30+ som väntar/har fått syskon, del 8

PW - Mycket beror ju på hur man är som person, men jag tycker den stora fördelen med att jobba jämfört med att plugga är att jag kan stänga av och gå från jobbet kl 17. Med plugget så finns det ju alltid nåt att göra, alltid något att läsa. Iofs är det ju så på jobbet också men det har jag lättare att stänga av eftersom jag inte får betalt för mer än 40 h. Ett jobb är bara ett jobb.

Sen beror det ju också på hur mycket andra "måsten" man har i vardagen. Jag har valt bort nästan alla måsten och gör bara sånt jag vill, då blir allt lättare. Jag vägrar ha ett liv som är ett ekorrhjul, då väljer jag hellre bort grejer och är "tråkig", men mår bra. Jag känner att jag har gjort det där med ekorrhjulet och det är inte värt det.

Resande - Jättetrist att du mår dåligt. Men mycket bra om du kan ta dig till BVC eller VC och få hjälp på ett eller annat sätt. För det finns ju hjälp att få! Stor kram.

Måste bara slänga in ett exempel från kompiskretsen. Vi har en kompis som tydligt inte mått bra på flera år, otroligt negativ och bitter på livet i största allmänhet och på sin man. Självklart har det drabbat hela familjen, men kanske mest mannen hennes. Hon har vägrat kategoriskt att söka hjälp eftersom hon har negativa erfarenheter som är 20 år gamla. Allt har varit svart eller vitt, mest svart. Till slut har det inte gått att umgås med henne för hon blev en energitjuv, plus att hon drog sig undan. Nu, hade hon sökt hjälp och fått piller mot depression och wow vilken skillnad. Plötsligt mår hon bra, familjen mår bra och för första gången på flera år verkar hon glad tillsammans med sin man. Det var otroligt glädjande att se. 

Gladhanna - Nu är det lugna gatan. Kan känna lite på kvällen när jag varit igång hela dagen, men väldigt få och svaga - helt överkomligt. Avstår gärna fler nätter/dagar som den förra veckan, känner inte att jag har behov av repris. 

En FL-tjej jag känner vars vatten gick i går kväll sitter hemma med värkar och bara väntar på att det ska dra igång mer. FAN vad avis jag är!!  Får man säga så? Jag är iaf rejält avis.

Var hos BM idag iaf och allt var jättebra. Fick ny tid den 14:e, vårt BF. Hoppas verkligen jag slipper gå dit... Fick också tid för efterkontroll i slutet på augusti.

Galia - Nä, det är sant och det är precis samma sak, kan jag hålla med om. Visst ligger vi rätt lika i tid? Har dålig pejl på BF-listan, måste in och kolla. Fast jag antar att ert snitt tidigarelägger BF.

Galia - Nä, vi får hoppas att din bebis stannar ett bra tag till.

För egen del har jag inga planer på att gå över tiden. Faktum är att jag har inbokat samtal på spec.mödra om igångsättning redan ettpar dagar efter BF-datum. Det känns extremt skönt, även om jag helst ser att allt kommer igång av sig själv.

Att BM bokade ett sånt samtal beror på att vi gått och väntat på att det höga blodtrycket ska dyka upp här på slutet, men det gör inte det verkar det som. Med högt bt bör man tydligen inte gå över tiden, enligt mödravården här i stan. Så vi får se vad som händer, men det där samtalet om igångsättning känns som en livlina när jag ibland tänker på folk som gått både två och nästan tre veckor över tiden.

*räcker upp handen*

M73 - Här är en till som tuttanalyserar. Är de inte fasligt ömma? Kan det vara ett tecken? Jag tycker också att den 6:e vore en väldigt bra dag att kläckas på men även jag tvivlar på att bebisen tar intryck av mammas önskan. Däremot har jag en mental bortre gräns vid midsommar... Å andra sidan funkar jag väldigt bra ihop med kräftor så det finns fördelar också.  

Städ- och bakivern har inte dykt upp här så jag har nog långt kvar. Skulle nu inte eran bebis dyka upp än på ettpar dagar så har ni iaf fint hemma och frysen full med go'saker och det är verkligen inte fy skam.  

Jag slänger in en fråga.

Jag hänger i en Gävletråd för folk som ska ha barn i sommar och där dök funderingarna upp kring hur relationen förändras när första barnet kommer. För oss har allt funkat bra, men jag minns vilka farhågor vi hade inför förändringen som följer med första barnet och jag vet hur vi tacklat våra svårigheter.

Men nu då, när nästa barn kommer? Vilka nya eller gamla svårigheter kan vi förvänta oss i relationen? Vilka konfliktområden har ni stött på och hur sjutton kan man göra för att inte hamna där?

Jätteintressant att läsa om era upplevelser om den första tiden med syskon! Tack för att ni delar med er!

Går in i v 40 idag och försöker tänka att varje dag som går är ett steg närmare bebis. Det funkar nästan hela tiden.  

F ö är jag inne på Chiqitas spår och misstänker att jag kommer se tillbaka på den här graviditeten som en glidargraviditet. Just nu är jag dock lite för less på magen.

I motsats till Barbabok är jag extreeemt glad över att veta att jag aldrig mer kommer behöva 1) göra barn, 2) vara gravid. Det blir inga fler i det här huset och jag kommer sätta in en spiral så fort det bara går. Jag är mycket nöjd med det beslutet.    

Jag kan tänka mej att beställa den där räkmackan och bli undantaget som bekräftar regeln. Men sån tur ska vi väl inte ha. David var extremt lätt att ha att göra med som bebis så i ärlighetens namn väntar jag mig den totala motsatsen den här gången. Det verkar vara väldigt vanligt att föräldrar beskriver sina barn som totalt olika i början, vilket förmodligen påverkar upplevelsen av ev tvåbarnchock. Det ska bli väldigt spännande att se om det går att få ett barn till som är lika nöjt och som bara hänger med, för så funkade det med David. Faktum är att vi från flera kompisar fick kommentaren att "Ni vet inte hur det är att ha barn." i början eftersom D var så nöjd mest hela tiden. Men allt är ju relativt, alla har sina svårigheter.

Mycket intressant att läsa hur alla upplevt första tiden med större familjer! Det har gett bra input till våra samtal här hemma om hur det kan bli framöver. Tack!  

Kasperina - Wow, halvtid! Nice!

Barbabok - Vad skönt att lillebror växer som han ska och lite till. Vad har du för dopingmat i tuttarna egentligen?

PW - Underbart med sommarlov! Otroligt bra jobbat med plugget och allt annat.