Vad ska jag göra/säga till min pojkvän när han dricker så mycket
Hej kära ts,
Jag känner med dig! Din sambo har inte ett sunt förhållande till alkohol och det påverkar dig. Du har startat den här tråden för att bekräfta det du redan anar. Det är ett bra steg, för som anhörig till en alkoholist behöver man en referenspunkt från andra, för man ändrar sina egna gränser så mycket att man till slut inte vet vad som är normalt.
Jag har själv levt i många år med en man som har alkoholproblem. Några saker som ständigt störde vår vardag liknar de du tagit upp. Att pengar läggs på alkohol som man istället kunde göra roligare saker för. Att mängder av pant samlas i lägenheten. Att man själv ställer upp och kör eller kanske till och med handlar alkohol när han ber en fast man mår dåligt av att göra det, för den gemensamma tillvaron blir så jobbig annars.
Jag tycker liknelsen någon gjorde i tråden var bra, att alkoholen är nr 1 och själv känner man sig som en älskarinna som kommer i andra hand.
Jag tror tyvärr inte du kan räkna med att ett barn skulle förändra det. Det skulle dessutom kunna bli en mycket värre situation för er, där det blir du som fortsätter ta ansvar och hålla ställningarna.
Jag har själv erfarenhet av att leva med en alkoholist. Jag och min man bor nu sedan några år tillbaks som särbos. Liksom du älskar jag min man och kan inte tänka mig ett liv utan honom. Men det hjälper mig att inte leva som sambos och ha alkoholen alldeles inpå varje dag.
Jag vill ha barn någon gång, men som det är nu inser jag att det inte skulle fungera. Så jag står på vänteläge tills vidare, men jag kan inte vänta hur länge som helst.
Det enda råd jag kan ge är att du ska vara så självständig som möjligt, inte vara beroende av honom på något annat plan än känslomässigt för att du älskar honom. Och om du skaffar barn med honom, förvänta dig inte att det ändrar något. I den bästa av världar skulle det göra det, men realistiskt så är alkoholberoende en sjukdom som gör att man kommer att prioritera alkoholen, oavsett vad man vill och har som mål att göra. Det gör inte honom till någon usel person, men det är så han fungerar.
En punkt som jag tycker är viktig i sammanhanget: Har din pojkvän någon insikt om att han har ett problem? Eller viftar han bort det? Grunden för att kunna förändra något är att se sitt problem och vara beredd att söka hjälp.
Jag förstår att du har försökt prata med honom om problemet, jag råder dig att fortsätta med det och berätta hur du känner och försöka att vara anklagande, han kanske innerst inne skäms för sitt problem och vänder taggarna utåt om han känner sig hotad.
Jag tycker du ska söka stöd hos vänner och eventuellt själv skaffa dig en psykolog, kurator eller dylikt som kan hjälpa dig reda ut dina tankar. Ta hand om dig!
Kram /L
