Missfall av tvillingar

Jag va i vecka 12+ då jag plötsligt fick en enorm blödning och en jätte klump levrat blod som damp ner i toaletten va ju tvungen att försöka fiska upp den för att se fall det va nån syn av ett foster..Tårarna forsa jag skaka kände mig bara så förtvivlad,,ville inte förlora detta barn (nr3) har en Anton på 7 från tidigt äktenskap och en Alexander på 10mån med min nuvarande man som även han var pappa till denna graviditet..Ringde sjukvårdsupplysningen å fick en akut tid till sjukhuset..Inte ett ord utbyttes i bilen på väg in,,allt var ju förlorat..När jag skulle ta av mig kläderna för att bli undersökt rann bara blodet längs med benen och över golvet där jag gick till stolen,,dom fick kalla på en till sköterska som skulle få torka upp det som kommit på golvet,,psykiskt var jag helt borta..under undersökningen hittar dom tillslut ett litet hjärta som dunkar och precis när hon tänkte sluta så hittar och ser hon ett till..Det va 2st därinne som levde,,blev inlagd och fick dropp ifall det skulle behöva bli op..början till missfall verkade det som sa dom om inte blödningen slutade..Från gravid och lycklig till tron av säkert missfall,,akut in får reda på att den lille lever till att vänta tvillingar..Klart att blödningen skulle avta,,det var vad jag intalade mig och kände,,nu när jag till och med väntar 2,,kan fortfarande inte fatta att det var två..Jag tänkte det kan inte finnas en mening med att jusst få reda på att jag väntar två,, till att få förlora dom samtidigt..Blödningen blev mindre å jag gjorde ett ultraljud morgonen därpå..allt såg bra ut,,båda levde.Sjukhus personalen bad mig att vara liggandes i en vecka och ta varje timme för sig,,början till missfall eller inte det går ju inte att stoppa ändå..Åkte hem å blödningarna varken blev mindre eller större..efter 4dar slutar jag blöda dan därpå börjar det igen,,ringde sjukhuset och dom sa det va en ny blödning,,kanske missfall eller kanske bara en blödning hon va inte expert på det området sa hon,,hmm ok vad skulle jag tänka göra eller tro,,alla mina tankar gick till barnen och till positiva tankar och även negativa..Gick hemma ca 1½vecka till och blödde fick ingen återtid eller ultraljuds tid,,jag gick i blindo,,på torsdags kvällen efter 2½veckas blödning känner jag små små sammandragningar kändes det som..konstigt tyckte jag och sa till peter,,det känns faktiskt som små sammandragningar,,på natten kunde jag knappt sova visste inte fall det va barnen man började känna eller om det verkligen va sammandargningar,,alla graviditeter är ju olika på så många sett säger ju alla..ringde fred morgon fick en akut tid på en gång,,gjorde ultraljud och dom små levde och mådde bra fortfarande,,skönt jag pustade ut lite,,det va sammandragningar sa hon och dom har börjat för att jag blött så länge att det retar livmodern,tranon tabletter skulle jag börja ta som skulle minska blödningen förhoppningsvis,,det sista hon sa va att om du får feber eller mer ont så hör av dig och nu ska vi hålla koll på dig kom tillbaka om en vecka och det finns en stor chans till att du kommer gå graviditeten hela vägen ut..Bara bra tankar gick runt i mitt huvud..efter doktorns ord och undersökning att allt såg jätte bra ut åkte vi hem..Lördags morgon kom och jag kände mig kall å frusen bara,,tog en het dusch men det hjälpte inte..tog tempen,,graderna visade 38,3,,nej inte feber..ringde å fick en akut tid igen..kom in och blev inlagd dom tog temp på mig och jag va på 36 nånting,,´konstigt jag hade ju feber hemma..Efter ett tag blev jag så dålig att jag låg och skakade jag frös ihjäl nästan kändes det,,jag skickade hem alex å peter dom skulle sova bättre hemma än på sjukhuset speciellt när jag bara låg och frös och inte kunde göra nåt..dom åkte och snart därpå var jag helt plötsligt över 40,2 och okontaktbar,,jag fick panodil tror jag och det tog inte länge innan jag blev kokhet och började svettas istället,,men kände att huvudet kom tillbaka på plats,,kl 1 på natten kände jag mig kissnödig,,ringde på sköterskan å hon skulle bara hämta ett bäcken när vatten bara forsade mellan mina ben ner på golvet..hjälp mig snälla skrek jag till henne jag vet inte vad jag ska göra..hon tittade på vattnet och upp på mig och sa ditt vatten har gått..
Vattnet hade gått helt ofattbart ,,nu va det ett faktum..missfall,,snälla bara inte båda åker tänkte jag..Mannen min kom tillbaka från öland jag låg i kalmar..Tiden gick och kl 12 på dan började sammandargningarna gå över i värkar..Fick smärtstillande men inget hjälpte över värkarna,,tillslut lustgas,,det hjälpte..13.30 blev lilla Gabriella född så liten men ändå så stor och så otroligt söt..som en liten kattunge med stängda ögonlock..lilla gumman förlåt tänkte jag..Värkarna slutar och jag börjar få hopp att kanske ett mirakel händer så att min andra lilla stannar kvar i mig..Flera timmar gick jag hade inte ont ingenting..21.10 gjorde vi ultraljud  igen och hon hittade inget hjärta eller bebis..hon märkte att han låg redan så långt nere och nästan ute..hon behövde bara sätta mig i en annan position och sa,,nu kommer den,,Gabriel va röd och svullen han hade ju säkert legat där utan vatten så länge,,hade väl velat komma ut med sin syster redan då,,jag tänkte Förlåt att jag försökte hålla dig kvar..
Tydligen va det nånting som satt kvar så jag slutade inte blöda mina hcg värden eller va det heter va höga fortfarande..så efter ca fyra fem återbesök med ultraljud där det va en liten ljus prick av nåt dom trodde va en bit av en moderkaka så blev det skrapning en vecka innan jul..
Allt detta på grund av en infektion i livmodern av att jag gått och blödit så länge..
Fick hem ett svar angående mina små söta,,det var inget fel på dom det var moderkakan som visat en uppåtstigande infektion..
Dom va borta och vårat liv tog en ny vändning..åt ett helt annat håll..
Nu hade jag ägglossning igår och jag hoppas,,hoppas är allt jag kan göra..

Oj det va inte meningen att detta skulle bli så långt skrivet..
josefine