ammar min tvååring, är jag konstig?!

nu när jag loggar in igen blir jag helt chockad över hur het denna debatt verkar vara, så oerhört provocerande det är med amning! att vissa här orkar  o har möjlighet att debattera mot långtidsamning under en hel dag tycker jag är fascinerande... intressant att läsa tråden, jag önskar bara att våra fattade beslut fick vara just våra beslut. att amma kan ALDRIG handla om att tvinga ett barn till det, det är omöjligt faktiskt! att amma betyder mycket, allt från mat till närhet och tröst.. jag har lärt mej mycket om amning o amningens fördelar genom amningshjälpen, finns info på internet för den som är intresserad av att lära mer. till er andra, ni som redan "VET" o som gärna talar om era åsikter på ett ibland otrevligt o respektlöst sätt; till er finns inte så mycket mer att säga...

Enligt den erfarna barnläkaren vi har på BVC så har du fel. Barn kan LEVA på BARA bröstmjölk tills de blir två, om de bara får järn tillsatt. Minson ammades väldigt mkt till han blev ca 1 år 5månade. Han åt sig då mätt på 5min. Så tidsmässigt är det väldigt effektivt om det handlar om att ersätta ett mål mat. VIlket man alltså kan göra. Utan problem.
Har tyvärr inte sparat källan, men det finns faktiskt studier som visar på att det "normala" för vår art är ammning till ca 5 års ålder. Intressant.

Hade du frågat innan jag fick barn så hade jag sagt: "Ja, det känns konstigt".
Nu när jag själv är förälder tycker jag inte alls att det är något konstigt med det - jag hade verkligen velat amma längre än jag kunde. Jag fick kämpa som en gnu för att kunna DELamma i fyra månader, oj vad jag slet. Men det var värt det, utan tvekan. Min lille kille har börjat visa intresse för tutten nu på senare tid, drar gärna ur den ur tröjan och vill lattja med den, haha. Hade jag haft mjölk kvar hade han absolut fått amma (han är 15 mån).
Jag tror att amning är jättebra på alla vis, om man KAN vill säga - ingen mår bra av amningspress och stress...

Titta nästa gång du ser ett naturfolk på tv. O de är ju ammade riktigt länge. Min brorsa har alltså löjligt perfekta tänder. Vi andra har inte hälften så fina trots tandställning.

Tycker du är en underbar mamma som ger ditt barn den trygghet hon behöver, hade mina barn velat amma längre än 8-9 månader så hade jag gärna gjort det, finner amning rogivande och såklart att det skapar en fin trygghet med. Fortsätt ni så länge du kan det ska såklart inte kännas jobbigt för dig för då blir det ju inte bra..Men tycker absolut inte du ska bry dig om vad andra tycker.

Människor kommer alltid ha åsikter om olika saker och amningsfrågan är ju en av de heta debatterna och du kommer nog alltid få konstiga blickar och folk som höjer ögonbrynen och säger hårda ord om de inte tycker detsamma men det hade jag verkligen struntat i om jag trivs med mitt val och du och din flicka ska göra det som känns bäst för er...Stå på dig..
/Emma 

Vore intressant att höra lite mer om dina åsikter än bara en ilsken kommentar utan grund? Du brukar vara en bättre debattör än så.
Min son ammas. Och han är, enl vår förskola, ett väldigt aktivt och öppet och socialt barn. Han har lätt att knyta an till fröknarna och de andra barnen -även om mamma såklart är bäst när hon kommer och hämtar. Han BER om att få amma på ett mkt tydligt sätt´, även om han erbjuds annan närhet så är fortfarande ammningen mycket viktig för honom.

Det jag undrar är väl mer hur du kan säga att det är naturligt. Det är ett annorlunda ordval bara. Hur har man kommit fram att det är naturligt? Är det inte så att man egentligen har utvecklat rekommendationer om amning, mest för människor i U-länder? Jag har då aldrig hört talas om att det NATURLIGA och alltså den biologiska instinkten är att en sexåring ska ammas.

vilka fina rader du skriver, jag blir jätteglad av att läsa ditt inlägg. o lite rörd också...det har varit många inlägg här under dagen, en del inte så snälla, en del tvärtom. trodde faktiskt inte att jag skulle bli så negativt bemött här, så det du skriver gör mej varm o väldigt glad!

Nej, man ska inte pressa folk. Tror många mår dåligt i "onödan" pga ammning som inte fungerar. Det kosntiga är att i början är det "fint" att amma och man ses som nån supermamma när man ammar. Men sen växlar det över -har inte fattat vilken natt det gjorde det- oc blir ÄCKLIGT. Ja, alltså har hört berättas om en kvinna som ammars sin 9-åring i badhuset och det känns ju lite tveksamt. Men en 2 åring? Funderar på att amma min unge så länge han vill, offentligt. Bara för att jag kan  Och berätta att han minsann fick lite ers när han var nästan nyfödd pga att det tog tid för minmjölk att rinna till och han gick ner för mkt i vikt. Och vi behövde vila lite.
Ni ser, jag har gjort HELT FEL! Och barnet är hur harmoniskt som helst...

Kanske helt orelevant, men var det inte något år sedan en tvååring dog av svält i Italien eller något, just pga att hans mamma enbart hade ammat honom?