• Bev

    Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

    Hej alla kära!

    Här fortsätter vi att kämpa som fått ett eller flera missfall och som inget annat önskar än att ett mirakel ska ske och gravidmagen puta

    Välkomna både nya och gamla gruppdeltagare.

    I denna tråd gäller det tjejer, detta är vårat år!

    BIM -listan
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m51127384.html

    Här är tråden där vi håller till som åter igen plussat
    www.familjeliv.se/Forum-2-113/m52198836.html

    Jättegamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-1-35/m49022466.html

    Inte så gamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-238/m50912504.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-06 17:01
    Här kommer den efterfrågade länken till magbildstråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

  • Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
  • Pancakes
    kolbodatjej skrev 2010-07-09 07:39:40 följande:
    förresten vad är det för annat forum ni pratar om när man blivit gravid?
    Grattis, vad fantastiskt kul! Det finns en länk uppe i trådstarten till den andra sidan.
  • Pancakes
    FruW skrev 2010-07-08 19:56:54 följande:
    Pancakes - skulle behöva din hjälp! Läste ditt inlägg om skräckexempel bland dina vänner... Jag är ett sådant tror jag tyvärr! Hade stor diskussion med sambon (läs bråk) häromdagen, där bland annat bebisverkstaden dök upp.. Han har helt rätt, att "skaffa barn" eller rättare sagt, att inte lyckas, överskuggar mitt liv, det är viktigare än allt annat, inget är riktigt kul längre, jag kan inte glädjas åt det jag har, ser bara det jag inte har.. Det går ut över mig själv, över vår relation, över min relation till mina vänner.. har svårt att riktigt umgås med gravida kompisar, eller de som nyss fått barn, känner mig som en usel flickvän, usel kvinna för att jag bara får mf hela tiden, usel vän.. Jag vet inte vad jag ska göra.. Det kan inte forsätta så här, mitt hjärta, min själ o mina relationer kommer inte klara detta till slut.. Jag vet att det är många här i tråden som har problem värre än mina, ber om ursäkt för om jag trampar på några tår eller sårar, är absolut inte min mening, det hoppas jag att ni förstår!! Har ni några tips över hur man får balans i livet mellan barnlängtan o sorg över att det tar sån tid, o allt annat som faktiskt är underbart i livet så är jag jättetacksam!! Jag vet inte vad jag ska göra...
    Åh vännen, vad jobbigt! Det är så otroligt lätt att hamna där och jag tror inte männen förstår riktigt eftersom det var vår kropp och hjärna som var gravid och man är så inställd på det och vill bara komma tillbaka i det tillståndet så fort som möjligt. För mig hjälper det att ha sett vännerna och det blir ett avskräckande exempel. De hade en avslappnad inställning till barnskaffandet först men så fick de flera missfall och då blev hon besatt av tester och timing och hela sexandet blev till en verkstad utan lust och de tappade känslorna för varandra för hela tillvaron handlade om två "maskiner" som skulle skapa ett barn ihop. Nu är det bättre, de har släppt allt och låter det bli som det blir och fokuserar nu på annat så som resor, leta ny lägenhet, umgås med vänner etc och de håller på att hitta tillbaka till varandra. Förr eller senare blir de gravida så klart men de tar det rätt lugnt nu.

    Det är svårt att ge råd till vad du ska göra men det som funkar för mig är att tänka att det viktigaste är ju att ha en bra relation, annars har man ju ingen kvar att skaffa barn med. Jag diskuterar aldrig ÄL och sånt med maken utan det spar jag till forumet och så ser vi till att aldrig ha sex när vi inte har lust. Ok, visst missar man kanske en ÄL ibland då men nån månad hit eller dit spelar ju ingen roll sen. För eller senare blir man väl gravid igen. Och ja, jag har fyllt 30 år men jag tänker som så att mitt "bäst före datum" är ändå passerat med råge och några månader hit eller dit spelar ju ingen roll. Huvudsaken är att vi har en bra relation och en bra grund att stå på så vi orkar med att skaffa familj.

    Försök att fokusera på annat även om det är supersvårt. Njut av den sista tiden som "fri", sen är du låst i 20 år när ni får barn. Gör kul grejer med vänner, nån romantisk weekend (UTAN att aktivt försöka pricka in ÄL), drick vin, shoppa och njut av livet. Rätt som det är kommer du vara gravid igen. Låt sambon slippa analyser om ÄL-flytningar och pressa honom inte om han inte är sugen på sex på ÄL-dagen.  När jag blev gravid så hade vi ingen koll på ÄL eller nåt sånt utan lät allt bara vara. Jag vill gärna ha det så igen. Visst blev jag inte gravid på första försöket utan det tog fem månader men det var det såååå värt.

    Hoppas att det hjälper nåt! Känner så med dig verkligen! kram!
  • rontgensyrran

    Grattis Kolbodatjej!!! Som Pancakes skrev finns länken till den tråden i trådstart. Välkommen :)

    Tjejer är det nån annan tråd som har så många pluss varje månad som vi??? Det är helt otroligt!!!! Eller hur?

  • sugarrush

    mimmi80 och pancakes:
    Vår relation har också blivit jättejobbig efter missfallet. 
    Jag och sambon bara bråkar hela tiden.

    Min sambo fyllde år igår och jag hade köpt en massa presenter och och sjöng och så.
    Men han vaknade och sade bara att han var sur över en jobbgrej och ville knappt öppna paketen. Kändes rätt... otacksamt... men jag höll masken och försökte muntra upp.

    På kvällen var jag inbjuden till en drinkkväll med tjejkompisarna men skippade det för att jag ville gå ut och äta med killen på hans födelsedag. Då satt han bara på restaurangen och sade att jag lika gärna kunde gå tillbaks till tjejerna för att han ändå var sur. jag kämpade med att muntra upp honom i en timme, sedan fick jag nog! Jag blev jättesur och sårad själv, jag tyckte han var otroligt otacksam. Vår planerade mysweekend som vi tänkt åka bort på nu idag trodde han tydligen inte vi skulle åka på längre (eller så ville han inte) för vi hade inte pratat om det nu i veckan alls - det sårade mig såklart det också. 

    I vanliga fall hade jag nog inte blivit så sur utan skitit i det och låtit honom sura klart, men nu orkade jag inte sitta och se på en jäkla tjurskalle! Jag vill ju att han ska vara lite glad när jag fixat så mycket för honom! Den främsta orsaken till att jag känner mig så sjukt ledsen just nu är att jag har liksom fullt upp att orka med att bära mig själv nu efter missfallet, och att kämpa med att muntra upp honom för någon (i mina ögon banal) jobbgrej nu kändes helt oöverstigligt.

    Så nu har vi bråkat hela morgonen och jag vetifan när det kommer ta slut. Känner mig så trött och kraftlös.
    Jag är så känslig och ledsen, och han säger att jag ska vara ledsen och inte låtsas vara glad, men jag VILL ju FÖRSÖKA vara glad och uppåt. Det blir ju bara skit om man inte ens försöker vara lite glad emellanåt. Men som sagt, mottagandet är ju ganska svalt så jag kanske ska gömma mig under täcket några dagar och bara gråta istället. Känns ju meningslöst alltihop nu.

    Sorry för mitt deppiga inlägg...

  • Tejj
    sugarrush skrev 2010-07-09 09:31:38 följande:
    mimmi80 och pancakes:
    Vår relation har också blivit jättejobbig efter missfallet. 
    Jag och sambon bara bråkar hela tiden.

    Min sambo fyllde år igår och jag hade köpt en massa presenter och och sjöng och så.
    Men han vaknade och sade bara att han var sur över en jobbgrej och ville knappt öppna paketen. Kändes rätt... otacksamt... men jag höll masken och försökte muntra upp.

    På kvällen var jag inbjuden till en drinkkväll med tjejkompisarna men skippade det för att jag ville gå ut och äta med killen på hans födelsedag. Då satt han bara på restaurangen och sade att jag lika gärna kunde gå tillbaks till tjejerna för att han ändå var sur. jag kämpade med att muntra upp honom i en timme, sedan fick jag nog! Jag blev jättesur och sårad själv, jag tyckte han var otroligt otacksam. Vår planerade mysweekend som vi tänkt åka bort på nu idag trodde han tydligen inte vi skulle åka på längre (eller så ville han inte) för vi hade inte pratat om det nu i veckan alls - det sårade mig såklart det också. 

    I vanliga fall hade jag nog inte blivit så sur utan skitit i det och låtit honom sura klart, men nu orkade jag inte sitta och se på en jäkla tjurskalle! Jag vill ju att han ska vara lite glad när jag fixat så mycket för honom! Den främsta orsaken till att jag känner mig så sjukt ledsen just nu är att jag har liksom fullt upp att orka med att bära mig själv nu efter missfallet, och att kämpa med att muntra upp honom för någon (i mina ögon banal) jobbgrej nu kändes helt oöverstigligt.

    Så nu har vi bråkat hela morgonen och jag vetifan när det kommer ta slut. Känner mig så trött och kraftlös.
    Jag är så känslig och ledsen, och han säger att jag ska vara ledsen och inte låtsas vara glad, men jag VILL ju FÖRSÖKA vara glad och uppåt. Det blir ju bara skit om man inte ens försöker vara lite glad emellanåt. Men som sagt, mottagandet är ju ganska svalt så jag kanske ska gömma mig under täcket några dagar och bara gråta istället. Känns ju meningslöst alltihop nu.

    Sorry för mitt deppiga inlägg...
    Tycker du ska åka bort några dagar själv (eller med någon annan) o unna dig lite xtra..... du är inte värd att sitta hemma o titta på en surpelle o bara få "skit" för saker o ting som du försöker göra för att muntra upp det hela med..... det ger både dig en frihet o honom en tid för att komma över det deppiga o komma på bättre tankar!!

    *styrkekramar*
  • sugarrush
    Tejj skrev 2010-07-09 10:41:41 följande:
    Tycker du ska åka bort några dagar själv (eller med någon annan) o unna dig lite xtra..... du är inte värd att sitta hemma o titta på en surpelle o bara få "skit" för saker o ting som du försöker göra för att muntra upp det hela med..... det ger både dig en frihet o honom en tid för att komma över det deppiga o komma på bättre tankar!!

    *styrkekramar*
    Tack... tusen tack... det är kanske det jag borde.
    Känns rätt deppigt när även relationen krisar i efterdyningarna av missfallet. Direkt efteråt kändes det som om krisen förde oss samman, men nu känns det som om den drar oss ifrån varandra.
    Tack för ditt stöd, det värmer verkligen! 
    *kram*
  • Odetta

    WOOOHOOOO för kolbodatjejjen!!!! GRATTIS


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Odetta

    Och så en stor KRAM till alla som vill ha eller behöver!

    Jag läser men känner mig själv lite nere idag så jag är inte så inspirerad att skriva ihop något bra, men jag tänker på er och som sagt...skickar massor med kramar

    ***kraaaaaaaaam***


    ♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥
  • Happiness

    Tjhoooohoo Kolbodtjej. GRATTIS och vad kul att vi har så täta BF. Hoppas nu vi får följa varann.

    Kajsa-lisa: Jag hoppar inte över till den andra tråden än. HAha först sa jag fetpluss nu säger jag första VUL. Det slutar med att jag stannar här i 9 månader icke gravid liksom. Då blir jag utslängd av dom andra tjejerna.

    ODD-vännen: Blir lessen när du är lessen. Har det hänt något? Ska inte din man ha semester snart? För mig funkar det alltid att umgås med mannen. Då hinner man inte tänka så mycket och därmed blir jag mindre nedstämd. Mina tankar går ju hela tiden till MF och det är ju inte en särskilt upplyftande tanke. Har lyxat till med Amelia vänta barn tidning BARA för att komma på andra tankar.

    mimmi80: Tack för ditt stöd! Tycker du verkar som en rikigt go tjej. Jag lovar att du snart kommer bli gravid. Vet du varför jo därför att hela den långa gravid-listan som vi har här har uppkommit på ett halvt år. Vi kan säga så här. Från och med idag...inom 6 månader kommer du vara gravid. Hur har det gått med TSH värdena? Jag har dåligt minne nu...förlåt om jag frågat eller upprepar mig.

    Delar ut KRAMAR till alla som behöver. Ett regn av kramar!

Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3