Vad ska jag göra/säga till min pojkvän när han dricker så mycket

Han älskar ju berusningen. Jag förstår er båda två.

Men ärligt, med de mängderna så är han ju beroende, och du medberoende, och jag hoppas att ni kan få hjälp INNAN ni skaffar barn. Det kanske aldrig kommer att bli ni två för alltid.

Jag lider med er båda och jag förstår er båda.

Men han är beroende och herregud vad du är medberoende. Dock tycks det som att du börjat få upp ögonen lite via responsen du har fått här, och det är jättebra.

Du kanske aldrig får se din sambo leva ett nyktert liv.

Men om du inbillar dig att ett barn får honom att sluta dricka, ja då får du nog vad du förtjänar också.

Jag berättade om denhär tråden lite kort för min särbo och han drog rakt av slutsatsen att killen är alkoholist med tanke på mängden öl han dricker.

Att skaffa ett barn med denhär killen när du redan måste finnas där för att städa upp efter, skjutsa runt och på alla möjliga andra sätt ta hand om honom är verkligen ingen bra idé, och att påstå att man skulle låta bli att dricka "om bara.." är en väldigt vanlig metod för att flytta skulden utanför sig själv.

Han Väljer att dricka.
Svårare än så är det inte.
Och för både sin egen skull och andras rationaliserar han det genom att skylla på att "alla andra gör det", "det skulle vara konstigt om han inte gjorde det", "om han hade barn skulle det vara annorlunda" osv...

Min särbo tipsade också om att berätta för hans arbetsplats att han har problem med alkoholen.
Anledningen är att de flesta arbetsplatser har en skyldighet att hjälpa personer med missbruksproblem, och TS skulle slippa dra hela lasset själv, plus att arbetsplatsen har resurser som de kan göra tillgängliga så killen kan få bättre hjälp än han skulle kunna fixa på egen hand.

Såg nu att han är egen företagare så det blir ju svårt att meddela någon chef...
Synd, för det skulle nog göra saken betydligt lättare.

Du varken kan eller ska säga nånting-du ska lämna honom! Jag har en nära anhörig som är alkis och det spelar INGEN roll vad vi sagt till denne-vill h*n dricka så gör h*n det! Man måste själv vilja bli nyktersit-det kan ingen tvinga en till. Gå! Det finns nyktra män du slipper störa dig på,bli ledsen över och som skulle bli en bra pappa. Han blir inte det.

Ett barn får inte en man att sluta dricka. Min dotters pappa har tre. Jag i min dumma ungdom trodde "tredje gången gillt" haha!

Fast nu tycker jag du hårddrar det hela lite. Självklart måste han själv ta beslutet att bli nykter men det betyder inte att TS måste lämna honom. alkoholism är en sjukdom och man behöver stöd för att ta sig ur den. att skaffa barn nu är ingen bra idé men det behöver inte betyda att han inte kan bli en bra pappa längre fram. min man är nykter alkoholist och en bra pappa till våra barn. som jag ksrev innan har det varit jobbigt och ÄR jobbigt men jag har valt att stanna hos honom efter han själv tagit beslutet att bli nykter.

det finns alkoholfri öl och lättöl, om han nu älskar ölsmaken. tror inte det är det som är problemet. det är ju att han är alkoholist. kanske kan han göra det där dryckestestet på den där sidan. iq, eller systembolaget och få upp ögonen där?

Hej kära ts,

Jag känner med dig! Din sambo har inte ett sunt förhållande till alkohol och det påverkar dig. Du har startat den här tråden för att bekräfta det du redan anar. Det är ett bra steg, för som anhörig till en alkoholist behöver man en referenspunkt från andra, för man ändrar sina egna gränser så mycket att man till slut inte vet vad som är normalt.

Jag har själv levt i många år med en man som har alkoholproblem. Några saker som ständigt störde vår vardag liknar de du tagit upp. Att pengar läggs på alkohol som man istället kunde göra roligare saker för. Att mängder av pant samlas i lägenheten. Att man själv ställer upp och kör eller kanske till och med handlar alkohol när han ber en fast man mår dåligt av att göra det, för den gemensamma tillvaron blir så jobbig annars.

Jag tycker liknelsen någon gjorde i tråden var bra, att alkoholen är nr 1 och själv känner man sig som en älskarinna som kommer i andra hand.

Jag tror tyvärr inte du kan räkna med att ett barn skulle förändra det. Det skulle dessutom kunna bli en mycket värre situation för er, där det blir du som fortsätter ta ansvar och hålla ställningarna.

Jag har själv erfarenhet av att leva med en alkoholist. Jag och min man bor nu sedan några år tillbaks som särbos. Liksom du älskar jag min man och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men det hjälper mig att inte leva som sambos och ha alkoholen alldeles inpå varje dag.

Jag vill ha barn någon gång, men som det är nu inser jag att det inte skulle fungera. Så jag står på vänteläge tills vidare, men jag kan inte vänta hur länge som helst.

Det enda råd jag kan ge är att du ska vara så självständig som möjligt, inte vara beroende av honom på något annat plan än känslomässigt för att du älskar honom. Och om du skaffar barn med honom, förvänta dig inte att det ändrar något. I den bästa av världar skulle det göra det, men realistiskt så är alkoholberoende en sjukdom som gör att man kommer att prioritera alkoholen, oavsett vad man vill och har som mål att göra. Det gör inte honom till någon usel person, men det är så han fungerar.

En punkt som jag tycker är viktig i sammanhanget: Har din pojkvän någon insikt om att han har ett problem? Eller viftar han bort det? Grunden för att kunna förändra något är att se sitt problem och vara beredd att söka hjälp.

Jag förstår att du har försökt prata med honom om problemet, jag råder dig att fortsätta med det och berätta hur du känner och försöka att vara anklagande, han kanske innerst inne skäms för sitt problem och vänder taggarna utåt om han känner sig hotad.

Jag tycker du ska söka stöd hos vänner och eventuellt själv skaffa dig en psykolog, kurator eller dylikt som kan hjälpa dig reda ut dina tankar. Ta hand om dig!

Kram /L

rättelse, det ska såklart vara "och försöka att INTE vara anklagande"  i näst sista stycket!!