• josefineu

    Missfall av tvillingar

    Jag va i vecka 12+ då jag plötsligt fick en enorm blödning och en jätte klump levrat blod som damp ner i toaletten va ju tvungen att försöka fiska upp den för att se fall det va nån syn av ett foster..Tårarna forsa jag skaka kände mig bara så förtvivlad,,ville inte förlora detta barn (nr3) har en Anton på 7 från tidigt äktenskap och en Alexander på 10mån med min nuvarande man som även han var pappa till denna graviditet..Ringde sjukvårdsupplysningen å fick en akut tid till sjukhuset..Inte ett ord utbyttes i bilen på väg in,,allt var ju förlorat..När jag skulle ta av mig kläderna för att bli undersökt rann bara blodet längs med benen och över golvet där jag gick till stolen,,dom fick kalla på en till sköterska som skulle få torka upp det som kommit på golvet,,psykiskt var jag helt borta..under undersökningen hittar dom tillslut ett litet hjärta som dunkar och precis när hon tänkte sluta så hittar och ser hon ett till..Det va 2st därinne som levde,,blev inlagd och fick dropp ifall det skulle behöva bli op..början till missfall verkade det som sa dom om inte blödningen slutade..Från gravid och lycklig till tron av säkert missfall,,akut in får reda på att den lille lever till att vänta tvillingar..Klart att blödningen skulle avta,,det var vad jag intalade mig och kände,,nu när jag till och med väntar 2,,kan fortfarande inte fatta att det var två..Jag tänkte det kan inte finnas en mening med att jusst få reda på att jag väntar två,, till att få förlora dom samtidigt..Blödningen blev mindre å jag gjorde ett ultraljud morgonen därpå..allt såg bra ut,,båda levde.Sjukhus personalen bad mig att vara liggandes i en vecka och ta varje timme för sig,,början till missfall eller inte det går ju inte att stoppa ändå..Åkte hem å blödningarna varken blev mindre eller större..efter 4dar slutar jag blöda dan därpå börjar det igen,,ringde sjukhuset och dom sa det va en ny blödning,,kanske missfall eller kanske bara en blödning hon va inte expert på det området sa hon,,hmm ok vad skulle jag tänka göra eller tro,,alla mina tankar gick till barnen och till positiva tankar och även negativa..Gick hemma ca 1½vecka till och blödde fick ingen återtid eller ultraljuds tid,,jag gick i blindo,,på torsdags kvällen efter 2½veckas blödning känner jag små små sammandragningar kändes det som..konstigt tyckte jag och sa till peter,,det känns faktiskt som små sammandragningar,,på natten kunde jag knappt sova visste inte fall det va barnen man började känna eller om det verkligen va sammandargningar,,alla graviditeter är ju olika på så många sett säger ju alla..ringde fred morgon fick en akut tid på en gång,,gjorde ultraljud och dom små levde och mådde bra fortfarande,,skönt jag pustade ut lite,,det va sammandragningar sa hon och dom har börjat för att jag blött så länge att det retar livmodern,tranon tabletter skulle jag börja ta som skulle minska blödningen förhoppningsvis,,det sista hon sa va att om du får feber eller mer ont så hör av dig och nu ska vi hålla koll på dig kom tillbaka om en vecka och det finns en stor chans till att du kommer gå graviditeten hela vägen ut..Bara bra tankar gick runt i mitt huvud..efter doktorns ord och undersökning att allt såg jätte bra ut åkte vi hem..Lördags morgon kom och jag kände mig kall å frusen bara,,tog en het dusch men det hjälpte inte..tog tempen,,graderna visade 38,3,,nej inte feber..ringde å fick en akut tid igen..kom in och blev inlagd dom tog temp på mig och jag va på 36 nånting,,´konstigt jag hade ju feber hemma..Efter ett tag blev jag så dålig att jag låg och skakade jag frös ihjäl nästan kändes det,,jag skickade hem alex å peter dom skulle sova bättre hemma än på sjukhuset speciellt när jag bara låg och frös och inte kunde göra nåt..dom åkte och snart därpå var jag helt plötsligt över 40,2 och okontaktbar,,jag fick panodil tror jag och det tog inte länge innan jag blev kokhet och började svettas istället,,men kände att huvudet kom tillbaka på plats,,kl 1 på natten kände jag mig kissnödig,,ringde på sköterskan å hon skulle bara hämta ett bäcken när vatten bara forsade mellan mina ben ner på golvet..hjälp mig snälla skrek jag till henne jag vet inte vad jag ska göra..hon tittade på vattnet och upp på mig och sa ditt vatten har gått..
    Vattnet hade gått helt ofattbart ,,nu va det ett faktum..missfall,,snälla bara inte båda åker tänkte jag..Mannen min kom tillbaka från öland jag låg i kalmar..Tiden gick och kl 12 på dan började sammandargningarna gå över i värkar..Fick smärtstillande men inget hjälpte över värkarna,,tillslut lustgas,,det hjälpte..13.30 blev lilla Gabriella född så liten men ändå så stor och så otroligt söt..som en liten kattunge med stängda ögonlock..lilla gumman förlåt tänkte jag..Värkarna slutar och jag börjar få hopp att kanske ett mirakel händer så att min andra lilla stannar kvar i mig..Flera timmar gick jag hade inte ont ingenting..21.10 gjorde vi ultraljud  igen och hon hittade inget hjärta eller bebis..hon märkte att han låg redan så långt nere och nästan ute..hon behövde bara sätta mig i en annan position och sa,,nu kommer den,,Gabriel va röd och svullen han hade ju säkert legat där utan vatten så länge,,hade väl velat komma ut med sin syster redan då,,jag tänkte Förlåt att jag försökte hålla dig kvar..
    Tydligen va det nånting som satt kvar så jag slutade inte blöda mina hcg värden eller va det heter va höga fortfarande..så efter ca fyra fem återbesök med ultraljud där det va en liten ljus prick av nåt dom trodde va en bit av en moderkaka så blev det skrapning en vecka innan jul..
    Allt detta på grund av en infektion i livmodern av att jag gått och blödit så länge..
    Fick hem ett svar angående mina små söta,,det var inget fel på dom det var moderkakan som visat en uppåtstigande infektion..
    Dom va borta och vårat liv tog en ny vändning..åt ett helt annat håll..
    Nu hade jag ägglossning igår och jag hoppas,,hoppas är allt jag kan göra..

    Oj det va inte meningen att detta skulle bli så långt skrivet..
    josefine


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2011-01-05 20:42
    Allt började i vecka 12 och slutade i vecka 15..
  • Svar på tråden Missfall av tvillingar
  • josefineu

    farfalla..kan verkligen inte tänka mig allt som du måste gått igenom,,det måste ha varit en såån jobbig tid och kanske fortfarande smärtsamma minnen förstår jag,,va kul att du har Jolina,,
    Jag ska på ultraljud nu den 10maj,,och är bara såå nervös..känns som jag inte har gravid symtom typ längre vill bara se att det är ett litet underverk därinne som lever och mår bra,,eller om det är två..men det tror jag inte men man vet ju aldrig..har inga arvsanlag för tvillingar alls i släkten så förstår inte riktigt hur det gick till förra gången..
    kul att du har en liten tjej på 15mån,,min lille alex är också det,,det är verkligen en aktiv ålder,,ha ha
    kram

  • Farfalla
    josefineu skrev 2011-05-08 08:36:56 följande:
    farfalla..kan verkligen inte tänka mig allt som du måste gått igenom,,det måste ha varit en såån jobbig tid och kanske fortfarande smärtsamma minnen förstår jag,,va kul att du har Jolina,,
    Jag ska på ultraljud nu den 10maj,,och är bara såå nervös..känns som jag inte har gravid symtom typ längre vill bara se att det är ett litet underverk därinne som lever och mår bra,,eller om det är två..men det tror jag inte men man vet ju aldrig..har inga arvsanlag för tvillingar alls i släkten så förstår inte riktigt hur det gick till förra gången..
    kul att du har en liten tjej på 15mån,,min lille alex är också det,,det är verkligen en aktiv ålder,,ha ha
    kram
    Det är ett liv med evig saknad till Rasmus...

    Vad roligt med ul! Förstår att du är nervös! Vi gjorde i runda slängar typ över 30 olika ul med Jolina i magen :S En hel del beroende pga blödningarna och spec.hjärt ul spec.organscreening m.m och endel pga oron... Så det var en välundersökt tjej i magen ;)
    Dom säger väl att enäggstvillingar är allt som oftast genetiskt och tvåäggs är slumpen... Så vem vet, du kanske har chansen igen?! :)
    Ja det är verkligen fullt bus här hemma, non-stop från morgon till kväll..
    Uppdatera gärna efter ulet! Kram! 
  • josefineu

    Har nog aldrig varit så nervös som när jag väntade på att få komma in i dag till doktorn,,ville bara se ett hjärta ticka..Ååå det gjorde vi (ett) hjärta denna gången..såå skönt men samtidigt tror jag att jag hade nog önskat det skulle varit två igen,,men jag är så glad över att det är en också,,allt såg bra ut sa doktorn å bara den kommentaren kommer jag att flyta länge på känner jag,han va noggrann med å jag berättade att dom missat att jag väntat 2 förra gången så nu letade han ordentligt,,snäll va han..
    så när vi gick mot bilen å jag tittade på fotot som vi fick så kom så mycket känslor,,hur är det ens möjligt att en liten kan leva inne i min mage igen så nära inpå vad som hänt,,varför kunde jag inte eller min kropp inte klara av två,,när tydligen jag har lätt att kunna bli med barn,,det gick på andra försöket efter mina små försvann,,för en månad hade jag inte ägglossning,,helt otroligt att man kan planera att bli med barn och faktiskt bli det också..
    Men jag är så glad nu men samtidigt så ledsen,,det känns konstigt men det lutar mer åt det lyckliga hållet det gör det..jag väntar ju faktiskt ett barn och ser fram emot en liten söt bebis..

  • Farfalla

    Åh vad jag är glad för eran skull! :) 
    Det är många blandade känslor..och man har rätt att ha dom alla, det är viktigt att komma ihåg! 

    Och vad skönt att läkaren var nogrann och ni kände en tillförlit till honom!

    Lycka till nu och så hoppas jag på en uppdatering med foto när bebis tittar ut ;)

    Kram!
     

  • josefineu

    Mamma dagarna för Alex tog slut  förra måndagen så in på arbetsförmedlingen för ekonomins skull..Jag bor ju nere på Öland i borgholm där det finns hur mycket jobb som helst nu över sommaren inom servering och kök..
    Gick ju en 3årig Hotell och restaurang utbildning uppe i åre för 10år sen,,å tydligen så är det en bra merit..
    Nu är jag i vecka 14 och livrädd att det ska hända nånting med denna lilla som växer därinne,,vill ju verkligen inte stressa och bära tunga tallrikar medans arbetsförmedlingen vill att jag ska söka alla dessa jobb..
    Och jag VILL verkligen jobba igen,,jag vill verkligen det för det känns som jag gått hemma alldeles för länge,,vill att mitt liv ska bli normalt igen..men bara inte jusst dessa jobb,,jag kan ta vad som helst men inga restaurang jobb..så gick till doktorn för att få nåt sorts intyg om att inte behöva söka dessa jobb som är extra krävande,,och jag vet att det inte ska igentligen påverka en graviditet man ska ju kunna jobba precis som vanligt men jag har ju en sån stor oro för att nåt ska gå fel..och skulle nånting hända så skulle jag ju verkligen skylla allt på mig själv ,,bara pgv att jag behöver få in pengar..Men så slutade samtalet hos doktorn i gråt och förtvivlan och alla minnen kom tillbaka,,vattnet gick,,febern,,värkarbetet,, hur det kändes när dom bara försvann ifrån mig för gott..och hur dom såg ut..doktorn jag träffade idag som jag inte alls kopplade i mitt huvud när jag fick tiden,,va samma som hjälpte Gabriel att komma ut..han låg ju så långt nere så hon bara lyfte mig lite och då hon sa att nu kommer den här(fast hon sa det mycket vänligt och känsligt)
    det va sista gången jag såg henne,,när hon höll lilla Gabriel i sina händer,,fram tills idag då..
    Jag blev sjukskriven en månad plus remiss till phsykolog här i borgholm..
    Varför ska det vara så svårt att bearbeta allt på rätt sätt,,vill ha mitt liv tillbaka.....

  • pluppfamiljen

    Oj vad trist... 


    Blivande 6 barns mamma
  • josefineu

    pluppfamiljen..ja man får väl först ta och acceptera det som hänt..för det går tydligen inte att försöka ta upp sitt gamla liv igen och köra på..har mycket sorg som ska bearbetas..
    ser att det står blivande 6barns mamma i din ruta..wow säger jag bara och gu vad kul..Grattis

  • Farfalla

    Försök att hitta både läkare och psykolog som verkligen lyssnar och förstår dig.
    Det finns ingen som kan mäta sorgen och man får sörja, lääänge.
    Och för övrigt så är det ju inte ett val man gör, sorgen finns där ändå.

    Jag var sjukskriven sen Rasmus dog den 3emaj 2008 fram tills lillasyster föddes den 20e jan 2010..
    Jag vet dom som inte fått mer än 2veckors sjukskrivning efter att ha förlorat barn,
    Kan iaf tänka mig att någonstans finns det kanske en större "förståelse" att ha förlorat ett barn mot att få ett missfall....
    Men hoppas verkligen du får det stöd du behöver! Kram! 

  • josefineu

    Farfalla..du har så rätt..jag hoppas bara att tankarna och att vara så "nere"hela tiden inte tar över mig bara..
    Jag läste den artikel från tidning som du länkade på din sida,,och jag vet inte vad jag ska säga..fy att få vara med om det svåra du har gått igenom..och det är verkligen en helt annorlunda läkeprocess som jag nog aldrig riktigt kan förstå..Jag vet inte men jag tror att hade det inte varit två jag förlorade eller om det inte hade varit som en förmildrad förlossning..utan ett tidigt missfall så kanske man hade hanterat det på ett annat sätt..men jag vet inte jag har ju aldrig fått missfall (innan)..så mitt klassas tydligen som tidigt fast sent..
    Men det är konstigt att man helt plötsligt lever som i en helt annan värld när man har sorg som man bär på,,och man har verkligen mer förståelse och insikt i när man hör om någon annan..jag tackar familjeliv för att man verkligen bara kan få skriva av sig på nåt sätt,,och dig för att du lägger in tröstande ord till en som mig..
    Tack

  • lumin

    Det är så fruktansvärt att det är så lite fel som ska till...Rädslan man känner i den stunden går inte att beskriva! Men du kunde inte ha gjort en enda sak annorlunda, det hoppas jag du har börjat förstå!! Skuldkänslorna och moderskänslorna är det tyngsta, men skuldkänslorna måste man arbeta med eftersom man inte har gjort något fel!

    Kram till dej och lycka till med ert nästa försök, ge inte upp!

  • JennieCH

    Vill börja med att beklaga. Verkar vara flera som varit med om samma sak.

    Jag var också gravid med tvillingar, fick missfall med den ena i v7, visste inte att det var två, men på efterkontrollen såg de att det fanns en kvar. Fick tabletter för att försöka stoppa blödningen och blev sjukskriven med diagnosen hotande missfall. Blödningen upphörde efter en månad ungefär. Jag sitter nu här med min son i famnen och är så oerhört lycklig. När jag läser era berättelser förstår jag ännu mer vilken enorm tur jag hade. Stor kram till er

Svar på tråden Missfall av tvillingar