30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Ah, tack! 
Alltså ... vi har ju köat i ett år till en plats i januari. I mitten av december fick vi en plats med inskolning i slutet av februari, och meddelandet att om vi tackar nej till den och kräver vår garantiplats i januari så k a n s k e vi skulle kunna få en plats i januari, men då var som helst inom Stockholms kommun. Som är Rätt Stor.
Så vi bet i det sura äpplet, tackade ja till platsen och ställde in oss på det.
Dagen före julafton ringer kommunen och lämnar meddelande på min mobil om att vi - hoppsan - inte kunde få den där platsen som vi blivit erbjudna och tackat ja till. Men vi kunde få en annan plats, samma datum i vår stadsdel.
Så då tackade vi ja till den platsen. 

Idag blev vi uppringda av förskolan som förklarade att de inte kan ta inskolningen då när den är planerad, utan ville lägga den två veckor senare. Det förklarade vi att det var det inte fråga om.
Tio minuter senare ringer förskolan upp igen och säger - ja, men kan ni skola in den 25e januari då?

Tja, så nu har vi fått plats den månad som vi önskade, med flera dagars varsel! Och eftersom det är rätt mycket annat som händer under februari så hade vi planerat den månaden ganska ordentligt, och Herr M är inställd på att få vara föräldraledig stora delar av februari. Därav min fråga tidigare.

Jag ska ringa förskolan imorgon och säga att vi gärna skolar in på tisdag, om vi kan få ett flexibelt schema under de första veckorna. Så får vi väl se vilka överraskningar som är kvar för oss på förskolefronten. De kanske ändrar sig och vill ha inskolning nattetid på ett annat dagis och börja i förrgår?

För mig blir det bra, jag tycker att det känns väldigt bra att inte skola in på förskolan EXAKT samma vecka som vi flyttar. Dessutom sitter jag hårt åt på jobbet och är väldigt glad om jag inte behöver pussla med föräldradagar och mormor som barnvakt flera dagar i veckan för att få ihop februari. 
Men framförhållningen är ju ett skämt!

Så, nog om oss och våra förskolevändor.

Anna - stort, stort, och alla känslor på hela skalan.
Och så tror jag att det kan vara så att den absolut jobbigaste delen kan vara fram till nu, i osäkerheten, obeslutsamheten, svängningarna mellan hopp och förtvivlan, frustrationen. Självklart är en separation inte underbart och tjofaderittan, men det är inte helt otroligt att det är lättare än tiden innan.
Jag tror på dig! Och på Kasper!
KRAM

Så, nu måste jag lägga ner datorn, hinner inte kommentera mer just nu.

Jo förresten, Somna gör dålig reklam för sig som gäst. Hon var en utomordentlig gäst, inte minst för att hon fick mig att känna mig som en bättre mor! Och för länge tror jag inte att ni stannade? 

TACK! 

Den här tråden är BÄST!

Shit, det vore ju helt helt heeeelt fantastiskt! 

hur menar du nu ...?  Till att börja med kostar ju en större lägenhet i Stockholm i det närmaste ingenting. Och den större lägenheten man sedan köper är ju naturligtvis i toppskick och behöver inte renoveras över huvud taget. Det finns alltså inte en gasspis från anno dazumal som behöver bytas ut av barnsäkerhetsskäl, och allt är också förberett och klart för diskmaskin i köket som för övrigt har en modern arbetshöjd på alla bänkar och alltså inte är 70 cm höga. Badrumsdörren går att stänga utan problem, avloppet för tvättmaskinen läcker inte, och de gamla slitna vinylgolven som inte ligger ovanpå de gamla trägolven behöver inte åtgärdas på något sätt eftersom det inte är hål i dem (eftersom de inte finns till att börja med, det har jag ju redan sagt). Elen behöver heller inte åtgärdas på något endaste vis, framför allt behöver inte huvudsäkringen bytas för att kunna klara av diskmaskinen, för den är ju redan på plats under de normalhöga arbetsbänkarna i det moderna köket. 

Men var förvarar ni era kokta ägg idag då?

Underbart!!
Allt viktigt förutom fiskar = kattn
fiskar = ix
allt annat = onödigt att benämna
I LUUUUV IT!
Påminner starkt om en fantastisk Borgesnovell, om någon råkar vara lite litteraturnördig. 

Somna - hade gärna haft gemensam ångest idag, men jag hann inte. Idag har jag satt igång hantverkare, varit på apoteket, parkerat om bilen, lekt i parken, handlat, tvättat, lagat mat, jobbat, ringt förskolan och lite till. Denna dagen ett liv ...
Men behövde du ha någon ågren i eftermiddags, eller kändes det ok? Är det flera barn som skolas in samtidigt? Oj. Tur att man inte gör det så ofta! Hur gick det för henne med utrensningarna?Eller som en kollega med en treåring och en femåring sa till mig - "det finns ett skäl till att det heter "snorungar"."

Mrs Fisk - jag skriver under på mammig! Jag försöker aktivt skicka över honom till Herr M, och det funkar rätt ofta. Inte när han är ledsen eller så, men när det är det där vardagliga "titta, jag har hämtat en bok/sko/väska/stekpanna/kloss som jag vill visa". 

Sarahkka - S blev matad och var helt ointresserad av att äta annat än plockmat typ bröd och ärtor själv tills han var kanske fjorton, femton månader. Då var vi hemma hos några vänner med barn som är två och fyra år gamla. De åt ju själva, S gick på inspelning och tog skeden i vacker hand. Sedan dess har han ätit själv. Det var magi, han lärde sig verkligen på en kväll. 
Över huvud taget har jag tänkt på att det oftast bara är att släppa det där att man ska lära sitt barn saker. De vill ju själva lära sig, och gör det. Jag behöver inte komma på något klurigt träningsprogram mer än att låta honom testa att göra saker som är lite för svåra för honom, eller möjligen lite för klafsiga för mig. Vips har han kommit på hur man äter med gaffel eller dricker ur glas. Jag behöver inte lära honom hur man för glaset till munnen och i vilken lutning han ska hålla det, det fixar han själv om han bara får möjlighet att testa lite.
Nu är han så nonchalant att han vill hålla glaset med en hand också - där någonstans går min gräns idag ... 
Men plockmat är ju världens bästa början! Bröd, ärtor, majs, majskrokar, pannkakor. 

Kate - hu, sälja in sig själv, det är ju grymt svårt! Men jag är övertygad om att du framstod som en komplex och mångfacetterad person.

Afro - shit, blir man hemma efter fyra bajsblöjor? I så fall blir det mycket vabbande för oss, det är ju typ det normala!

Idag lyckades jag få prata med förskolan som vi ska börja på imorgon, i fredags hade de ju planeringsdag så det gick inte att få tag i dem, så vi visste INGENTING om stället. "Ja, men ni har väl varit här på visning innan?" sa hon som jag pratade med. Eh ... nej, hur skulle det ha gått till? Vi blev inbjudna till en visning den 14e februari. Den kan vi ju för all del gå på. För vi gick inte på visningar på alla förskolor i hela stadsdelen utifall att vi skulle råka få en plats på någon av dem. Märkliga föräldrar vi är.

 

Just det, världens största TACK! till Barbabra för tipset om ln-dagar. Det blir så vi gör, och vi hade aldrig kunnat lista ut det själva. Jag har till och med letat info på fk:s hemsidag men inte hittat något över huvud taget. 
TACK!!

Och så undrar jag om någon (Lime ...? ) har tips på hur man får bort stora svarta cykeloljefläckar från en röd ulltröja? Jag har inte gjort något alls än så länge.

Fegt!

Somna - är du säker på att han sa att han gillade musik? 
Jag har å andra sidan ett "musik"-tips till honom, snacka med stockholm parkering och be om skivan de spelar i garaget i vårat hus. Creeeeeeepy!
Och hur gick det idag?

Fiolina - jag tror inte att någon vettig människa är så laglydig att man följer den regeln. Eller att fk skulle få för sig att kontrollera. Inte under inskolningen, det kan jag inte tro, då har man ju jour typ även om man skulle gå iväg en timma?! Men om ni kör tredagarsinskolning så kommer ni ju runt problemet, då är man ju med hela tiden!

Förskolan var helt okej, inte fantastisk men ingen katastrof heller. S var helnöjd! Jag tyckte att det var en magstark början när vi kom, det kändes som att det satt tjugo håglösa, gråtande tvååringar i olika pulkor på gården och ingen som tröstade dem, och då blir man ju inte supersugen på att lämna sitt barn där. S hittade istället en dockvagn och började skrika först när vi skulle gå in och han var tvungen att lämna dockvagnen ute ... så han kommer nog att klara sig rätt bra. Över huvud taget var han väldigt ointresserad av var jag befann mig, och väldigt inriktad på leksaker, mat, andra barn och i viss mån fröknarna. 
Och så har de blöjor på förskolan, vi behöver alltså inte ta med. Halleluja! En sak mindre att ha koll på!

Maten smakade väldigt mycket ... skolmat. SHIT vad trist den var! Jag tror att jag kommer börja skicka med min son matpacke till både förskola och skola, stackars BARN som förväntas äta den maten. Den "lagas" på förskolan. Idag fiskpanetter, potatis, filsås och rårivna morötter. Jag blir alltid så förundrad över hur man kan servera mat så totalt utan passion. 
Och då var maten verkligen inte dålig, den var helt vanlig kantinmat helt enkelt. Och jag förstår mig inte på det!

Hmmm. Är jag en typisk innerstadsmamma nu, eller? Det saknas väl bara att jag ska engagera mig att maten ska vara ekologisk också så har jag full pott i klyschtävlingen ...