sugarrush skrev 2010-07-09 09:31:38 följande:
mimmi80 och pancakes:
Vår relation har också blivit jättejobbig efter missfallet.
Jag och sambon bara bråkar hela tiden.
Min sambo fyllde år igår och jag hade köpt en massa presenter och och sjöng och så.
Men han vaknade och sade bara att han var sur över en jobbgrej och ville knappt öppna paketen. Kändes rätt... otacksamt... men jag höll masken och försökte muntra upp.
På kvällen var jag inbjuden till en drinkkväll med tjejkompisarna men skippade det för att jag ville gå ut och äta med killen på hans födelsedag. Då satt han bara på restaurangen och sade att jag lika gärna kunde gå tillbaks till tjejerna för att han ändå var sur. jag kämpade med att muntra upp honom i en timme, sedan fick jag nog! Jag blev jättesur och sårad själv, jag tyckte han var otroligt otacksam. Vår planerade mysweekend som vi tänkt åka bort på nu idag trodde han tydligen inte vi skulle åka på längre (eller så ville han inte) för vi hade inte pratat om det nu i veckan alls - det sårade mig såklart det också.
I vanliga fall hade jag nog inte blivit så sur utan skitit i det och låtit honom sura klart, men nu orkade jag inte sitta och se på en jäkla tjurskalle! Jag vill ju att han ska vara lite glad när jag fixat så mycket för honom! Den främsta orsaken till att jag känner mig så sjukt ledsen just nu är att jag har liksom fullt upp att orka med att bära mig själv nu efter missfallet, och att kämpa med att muntra upp honom för någon (i mina ögon banal) jobbgrej nu kändes helt oöverstigligt.
Så nu har vi bråkat hela morgonen och jag vetifan när det kommer ta slut. Känner mig så trött och kraftlös.
Jag är så känslig och ledsen, och han säger att jag ska vara ledsen och inte låtsas vara glad, men jag VILL ju FÖRSÖKA vara glad och uppåt. Det blir ju bara skit om man inte ens försöker vara lite glad emellanåt. Men som sagt, mottagandet är ju ganska svalt så jag kanske ska gömma mig under täcket några dagar och bara gråta istället. Känns ju meningslöst alltihop nu.
Sorry för mitt deppiga inlägg...
Usch vad jobbigt att han beter sig så. Kan låta uttjatat men har ni
pratat med varandra efter missfallet om era tankar och känslor, funderingar och orosmoln? Han kanske inte har sagt något till dig men han kanske klandrar sig själv? Sur över jobbet kan man ju vara men det finns ju ingen anledning att låta det gå ut över dig. Fråga varför!
Odd: Grattis på mammadagen!!
Hoppas att du fått prata med 10-åringen nu!
Nu har jag en fråga till testexperterna här, jag blev nämligen lite ledsen när jag tog mitt ÄL-test ikväll och det inte visade något teststreck. De senaste två dagarna har det funnits svaga teststreck, inte spökstreck men streck som varit svagare än kontrollstrecket, båda var ungefär lika svaga/starka i styrka. Men när jag testade ikväll så kom bara kontrollstrecket upp!!
Jag fattar ingenting, i anvisningen står att teststrecket ska vara lika starkt som kontrollstrecket för att räknas som positivt men att det gradvis kan bli starkare dagarna innan ÄL. Men nu hade jag aldrig nåt streck som var lika starkt - så vad hände med min ÄL som jag trodde var på väg?!
Min cykel är regelbunden, 28 dagar +- ngn dag.. 
