30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Poison - Knepigt när alla barnvakter är bortresta. Du får försöka intala dej att bebisen absolut inte kommer i morgon. Över lag tror jag, att om man är rädd för något så måste man försöka att hitta strategier för att hantera rädslan, annars äter den upp en. Jag har t.ex. precis kommit på en strategi för att hantera min zombierädsla nu när jag sitter helt ensam på jobbet (apropå uppäten).

Som alternativ kanske det skulle funka att lämna sonen hos en granne eller vän till familjen tills svärföräldrarna el din syster kommer hem. Alternativt att din sambo stannar hemma med sonen, förlossningen lär säkert ta ett tag och det fixar du själv till att börja med.

Hoppas bebisen stannar tills barnvakterna är på hemmaplan igen.

Poison - Det låter som en bra idé. Kanske du skulle kunna ha med dej någon annan person som du känner dej trygg med, innan sambon kan komma, annars?

Sorry, jag är specialist på att leta alternativ och försöka hitta lösningar. Jag ska logga ut och fortsätta jobba istället.

Vi går in och stöttar på så sätt att vi försöker visa på alternativa beteenden el ageranden och att barnen ska träna sig i att vara lyhörda och uppfatta och tolka andra barns kommunikation. Det kanske inte riktigt är samma grej utan mer har koppling till att D el S inte tar in att den andre inte vill samma sak som de själva och att det brukar urarta med gap och skrik och bråk ibland. Social träning på ett annat sätt kan man väl säga.

Jag minns faktiskt inte riktigt hur vi gjorde, men nu när du nämner det så gjorde vi nog så att Mr F tog först fem dagar och sen spred ut de andra. Jo, för D gick på förskolan så jag tyckte att det funkade bra att komma in i vardagen snabbt.

Grattis till er nya familjemedlem Poison! Vad skönt att allt gick så snabbt och att allt känns bra.

Aigee - Grattis! Rackarns vad fort det måste gått. Hoppas ni mår bra båda två.

Det där inlägget ville jag gilla på FB-vis. Får nöja mej med FL-viset.

*gilla*

Kramar till Vi5 och Snow.  

Jag tänkte att jag kunde svara utifrån eget perspektiv, att vara den som jobbar heltid, tränar och har andra engagemang på fritiden, med en man som är hemma mycket.

Jag lägger min träning tidigt, tidigt på mornarna. Klockan ringer fem, sen förbereder jag mitt käk och försöker vara på gymmet kl 6. Tränar i lugn och ro, tar sen bussen kl 7.30 och är på jobbet till 8.

Jag är hemma ca 17.20 så att jag kan lägga till att lägga barnen vid 19-19.30. SEN kan jag åka iväg på andra uppdrag om jag behöver.

Enstaka gånger har jag uppdrag tidigare men då försöker jag lägga dem så att de slutar senast 19.30 och jag kan vara hemma och lägga D. Ännu mer sällan är jag helt borta vid läggningen, men det funkar ganska bra att lägga båda själv numera.

Jag tycker att det är den som jobbar mycket, som är borta från hemmet mycket som måste anpassa sitt liv så att det funkar för barnen och den som är hemma. Om Mr F inte tyckte att det funkade att jag är hemma få timmar på kvällen så skulle jag ju få välja bort mitt frivilliga engagemang. Men eftersom det inte är överdrivet mycket så funkar det. Men jag försöker ju också planera så att jag kan vara hemma just vid läggning eftersom det har varit det trixiga hos oss. Vore det nåt annat som var jobbigt att fixa själv så skulle jag behöva anpassa mej på ett annat sätt - om det nu vore så att jag ville få in träning, heltidsjobb och andra grejer i mitt liv. Man kan helt enkelt inte göra allt, man får välja och göra det i dialog med partnern eftersom det ska funka för båda. Familjen går först, tycker jag, och då blir det så att jag får göra mina andra grejer när familjen inte behöver mig.

Poison - Ja men herregud, du har ju nyss fått en bebis. Du SKA vara soffpotatis, vill jag påstå. Men det är klart man ska gör det som känns bäst för en själv. Kanske promenaderna med vagnen räcker för tillfället? Jag började inte träna förrän Stella var 15 månader, men det beror mer på att jag var mentalt redo då än på nånting annat.

Jag vet att flera här har bra input i hur man kan komma igång med lätt träning när man fått barn, kanske nån som har lust att dela med sig?