• Bev

    Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

    Hej alla kära!

    Här fortsätter vi att kämpa som fått ett eller flera missfall och som inget annat önskar än att ett mirakel ska ske och gravidmagen puta

    Välkomna både nya och gamla gruppdeltagare.

    I denna tråd gäller det tjejer, detta är vårat år!

    BIM -listan
    www.familjeliv.se/Forum-11-235/m51127384.html

    Här är tråden där vi håller till som åter igen plussat
    www.familjeliv.se/Forum-2-113/m52198836.html

    Jättegamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-1-35/m49022466.html

    Inte så gamla tråden:
    www.familjeliv.se/Forum-11-238/m50912504.html

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-07-06 17:01
    Här kommer den efterfrågade länken till magbildstråden:
    www.familjeliv.se/Forum-2-14/m53353323.html

  • Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
  • mallanis

    MCT -Hoppas att allt gått bra! Hoppas hoppas!


    FruW skrev 2010-08-31 17:31:30 följande:
    Hej flickor!

    Skulle behöva lite tips och råd... Hur har ni gjort med familj, vänner, jobb, bekanta med era mf och fortsatta bebis-verkstad? För mig vet närmsta familjen om våra mf, och att vi försöker, samt nära vänner, samt 1 arbetskamrat... "Vanliga" vänner och jobbet vet inget... Funderar på det här med utredning, medicinering, ytterligare försök - graviditeter och ev mf... känner ju att det tar på en känslomässigt och emellanåt fysiskt.. Hur öppna tycker ni att man ska vara till jobb och till sin umgängeskrets? Tidigare har jag känt att jag inte velat berätta om att vi försöker få barn för vännerna då jag inte vill ha alla spekulationer som brukar bli... Jobbet ville jag inte heller skulle veta att vi försöker, så man inte riskerar att gå miste om chanser och liknande där för att man redan blir "uträknad..." Men som situationen är nu så är jag inte alltid på topp, är ledsen och nere emellanåt både på jobbet och bland mina vänner... En sida av mig vill berätta så de förstår, en annan vill fortsätta hålla det hemligt... Hur har ni gjort? Hur "ska" man göra?? Fördelar och nackdelar med de olika alternativen??

    Är jättetacksam för era synpunkter!!

    Kram Mimmi
    Min chef vet iom att jag var sjukskriven en extra vecka vid skrapningen. Men jag ville egentligen inte berätta pga anledningarna du nämner. Jag vet att de måste sätta ut ett vik direkt om jag skulle bli gravid så de tycker så klart att det blir "besvärligt". 

    Umgänget vet väldigt lite...två bra vänner vet. För att jag vill ha lite stöd och för att de inte skulle undra varför jag var som jag var. Släkten vet inte heller bortsett från min mor och far och svärmor. Jag har en svägerska som hade BF dagen efter mitt första mf. Jag har funderat massor på om jag skulle berättat för henne för nu har hon en bebis och bara pratar barn...vilket sårar! Men jag vill inte heller att hon ska tycka synd om mig...jättesvårt tycker jag vilka man ska berätta för!

    Mimmi jag ska också börja rida igen skulle gått första gången idag =)
  • Med två små
    FruW skrev 2010-08-31 17:31:30 följande:
    Hej flickor!

    Skulle behöva lite tips och råd... Hur har ni gjort med familj, vänner, jobb, bekanta med era mf och fortsatta bebis-verkstad? För mig vet närmsta familjen om våra mf, och att vi försöker, samt nära vänner, samt 1 arbetskamrat... "Vanliga" vänner och jobbet vet inget... Funderar på det här med utredning, medicinering, ytterligare försök - graviditeter och ev mf... känner ju att det tar på en känslomässigt och emellanåt fysiskt.. Hur öppna tycker ni att man ska vara till jobb och till sin umgängeskrets? Tidigare har jag känt att jag inte velat berätta om att vi försöker få barn för vännerna då jag inte vill ha alla spekulationer som brukar bli... Jobbet ville jag inte heller skulle veta att vi försöker, så man inte riskerar att gå miste om chanser och liknande där för att man redan blir "uträknad..." Men som situationen är nu så är jag inte alltid på topp, är ledsen och nere emellanåt både på jobbet och bland mina vänner... En sida av mig vill berätta så de förstår, en annan vill fortsätta hålla det hemligt... Hur har ni gjort? Hur "ska" man göra?? Fördelar och nackdelar med de olika alternativen??

    Är jättetacksam för era synpunkter!!

    Kram Mimmi
    Åh, jag funderade på samma sak i går när jag bestämde mig för att sjukskriva mig i dag. Det slutade med att jag berättade för min chef, vilket kanske inte var så smart egentligen. Men vi har jätteviktiga saker att göra de två närmaste veckorna som jag är ansvarig för och jag ville verkligen förklara att jag inte kommer att klara att vara på topp. Har inte fått sparken än i alla fall, han var jätteförstående, och det känns skönt att berätta.

    Nu har jag iofs fast jobb och vi har brist på vikarier så jag känner mig rätt säker men jag tycker att det känns bra att de vet på jobbet. Eller tror ni att det var ett dumt beslut?

    Har berättat för en kompis och för mamma också...

    Kram
  • FruW

    MCT - ska gå till sängs nu, men jag hoppas så att ni fått ett bra besked idag!! Mina tankar är hos dig och sambon, tusen tusen kramar!!!


    Ni andra som delat med er av era tankar kring mina frågor, tack så mycket!! Fortsätt gärna med det - verkar som om det är fler än jag som funderar över dessa frågor.. Anledningen till att jag funderar över att berätta för fler vänner är att jag är trött på frågorna om det inte är dags för oss att SKAFFA barn snart.. samt att det är jobbigt att prata graviditeter och barn hela tiden när man inte är upplagd för det, och det kanske kan vara skönt att vännerna vet varför man inte är på topp alltid.. Ska fundera vidare på detta... Fortfarande inte hört ngt från läkaren, vill att han ska höra av sig NU!!

  • Dag och natt

    MCT: Nej men vad läser jag i den här tråden Rynkar på näsan Massa kramar, jag tänker på dig!! Hoppas att det gick bra på akuten!! KRAAAAAM

  • sofy
    MCT; Jag går också o lägger mig nu.. tycker du har varit iväg väldigt länge nu :( Hoppas de inte va ngn fara o att du mår ok! Uppdatera när du orkar!

    Tänker på dig, massa kramar! Hjärta
  • Myra

    Godmorgon tjejer,

    Osäker när jag har BIM efter som jag hade längre cykel och höll på att missa äl. Så BIM mellan Fred-sönd. Troligen fullt utslag förre fredagen.
    Kännt lite smänningar i nedre delen av magen och haft halsbränna några dagar lite då och då. Precis som när jag plussade sist. Kände av spänningarna i nedre magen 3-4 dagar innan BIM.
    Inga ömma tuttisar men jag hade inte så fasligt ömma tuttisar förra gången.
    Ådrorna  på brösten sen förra missfallet försvann aldrig och har dom kvar sen dess, Det var också ett tidigt grav tecken som jag inte kan gå på nu.
    Hoppet går upp och ner och nu känner jag mig negativ...:(  Men, men flera dagar kvar och jag hoppas det hinner hända mycket på den tiden.

    Dags att gå till jobbat.
    kram vänner

  • FruW

    God morgon tjejer!!

    MCT - åh vad jag har tänkt på dig.. Jag förstår om du inte rusar in på FL och skriver här det första du gör, men jag hoppas verkligen att ni fick ett bra besked i går!!!!!!! Jag kommer va borta på kurs hela dagen, så ingen dator för mig, men jag kommer tänka på dig vännnen! Jag hoppas att det gick bra i går!

    Massa kramar till dig!

  • sugarrush

    MCT- jag tänkte på dig hela kvällen igår. Vet precis hur hemskt det är att åka in med blödningar. Hoppas så innerligt att läkarna gav positivt besked. Stor kram gumman!

  • MCT79

    Godmorgon, tack söta ni för att ni tänker på mig!

    Jag åkte in igår som sagt, blöder rött blod men inte massor... stoppade in en tamping i natt faktiskt.. jag vet att man inte ska det men kan fan inte sova med binda... det har inte kommit mkt allt på det, det mesta brunt.

    De var jättegulliga på ds och tog mig på allvar, hon lugnade mig genom att säga att X inte ger symtom såhär tidigt... även om jag sist började blöda i v 4+3 så kom inte smärtorna och blodet i buken förren uppskattningsvis v. 8 den gången. Så även om det skulle vara samma sak nu så skulle hon inte kunna se något. Vilket hon såklart inte gjort heller.
    Hon kunde inte se något i livmodern, inget på äggledarna. Jag frågade om hon kunde se från vilken sida jag hade ägglossat men det kunde hon inte. (?) DET hade faktiskt kunnat lugna mig...om det hade varit från vänster sida iaf...

    Sköterskorna var jättegulliga, läkaren liite stressad, hon hade väldigt bråttom upplevde jag.. men det var väldigt mkt folk där... därför jag blev borta så länge.
    Hon sa iaf "det är ju en pågående blödning, tappen ser sluten ut, det KAN vara helt normalt, det KAN vara ett X men det kan också vara ett vanligt mf"..

    Så summa summarum vet jag inte så mkt mer... när jag frågade henne om mina gravstickor så sa hon att de borde ha blivit starkare på den här tiden.
    Jag gick iaf lämna blodprover och ska tillbaka igen på fredag morgon och lämna nya. Sen har jag en telefontid vid lunch då.

    Kram på er alla!!

Svar på tråden Vi som längtar efter plus efter missfall del 3