Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Jag har blivit tillsagd av KK att jag lika gärna kan sluta äta provera, då dessa tydligen inte hjälper mig med att få mens OCH ÄL..... dock skadar det inte om jag fortsätter äta dem (vilket jag gör i hoppet om att ÄL fortfarande KAN hoppa igång med hjälp av det) o att nu efter semestern ska besöka infertilitetskliniken där dom ska göra några undersökningar av min kropp o ev. få nåt som hjälper mig med ÄL.... så nu ska jag ta semester från ÄL/mens/bebisverkstaden o bara njuuuuta sommar o sol... tittar dock in hit lite då o då, så mig slipper ni ändå inte ;)

Kram kram

o grattis till alla pluss...

Lycka till till er som väntar på det =)

Happiness  - äntligen, härligt att du vågade ta skuttet!! Så glad för din skull!!

Tejj, vet inte vad jag ska säga, fy fasen vad jobbigt!! Skit också att det inte verkar hjälpa för dig! Jag hoppas att du får träffa duktiga läkare som snart kan hjälpa dig, snart SKA vi sitta här med våra tjocka magar o beklaga oss över halsbränna, foglossningar och svullna fötter, så är det bara!!

Pancakes - skulle behöva din hjälp! Läste ditt inlägg om skräckexempel bland dina vänner... Jag är ett sådant tror jag tyvärr! Hade stor diskussion med sambon (läs bråk) häromdagen, där bland annat bebisverkstaden dök upp.. Han har helt rätt, att "skaffa barn" eller rättare sagt, att inte lyckas, överskuggar mitt liv, det är viktigare än allt annat, inget är riktigt kul längre, jag kan inte glädjas åt det jag har, ser bara det jag inte har.. Det går ut över mig själv, över vår relation, över min relation till mina vänner.. har svårt att riktigt umgås med gravida kompisar, eller de som nyss fått barn, känner mig som en usel flickvän, usel kvinna för att jag bara får mf hela tiden, usel vän.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Det kan inte forsätta så här, mitt hjärta, min själ o mina relationer kommer inte klara detta till slut.. Jag vet att det är många här i tråden som har problem värre än mina, ber om ursäkt för om jag trampar på några tår eller sårar, är absolut inte min mening, det hoppas jag att ni förstår!! Har ni några tips över hur man får balans i livet mellan barnlängtan o sorg över att det tar sån tid, o allt annat som faktiskt är underbart i livet så är jag jättetacksam!! Jag vet inte vad jag ska göra...

Härligt Happiness!! Får vi kanske se dig i andra tråden snart också? ;) Tyvärr så tror jag aldrig att man slutar oroa sig när man har gått igenom det vi gått igenom. I alla fall inte förrän man dagligen kan känna bebisen där inne. Jag går in i vecka 16 imorgon och du vet ju hur nojjig jag är i perioder, trots ett fint UL i vecka 11. Man kan inte annat än att hålla tummarna och försöka tänka positivt. Det går ju tyvärr inte att påverka... Stor kram till dig fining!!

Tejj; starkt jobbat. Ta en välförtjänt ledighet nu och ta nya tag efter sommaren. Det måste vara fruktansvärt tufft att gå igenom det du går igenom. Styrkekramar till dig!!

Mimmi80; jag kan tyvärr inte ge dig några tips, men jag vet precis hur du känner dig. Jag tror att enda lösningen är kommunikation med dina nära och kära. Man vill inte tjata om det, jag vet, men förhoppningsvis kan det få dig att må lite bättre. Bebis finns i mitt huvud också dygnet runt, å är jag ändå gravid. Tror nog att männen aldrig kan förstå riktigt hur vi känner...

hej! vill bara berätta att som vanligt kunde man ju inte hålla sig och testade igår med ett billigt test vilket visade sig att det var positivt men väldigt svagt så idag på morgonen testade jag med cb digital och den visade vecka1-2 vilket betyder att jag är vecka 3-4 men enligt min beräkning i vecka 4+1 idag.... så idag är en toppen dag jippie!!! hoppas bara det håller i sig nu...kram och lycka till allihopa!!!

förresten vad är det för annat forum ni pratar om när man blivit gravid?