En fråga: Ni som kommit lite längre i graviditeten eller fått er andra, när började er mage att synas andra gången? Har för mig att jag höll allt hemligt tills efter UL sist, dvs vecka 18, så då kan jag ju inte haft så mycket mage... Men nog borde det komma tidigare nu? Funderar på när jag måste börja rota fram mammakläder... De jeans jag har nu har inte mycket att ge i midjan. 
Milla: Då är det väl inte helt konstigt att jag börjar tycka att jag har fått mage, trots allt vecka 14 nu... Stackars Lucas! Mycket på en gång...
Pregga: Är du fortfarande här och hänger? Seså, iväg och föd barn nu.
EGO: Lite gnäll... Idag skulle jag få sovmorgon. Maken skulle ta Tilda när hon vaknade och jag skulle sova. LÄNGE! Gissa vem som vaknade sju och inte kunde somna om? Nu är klockan halv nio och de andra två sover fortfarande... Orättvist! Igår när maken hade sovmorgon vaknade T så klart 7...
Lite EGO-gnäll till... Gick till affären och tillbaka med Tilda i vagnen. Det är ungefär 500m till affären, visserligen en svag uppförsbacken en del av vägen dit, men långt ifrån något jobbigt. Gissa vem som knappt kunde gå när jag kom hem? Det kommer bli en låååång graviditet om fogarna ska bråka så här redan i vecka 14... SÅ, färdiggnällt för ikväll...
Pregga: Vilket AS!!! Om han inte är mer intresserad än så kan det va! Idiot!
Varning, ännu ett EGO-inlägg...
Är så ledsen. En av mina bästa vänner blev gravid nästan samtidigt som jag och vi var så glada över att vi skulle vara föräldralediga tillsammans. Nu i måndags upptäcktes att hennes livmoder var tom... Fostret måste ha dött tidigt och återbildats, men kroppen har inte fattat. Livmodern har fortsatt växa osv. HEMSKT!
Är så arg. Min chef som tidigare verkat oerhört vettig när det gäller föräldraledighet osv, beter sig skitsurt för att jag har begärt 25% föräldraledighet för Tilda från 4 oktober. (Tror jag har nämnt för er att jag gör det för att få lite vila pga foglossningen.) Hon säger naturligtvis inget rakt ut, men det märks att hon INTE uppskattar det. Dessutom verkar hon inte vilja att jag jobbar en dag/vecka hemifrån från nu. Jag bad om det också för att kunna bättre vila fogarna och det har inte varit något problem tidigare. Jag som tycker att jag anstränger mig för att se till att jag inte ska bli så dålig att jag inte klarar att jobba alls, men det uppskattas alltså inte.. BLIR SÅ ARG!
Tack för stöd! Det mest konstiga är att hon (min chef) själv var föräldraledig 1 dag/v förra året. Alltså inte främmande för sånt. Ska se om jag kan ta mod till mig och helt enkelt konfrontera henne...
Min stackars kompis är inne på sin andra dag med "stöta-ut-piller", men ingenting händer. I morgon blir det troligen sövning och skrapning. Som att det hela inte är illa nog. 
Juni: Vilken tur att det ordnade sig!
Lena: Har det hänt nåt nyligen som kan ha satt igång en process? En resa, utvecklingssprång el dyl? Jobbigt när det blir så där.
Juni: Nog måste det betyda att Pregga har fått åka till förlossningen till slut? Hon brukar ju vara inne ofta. Två dagar efter förskolestart är nästan på snudd rekord. Stackars H!
Aigee: Usch va jobbigt med stökigt blodtryck!
EGO: Min kompis har nu tagit "stöta-ut-tabletterna" i två dagar utan resultat. I morse upptäckte hon att de kom ut "bakvägen", HELA! Hon är totalt uppgiven nu och fick en tid hos läkaren igen idag efter att ha gråtit i telefonen.
Igår hade jag ett möte med min chef och en annan chef på avdelningen. Ett vanligt avstämningsmöte, men när ämnet kom in på saker som rörde mig, min kommande frånvaro osv blev min chef genast på dåligt humör. Och om jag berättar något som inte faller henne i smaken rent arbetsmässigt, systemfel som jag inte kan rå för osv, är hon nästan otrevlig i tonen. WTF! Om detta fortgår nästa vecka också, måste jag prata med henne. Det här är inte ok! Om det är något som jag gör fel får hon väl säga det, hon brukar inte vara rädd att säga ifrån. Och om det är min ledighet som irriterar henne... TOO BAD! 
Juni: Usch va jobbigt! Även om risken verkar vara liten för att det faktiskt ska orsaka problem, är det faktum att det finns en risk tillräckligt för att man ska oroa sig ordentligt. *kramar*
Juni: Låter som att det är en oerhört liten risk att smittas till att börja med. Dessutom så får man ju ta med i beräkningen att det troligen är mycket större risk för barnet när man inte vet att mamman är smittad innan förlossningen. Du kommer att få all hjälp som finns och risken för just din bebis kommer att vara minimal!