30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Fiji: Jodå.. Ringde min BM-mottagning idag och frågade dem vad som var normalt. Fick till svar att det är normalt med mer SD med andra barnet och i den vecka jag är i, men hon sa också att det faktum att jag fick så mycket SD och så snabbt när jag rörde på mig, var ett tecken på att jag ska fortsätta vara sjukskriven och att jag ska hålla mig stilla och vila mycket. Hon sa också att börjar jag märka av smärta i samband med att magen spänner sig så ska jag självklart ringa till dem direkt så tar de kontakt med fl så jag får komma in igen. Blev också tillsagd att inte gå på bassängträningen på måndag om det är likadant hela helgen och sedan se det lite an hur det utvecklar sig under veckan. 

Jag kommer relativt säkert bli fortsatt sjukskriven när jag träffar läkaren på tisdag. Inte längre för illamående då det äntligen gått över, men p g a foglossningen och nu även SD så jag räknar väl egentligen inte med att komma tillbaka till jobbet alls innan mammaledigheten är över. 
Ordinationen är att bara ta det lugnt, vila mycket, inga fysiskt ansträngande lyft eller aktiviteter och att lyssna på kroppens signaler.   

Så mina SD har med andra ord inte avtagit och efter att vi var och handlade i eftermiddag så småmolar det mer eller mindre hela tiden i ryggslutet. Vågar inte lita på att det är över och ska bara ta det lugnt, ja så lugnt som det går att ta det med en liten Agnes som har blivit än mer mammig sedan min sjukhusvistelse..  

Sara: Nej i Norge tänker de alltid på den gravida och att du alltid ska tänka på ditt eget bästa, eftersom du är gravid så ska du tänka på hälsan och lyssna på kroppen, typ.. Men jag är så glad över att de tänker så, för annars vet man ju aldrig om jag hade fått vara hemma med illamåendet heller

Sarahka: Jag kände ju av tidigt med Agnes också, men det trodde de berodde på att jag hade varit ganska långt gången i min föregående graviditet. Om jag inte minns fel var det v15+ med Agnes och 14+ med lilleman i magen. Då vet jag att han alltid legat långt fram och min moderkaka är klart i bakvägg. Så hur tidigt och hur mycket man känner har ju också att göra med hur de ligger och det är nog flera här inne som kan nicka medkännande att det inte alls är garanterat att man känner tidiga rörelser när man varit gravid tidigare..  Kram!

Stort grattis Persefone!!!

Liro: Oj vad jag känner igen de tankarna från när jag ammade och Agnes var en liten bebis.. Då spelade det ingen roll vad som hände, hur man mådde, för mamma var du liksom alltid, också om du så hade 40 grader feber,,  Hoppas morgondagen blir bättre!

Tiidjej: Härligt att det gick så bra med borttagandet av nappen!

Agnes ville ju aldrig ha napp, inte heller när hon såg andra bebisar med det och det känns så bra att vi slipper nappfejden. Hoppas verkligen att lilleman, som vi förövrigt numer nästintill har ett klart namn på - Hugo Gabriel Amadeus Vi får hoppas att han har samma inställning till napp och inget extremt sugbehov så är planen att inte köra med napp nu heller. Vi får väl se hur det går
Agnes har förövrigt börjat se en stolthet med att gå på toalett utan liten toaring. Hon vill nu hellre gå på "stoja toan" som hon kallar den nere där vi ännu inte fått på en "vanlig" toaring heller eftersom renoveringen av toaletten nere ännu inte är klar...

Någon som vet förresten om det är OK att bada Jacuzzi som gravid i 3e trimester och ev när det inte är okej längre? Vill ju om möjligt kunna inviga och njuta av vårt nya bad sedan när det är klart  

MrsFisk: åååå så mysigt!!! Njut nu av bubblet och puffarna!

Barb: Så skönt att du kan skriva av dig allt du känner här inne. Jag förstår alla dina tankar och jag tänker också att man inte ska utsätta sina barn för risker. Självklart ska de få prova på saker och testa sina egna vingar, men det finns ändå gränser.. Om jag inte visste att ni redan går i terapi skulle jag föreslå det.. 
Kunde det vara möjligt att sätta sig ner i soffan en kväll när J gått till sängs och lugnt men lesset säga typ "vad är det som händer med oss, jag vill att det ska vara som förut när vi kunde skratta och ha kul tillsammans""vet att det ligger på oss båda men det känns som att vad jag än säger och gör så blir det fel någonstans" "försöker verkligen hitta nya vägar men det är svårt.. hur ska vi kommunicera så du vi förstår varandra?" Bara säga det lugnt och sansat och på intet sätt anklagande.. skulle något sådant fungera?
Jag är på intet sätt någon professionell rådgivare så jag vet ju inte om det är rätt sätt så att säga. Men tänker att om det på något sätt skulle kunna nå fram till honom, vädja till hans förståelse och känslor för dig?  

Jag hoppas verkligen att ni kommer förbi den här nergången och börjar skratta tillsammans igen. Kram!

 

Barb: Hmm.. nej sånt säger man väl inte.. eller också gör man det.. alltså, på ett sätt så blir det kanske "vad har man att förlora på det egentlgen" ? Tänker bara att om det är så illa som du beskriver och om det inte har blitt bättre på all den här tiden så kan det väl inte bli sämre av att säga det? Nu är jag krass, jag vet  
Menar att jag i min sjukledighet sett ett flertal DrPhil-avsnitt där det har varit ett av alla teman och det har blitt så mycket bättre av att han/hon faktiskt börjat pynta sig och tänka lite mer på hur man ser ut..
En relation måste ändå födas med näring bla genom att faktiskt göra sig fin för varandra. Man kan ju inte förvänta sig att den andre blir attraherad av skit s a säga..
 Kanske lite för inspirerad av alla amerikanska program men något ligger det i det.. 
Nu är det kanske inte varje dag jag orkar fixa till mig för min man heller, (nu när jag går hemma) men jag duschar ju och ordnar med håret och även om jag bara går hemma på dagarna så försöker jag tänka på att sminka mig i a fall vardagsfin de dagar jag känner mig aningens piggare..

9Barb: Tycker så synd om dig som ska ha det så här, och ännu mer nu när du är gravid och behöver stöd på ett annat sätt kanske, Samtidigt är det svårt att få en "gammal" hund att sitta och om han är uppvuxen i ett "klimat" samtidigt som du är från ett annat så kan det kanske vara svårt att förstå varandra.. 
I min och Anders relation så har han varit duktig och påpeka när det finns saker som kanske inte varit de bästa, eftersom jag bara anammat dem från min mamma och för mig var det naturligt beteende även om jag visste med mig..- att de kanske inte var de bästa. Men idag menar jag att jag utvecklats till en mycket bättre människa och framför allt en lugnare människa, vilket känns lite extra bra nu när vi har barn också..
Jag tycker det låter bra att du vet vad du vill och önskar att jobba på er relation i stället för att ge upp den. Men samtidigt måste man vara två som arbetar för att det ska bli bättre, det fungerar liksom inte om bara den ena försöker eftersom det kanske lätt kan bli fel då också tänker jag..
Men han måste ju också känna att det inte är en helt hållbar situation. Jag menar, även om han är tyst.. Och kanske kan du bara ställa den frågan till honom, men utan att förvänta dig ett direkt svar liksom. Försöka att vara tålmodig och bara låta frågan smälta in. Och kanske skulle det göra att han efter en tid ändå kommer med ett svar. Tänker att om han hade/har en mamma som blivit överkörd av sin man i evigheter så kanske det kan så ett frö på något sätt att visa honom något som han definitivt inte varit van med utifrån hur hans mamma alltid haft det.
Försök kanske också ställa in dig på att du hela tiden jobbar för att J ska ha det så bra som möjligt och att inte på något sätt förvänta dig att andra halvdelen kommer att komma från honom. Förstår att det inte blir lätt men det kan ju vara som en uppväckare för honom att det inte längre är som det brukar.. Det kan ju ev få honom att fundera i det långa loppet..

Hoppas att du inte tar illa upp på något sätt av det jag skriver.. Delar bara med mig av en massa tankar som slår mig så får du avgöra själv vad du vill ta till dig och vad som ev kan fungera  

Måste bara få dela med mig.. Den 9 feb har jag fått tid för min julklapp som min man måste ha tyckt jag var värd ändå. En halvdag spa med massage, manikyr, pedikyr.. Hon som ska utföra behandlingen vet att jag är gravid så jag hoppas hon ev anpassar den därefter. Men såååååå jag längtar. Nu gäller det bara att inte lillebror får för sig att titta fram eller ställa till något sjukhusbesök innan/till dess

Kan förresten tillägga att även jag påpekat om det funnits något jag stört mig på hos Anders också har vi diskuterat igenom det, för det mesta
Det största diskussionsämnet här hemma nu är väl att han tycker det är lite för lite av den sexuella aktiviteten här hemma för stunden, men samtidigt har han förståelse för att jag kanske inte orkar vara så aktiv just nu heller..
Det tråkiga är att medan jag bara behöver närhet så vill han ha desto mer och tycker själv att närhet är jobbigt eftersom han vill så mycket mer då Men, men.. allt i sinom tid..