kajsaliten

Äldre 1 Sep 10:12

605 svar

ammar min tvååring, är jag konstig?!

rubriken är lite ironisk; jag känner mig inte alls konstig men ganska ensam. vår underbara tjej är två år och ammas fortfarande. inte nattetid, hon nattas av sin pappa i vår stora säng o sover sedan som en stock hela natten:) - men dagtid snuttar hon så fort hon kommer åt! hon njuter verkligen av närheten det ger henne, det är "hennes" tuttar (hon kallar dom den "stora" och den "lilla" hihi!) och vi trivs båda två med detta för det mesta. ibland kan jag känna att jag är ett enda stort bröst dock för henne...speciellt de senaste 2 v , hon har börjat på dagis 20 tim i v - älskar det! - men hon har regrederat lite o vill gärna snutta lite mer än vanligt. det är inga problem för mej , jag förstår att hon nu vill ha lite extra trygghet, men jag vill gärna hålla det på nivån att "tutte får du hemma i soffan" , något jag får kämpa med just nu.
jag undrar nu om det inte finns andra som ammar så mycket som jag gör är barnet är såhär stort? och hur gör man när man väl ska sluta? jag kommer vara tvungen att sluta amma i december pga en massa orsaker, hoppas vi är redo då hela familjen!
jag är tacksam för tankar råd o funderingar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-21 09:03
sedan en månad har jag inte ammat mer. avslutet blev perfekt, jag o min man satt oss ner med henne o sa att "nu är tutten slut, den måste vila. du får säga hejdå till tutten nu". vår dotter funderade ett tag, o sa att hon ville pussa tutten hejdå:) det fick hon förstås. efter det har hon frågat ibland, men på skoj. hon var helt enkelt redo, vi också! jag är glad att jag ammat så länge, det känns helt rätt. det känns också rätt att ha slutat nu! vill bara tacka alla som skrivit här, både negativa men framför allt alla positiva tankar. vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, dom är alla olika med olika behov. min dotter har mått bra av amningen, hon mår bra nu också!

tessi3h

Äldre 2 Sep 19:40

#391

Jag ammade i 1 år och ca 8 månader. Då kännde jag att jag inte "orkade" längre, framförallt på nätterna. Sonen hade gladeligen fortsatt men där hade jag nått min gräns men alla gör det som passar dem. Jag ammade bara hemma efter året.

Helene70

Äldre 2 Sep 19:49

#392

Pistou skrev 2010-09-02 18:50:40 följande:

Jag tror att väldigt få långtidsammande mammor hade föresatsen att fortsätta amma i flera år när de blev mammor för första gången. Jag var också skeptisk till långtidsamning innan jag själv fick barn (och när mitt barn var nyfött), och jag tror inte att jag är ensam långtidsammande mamma om att ha varit det.

Men det som skiljer långtidsammande mammor från de mammor som slutar amma sitt barn innan det ens fyllt ett, är en kombination av att amningen har fungerat förhållandevis bra och att man ser det praktiska i amningen på mer än ett plan (amningen fungerar som hjälp vid sövning, som tröst, som näring vid perioder av sjukdom eller vid matvägran). Varför skulle man sluta med detta vinnande koncept bara för att barnet är över året? Dessutom har dessa mammor valt att följa sin instinkt och sitt hjärta och fortsatt amma trots eventuella ifrågasättanden och kommentarer, medan de som slutar amma tidigt, väljer att göra samma sak som alla andra (dvs. sluta amma vid 2,4,6 månader) utan att överhuvudtaget reflektera över om det finns ett alternativ till att sluta amma. Den korttidsammande mamma som har tvekat, har oftast tagit beslutet att avsluta amningen p.g.a. påtryckningar från oupplysta BVC-sköterskor, familj och vänner, eller för att alla mammor från mammagruppen har slutat.

Jag tycker det är minst lika relevant att fråga korttidsammande mammor varför de valde att sluta med amningen när de gjorde det. Tyckte de att amningen plötsligt blev äcklig vid 6 månaders ålder, blev den för kravfylld, kändes närheten till det lilla spädbarnet kvävande?

Så, den som varken upplevde psykiska eller fysiska problem med amningen, men som ändå avslutade den inom ett år får gärna förklara varför, för det är jag nyfiken på.

Faktum är det att mammor som ammar sina barn mycket kort tid eller inte alls möter många gånger samma intolerans som långtidsammande mammor möter. Problemet är att det saknas en djup respekt för varje kvinnas val. Dessutom så finns det förutfattade meningar om varför vissa gör vissa val.

Själv så valde jag att följa min instinkt och mitt hjärta och sluta med amningen när min pojke var 3 månader. Detta trots att amningen funkade jättefint och omgivningen tryckte på att jag skulle fortsätta att amma. Så nej, jag gjorde inte som alla andra och jag var fullt medveten om att det fanns ett annat alternativ.

Trots att jag upplevde amningen som jättemysig (för det mesta) så var det bara mat för mig.

Jag har aldrig höjt på ögonbrynet när jag har sett mammor amma sina "stora" barn och aldrig heller åt mammor som flaskmatar sina 1-månaders bebisar. Jag har väninnor som långtidsammar och jag har full respekt för deras val på samma sätt som dom har respekt för mitt val.

Det som också slår mig är att många väljer att använder ord som "äckligt", "naturligt", "onaturligt", "perverst" o.s.v. för att rättfärdiga sitt egna val. Varför ska man göra det?

kajsaliten

Äldre 2 Sep 19:51

#393

Kira skrev 2010-09-02 17:38:45 följande:

precis vad jag skulle ha svarat, men du var snabbare

Ni som tycker det är konstigt att amma länge kan ju vidga era vyer och läsa denna utmärkta artikel om amning i Mongoliet: www.drmomma.org/2009/07/breastfeeding-in-land...

Man kan tänka väldigt olika om saker och ting! Synd bara att man inte kan samtala sakligt om det på detta forum.

vilken superartikel! verkar som om man är född i fel land helt enkelt...

SallyBlixten

Äldre 2 Sep 20:02

#394

älskarlivet81 skrev 2010-09-02 16:57:37 följande:

Jag tycker fortfarande det är absurt att försöka känna igen när ens spädbarn behöver kissa eller bajsa. Har ni inget annat för er på dagarna?

Jo, av bekvämlighet (och bristande kompetens) så ägnade jag mig åt annat på dagarna :)

Jag bara tog upp att blöjor på en tvååring faktiskt inte är naturligt - barn i den åldern kan mycket väl kontrollera sina toalettbehov. Däremot är amning av en tvååring fullkomligt naturligt. Att vi i vår kultur har blandat bort begreppen såpass att många inte känner till vilken kapacitet, kompetens och behov både vi och våra barn har är faktiskt sorgligt...

mion

Äldre 2 Sep 20:11

#395

Plutteli skrev 2010-09-02 13:36:10 följande:

Attachment Parenting eller Activ Parenting. Går ut på att man ska vara aktiv med sina barn, ge dem mycket mycket närhet, bebisar ska hälst ammas och bäras i sjal så mycket det går och gärna sammsovning. Baseras mycket på hur man tog hand om barn förr i tiden då det inte funkade att helt gå upp i allt barnet vill och inte vill göra, genom att ha en bebis i sjal hänger den ju med i allt man gör men är ändå nöjd då den får sitta näära och vaggas till sömns när det behövs och större barn skall ha en naturlig roll i familjelivet där barnet ges utrymme dels genom uppmärksamhet och kärlek men även genom att från tidig ålder få hjälpa till med små sysslor som blir större ju äldre barnet blir. Filosofin tror inte på bestraffning i större utsträckning utan att beteenden ger naturliga konsekvenser, antingen possitiva eller negativa.

För att förklara det väldigt kort.

Skillnaden mellan AP o "vanlig" förälder är då??????

Safir

Äldre 2 Sep 20:25

#396

Jag ammade min son i 7 månader. Det var han själv som valde att sluta.
Han var ett sådant barn som ska ligga konstant vid bröstet. Han vägrade napp, tumme, snutte - jag var hans snutte. Han kunde ligga 3 timmar vid bröstet och äta. Jag fick sår och blödde och grinade varje gång. Var nära att ge upp, men tack vare amningsnapp kunde jag läka och när han blev större blev det bättre.
När han fick börja med smakisar och välling var han helt överförtjust. Han började genast öka i vikt, och har sedan dess varit en stor kille. Han älskade maten från dag ett. Vid 7 månaders ålder slutade han att intressera sig för mina bröst och ville hellre ha gröt och mat. Jag är säker på att han inte såg min mjölk som tillräcklig, han behövde mer än vad jag kunde ge.

Min dotter föddes i vecka 35 och där är det helt annorlunda. Hon är mindre, äter "normalt" och verkar mer mättare. Kanske har jag mer mjölk, kanske är hon inte lika hungrig, jag vet inte. Jag vet inte hur länge jag kommer att amma denna gång.

Oavsett vad som är naturligt och onaturligt så skulle jag aldrig amma en tvååring. För min del känns det bra att amma i ett halvår ungefär, sedan tycker jag att välling passar jättebra.

Kontentan är väl att folk får göra som de vill, och vad som passar dem och deras barn bäst. Jag tror inte att amning har något att göra med hur trygga eller friska barnen blir - det beror på helt andra faktorer.

älskarlivet81

Äldre 2 Sep 20:30

#397

Hervor 1 skrev 2010-09-02 17:41:17 följande:

Men det ÄR viktigt med amning, åtmonstone ur ett folkhälsoperspektiv. För den enskide individen behöver det dock inte innebära några hälsonackdelar att födas upp på ersättning, men det förändrar ändock inte det faktum att på gruppnivå är det skillnad.

Varför är det så himla viktigt med amning? Tänker du då på allergier etc?

älskarlivet81

Äldre 2 Sep 20:33

#398

SallyBlixten skrev 2010-09-02 20:02:00 följande:

Jo, av bekvämlighet (och bristande kompetens) så ägnade jag mig åt annat på dagarna :)

Jag bara tog upp att blöjor på en tvååring faktiskt inte är naturligt - barn i den åldern kan mycket väl kontrollera sina toalettbehov. Däremot är amning av en tvååring fullkomligt naturligt. Att vi i vår kultur har blandat bort begreppen såpass att många inte känner till vilken kapacitet, kompetens och behov både vi och våra barn har är faktiskt sorgligt...

Nej, alla barn kan inte kontrollera sina toalettbehov när de är 2 år!!

Hugful80

Äldre 2 Sep 20:33

#399

La Lola skrev 2010-09-01 10:37:57 följande:

Trist att du får din tråd förstörd Ts.....

Jag är absolut inte nån AP-förälder men respekt vet jag vad det är.

Du verkar dock inte veta vad ett diskussionsforum är.

För övrigt anser jag att Karthago bör förstöras

k girl

Äldre 2 Sep 20:34

#400

Helene70 skrev 2010-09-02 19:49:11 följande:

Faktum är det att mammor som ammar sina barn mycket kort tid eller inte alls möter många gånger samma intolerans som långtidsammande mammor möter. Problemet är att det saknas en djup respekt för varje kvinnas val. Dessutom så finns det förutfattade meningar om varför vissa gör vissa val.

Själv så valde jag att följa min instinkt och mitt hjärta och sluta med amningen när min pojke var 3 månader. Detta trots att amningen funkade jättefint och omgivningen tryckte på att jag skulle fortsätta att amma. Så nej, jag gjorde inte som alla andra och jag var fullt medveten om att det fanns ett annat alternativ.

Trots att jag upplevde amningen som jättemysig (för det mesta) så var det bara mat för mig.

Jag har aldrig höjt på ögonbrynet när jag har sett mammor amma sina "stora" barn och aldrig heller åt mammor som flaskmatar sina 1-månaders bebisar. Jag har väninnor som långtidsammar och jag har full respekt för deras val på samma sätt som dom har respekt för mitt val.

Det som också slår mig är att många väljer att använder ord som "äckligt", "naturligt", "onaturligt", "perverst" o.s.v. för att rättfärdiga sitt egna val. Varför ska man göra det?

Så sant. Det är inte bra att vara normbrytare, oavsett åt vilket håll. Amningsdiskursen är - ursäkta kraftuttrycket - jävligt märklig i det här landet. Väl formulerat i en artikel jag läste häromdagen: man ser instrumentellt på amning. Det bästa är ett maskineri som fungerar, och varom intet blir man utstraffad.

Jag tror att många väljer att använda ordet "naturligt" - naturligtvis ett mycket knepigt ordval då det "naturliga" inte så sällan är bärare av normer, förväntningar och värderingar - för att peka på att det ur biologisk synvinkel inte är konstigt att långtidsamma. Bäst vore det förstås om man, som du säger, får göra sitt val fritt från omgivningens påtryckningar och spe.

ammar min tvååring, är jag konstig?!

INNEHÅLL