Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Vad skönt att höra av dig MCT!! Blir så orolig för dig. Men då finns det ju iaf hopp om att det är som det ska, jag hoppas du får bra besked på fredag då och att de otäcka blödningarna slutar. KRAM!!

MCT, vad skönt att höra ifrån dig! Åh, vad jobbigt att inte få klara besked. Skönt att de tog dig på allvar i alla fall och att du fick lämna prover och fick komma tillbaka snart? Hur känner du dig och hur mår din sambo efter det här?

Min sambo har varit rätt cool... han blir mer rädd.. är rädd att något ska hända mig.. när vi satt och väntade igår så var han tvungen att springa och lägga i mer pengar... såklart ropade de in mig då.. han sa när han satt utanför och väntade att då blev han jätteledsen...

Jag då... ledsen såklart... men nu VET jag att det är ett mf... jag har ordentligt ont och nu blöder jag mer, en del klumpar... så... nya tag... nångång. Just nu hoppas jag bara att det här är över på några dagar så jag inte behöver gå 2½ månad som förra gången...

På tal om att berätta på jobbet... min förra omgång med utomkveds vet nog alla på jobbet om.. jag blev ju inlagd och hade ju ett smärtanfall på jobbet.. har varit öppen med det... å de vet att vi försöker.
Denna gången vet 4 jobbarkompisar... de jag vet stöttar och ger mig styrka... de som är på "mitt" rum...   Min erfarenhet från förra gången är att det är skönt.. man slipper frågor, man får en förståelse..
Inte en enda gång sedan januari har någon frågat "om inte vi ska skaffa barn"... utan alla vet att vi försöker och att det är svårt.. å jag knner mig inte utlämnad utan bara...lugn.. jag slipper frågor och därmed press...  låter det konstigt?
På jobbet måste jag berätta rätt tidigt... iaf för de jag jobbar närmast.. för vi kommer i kontakt med patienter som fått cytostatika.. å det är ju halvbra som gravid... berättar jag så ärdet liksom okej att backa på de patienterna utan att folk tycker man är konstig eller lat.. =)

Våra föräldrar vet om förra gången såklart... denna hade vi inte hunnit berätta om.. och nu blir det ju skumt... vi får se...

Ja jätteskönt att bli tagen på allvar...

Stackars dig. Önskar det fanns något man kunde göra...
Men en tröst är ju att det förmodligen går snabbare att cykeln sätter igång igen, än det gjorde sist. Du hade ju inte gått så långt i graviditeten.
Jag hade MF i slutet av vecka 8/början av vecka 9, och min cykel satte igång direkt som vanligt efter åt. Efter exakt 4 veckor hade jag mens. Och jag tror att jag hade en ÄL innan dess också, fast jag plussade på den som kom 1,5 månad efter missfallet.
Stor stärkande kram, tänker på dig!

Åh, stackare! Men antagligen går det fort denna gång och så har du ÄL snart igen och kan försöka. Tänk på det Mimmi skrev om att det är ganska ovanligt med två missfall men extremt ovanligt med tre. Nästa gång funkar det!

Jag tror inte du kommer blöda så länge. Det kan ju inte vara så mycket klumpar och sånt som ska ut i ett sånt tidigt stadium. Kram på dig! Tänker på dig!

Får hoppas det :) Längtar verkligen efter att dyka så skulle jag inte vara gravid så kommer jag inte vara jätteledsen heller. Och spriten ingår också så det vill man ju inte missa. Försöker intala mig allt detta men helst av allt skulle jag vilja sitta på båten och titta på när sambon dyker med en alkoholfri drink i handen såklart. Hur som helst så är det skönt att ha en resa att se fram emot som tar bort fokus från detta med barnskapande.

UCH! MCT- beklagar verkligen, har inga bra ord =/ men är ledsen för din skull!

Hörrni visst måste jag kunna ta Ipren nu... har låtit bli förut men panodil hjälper inte ett skit mot kramperna... :((