att bära tvillingar.

Läkare tycker och tänker olika. Läkaren (specmvc) som har tagit bäst hand om mig förstod inte hur kunde säga att jag skulle göra abort. Han sa bestämt någon abort är det inte tal om. Vilket jag precis som du inte hade gjort men vilken rädsla man hade haft under hela graviditeten.

Min gynekolog som jag egentligen inte tycker är så bra tyckte vi kunde börja med pergotime nu efter nyår. Pergotime ökar risken för tvillinggraviditet så då skulle vi kolla med UL hur många ägg som var på G för att undvika tvillingar. Vi har tvillingar i släkten och jag är över 35. Dessa saker ökar riskerna för tvillingar och tänk då om man lägger till pergotime på det. Kanske får sexförbud varje ägglossning. Har läst här på familjeliv om de som haft 4 ägg på G.

vixan

Äldre 7 Jan 10:52

#21

Jag låg först inlagd på prenetalen i Malmö. De behandla verkligen mig som en prinsessa. Var förvånad över deras omhändertagande. Alla var helt underbara! De kom in till mig ofta och satt och pratade med mig.

När jag kom dit för att lämna prover kom alla fram och frågade hur jag mådde. Läkaren på specmvc sa att jag fick komma och prata även om jag inte var gravid. Vilket jag ska den 18 januari vill ha lite klarheter på vad det kan ha varit som gjort att det gick som det gick.

Andra gången jag blev inlagd var det i Lund. Efter att jag varit där kunde jag knappt prata. De kom in någon gång om dagen och frågade om jag blödde och sen gick de igen. Någon gång kom de inte in med mat ens. Jag orkade inte ringa efter dem för maten smakade illa så jag var inte sugen.

Det jag tycker är intressant är vad har ni fått för anledningar till att det gick som det gjorde.
Jag har en egen teori:

När jag väntade min dotter fick jag njurbäcksinfektion och blev inlagd. Jag fick stark antibiotika på lördagen och måndag satt förlossningen igång. Klockan 15.15 fick jag första värken och Bianca var ute 18.25.

Någon gång v13-14 fick jag UVI och fick då antibiotika efter den kuren började allt och när de tog nya prover visade det sig att jag hade andra bakterier. Då fick jag antibiotika för dessa och efter mitt i den kuren kom tvilling 1 ut. Ny prover togs och visade då på GBS vilket inte funnits tidigar. Så min teori är att antibiotiken slår ut en bakterie och då får de andra en chans att frodas och detta blir då en ond cirkel.
Måste höra med läkaren om denna teorin.

Missfall av tvillingar

INNEHÅLL