30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Innan...

Kate - Surt med drömjobbet men Å andra sidan - en sådan där gubbstrutt kan man ju ändå inte tänka sig att jobba med. Och nej - det är inte försent att ge input angående kräksjuka ty den pågår fortfarande i all sin prakt här. Jag har nu klara problem söderöver om man säger så och T kräktes imorse igen. Jag börjar faktiskt bli lite orolig för T. Igår var hon törstig och vi fick hålla koll hela tiden så att det var miniklunkar av vätska. Idag sover hon mest och vi får övertala henne att dricka. Hon gillade tyvärr inte vätskeersättningen trots smak så vi blandar den med saft. Alltid något. Hon är klart kontaktbar när hon är vaken och pratar och så men det är bara korta stunder så hon hinner ju knappt få i sig någon vätska eftersom vi inte vågar ge henne några mängder (och hon vill ju inte ha heller). När ska man bli orolig på riktigt? Det får nog bli ett samtal till sjukvårdsupplysningen tror jag.

Ja, radbrytningarna försvinner ju. Efter den ledsna gubben skulle det vara en sådan. Jag har inte utsett Kate till min privata sjukvårdsrådgivare utan det var allmänna funderingar.

Marge - jag följde henne till till toan för någon timme sedan men det var första gången sedan igår tror jag. Det var hyfsat mörkt i färgen kan jag säga även om det kom en del. Jag ringer när E har vaknat ( han sover på mig). Tack för kram - känns som att det behövs!

Det blev en tripp till akuten. De tyckte att hon skulle kollas upp dels p g a slöheten och den koncentrerade urinen, dels - och främst - p g a att hon hade så ont i magen i söndags eftersom det visst lika gärna kunde vara urinvägsinflammation. Så maken åkte in med henne vid 17.30 och vi har aldrig varit med något barn på akuten men som jag förstår var det med T som med de flesta barn - hon blev bättre så fort hon kom till sjukhuset. Nåväl, hon är kollad och allt var ok tack och lov så det är bara att fortsätta föröka vätska upp henne och se till att hon inte blir förstoppad. Nu är de hemma sedan någon halvtimme. Det första hon gjorde var att kräkas. Kvar hemma var jag som under en period var tvungen att springa på toa var femte minut. Det var lite kämpigt att samtidigt hålla koll på en R som som tur är har hunnit bli sitt vanliga överaktiva jag och stackars ledsen E som bara ville gosa ner sig i soffan med sin mamma som han brukar vid den tiden. R slocknade till slut i soffan fem minuter innan maken och T kom hem. Jag är helt urlakad och sippar Resorb medan jag funderar på att det inte riktigt var så här jag hade tänkt att gå ner mina graviditetskilon.

Somna - Det är så jävla träffande uttryckt. FY FAN! imorgon har vi och magsjukan kamperat ihop en vecka. Undrar hur vi ska fira det? Genom att bjuda in maken till partajet kanske?

Ja, det var faktiskt galet tur att jag inte var ensam i veckan. Jag vet inte hur jag skulle ha löst det...

Ursäkta att jag är så ego hela tiden och inte är det ju någon trevlig läsning heller men jag håller på att bli galen här. I förmiddags trodde vi att det hade börjat vända här. T fick i sig lite frukost och maken tog t o m ut tjejerna i dubbelvagnen så att de skulle få lite luft. Mitt började lugna ner sig lite också ( efter en natt då jag behövt skeda i E ersättning eftersom han inte blev nöjd men vägrade flaskan). T åt lite lunch också, sen sov hon flera timmar, vaknade, drack lite och kräktes. Ännu lite senare visar det sig att hon har fått diarré också. Och min mage går på högvarv igen. Jag håller på attförlora vettet. Det har bara varit bajs och kräk i en vecka. Jag har inte varit utanför lägenheten sedan i måndags. R är understimulerad och för mycket att hantera. Jag är orolig för amningen. Jag vill inte mer nu.

Tack alla söta rara för kramar och sympatier! Jag vet knappt om jag vågar men kanske ändå att jag kan vara försiktigt optimistisk idag. Både T och jag har lyckats få i oss lite att äta. T utan reaktioner och jag utan lika ilskna reaktioner som tidigare. Jag har t o m vågat mig på en kort promenad - lite frisk luft gör underverk. Nu sover T (hon är fortfarande rätt matt) och maken är ute med R på en tur med vagnen. E verkar lite nöjdare med mamma idag och ligger och snuttar.

Tack juni för påminnelsen om amningste. Nu brygger jag amningste på hemkokt vätskeersättning. Och tack Hanya för kommentaren om att vi förmodligen inte fick vätskeersättning när vi var barn och klarade oss igenom kräksjukor i alla fall. Jag fick för mig ett tag att vi var urusla föräldrar och än värre blev det när sjukvårdsupplysningen tyckte att vi skulle åka in med T för att hon haft ont i magen på söndagen (och vi ringde ju inte förrän på fredagen). Men på akuten tyckte de att det var lite överdrivet och läkaren bekräftade att vi tog hand om T på rätt sätt och verkade ha koll på läget. Så nu har jag landat igen i att vi är good enough och det känns bra.