Läsa i kapp visade sig vara en omöjlig uppgift. Min je vad ni skriver tjejer! 
Men stort tack för alla grattis!
Här kommer en liten redogörelse för hur förlossningen gick...
Som ni vet var det planerat igångsättning till söndagen, men på natten innan gick vattnet kl 2 och sen hade jag värkar från halv fyra. Men antingen var de för svaga och korta, eller så var de för glesa. När vi åkte in för kontroll (pga vattenavgång) kl 15 hade jag ganska onda värkar var 10-15 minut. Vi fick vänta en stund på förlossningsalen innan någon hade tid att sätta CTG och sen satt jag med det ett tag. Under tiden sjönk intervallet något, men låg fortfarande på 8-10min. 16:30 konstaterade barnmorskan att jag var 4cm öppen och sa "vi kollar igen om två timmar". Värkarna blev plötsligt mycket mer intensiva och täta, gjorde galet ont. Sen började jag börja känna tryck nedåt. Klockan var då 17:15 och barnmorskan konstaterade att jag var 10 cm öppen med bara en liten kant kvar! Kanten försvann efter nästa värk... Inte undra på att det var intensivt, 6cm på 45min! Tackar högre makter för lustgasen, den funkade jättebra. Det gjorde grymt ont ändå, men den tog udden av det värsta. Hade lite problem med att krystvärkarna var för korta även denna gång, samma sist med Tilda, men eftersom den här BM förstod direkt när det var dags för krystning räckte de hela vägen den här gången. Sist blev de så tagna på sängen av det snabba förloppet från 4cm att jag hade krystvärkar ganska länge innan nån upptäckte det. Jag fattade det ju inte då, förstföderska som jag var...
De hade precis satt in en nål i handen för att koppla värkstimulerande när jag med coachning från min fantastiska BM fick ut Minna på egen hand. 18:04 föddes hon, 4540gr och 50cm. Skrek som en besatt från första stund och fick 9-10-10 på Apgar. SKÖNT! Tack vare att jag berättade för BM om mina problem med att få ut moderkakan sist, var hon extra uppmärksam på att den faktiskt satt fast fortfarande även denna gång men med lite varsam assistans och en sista värk kom den ut ganska fort, så som den ska göra. Inte efter 45min och två barnmorskor som sist...
Jag blev lite chockad över det snabba förloppet på slutet, vi skämtar om att inte ens Northug hade klarat att slå oss i den spurten. Men på det stora hela är jag djupt tacksam över hur det blev. Från 4cm till bebis på under två timmar är intensivt, men hellre det än ett mer utdraget förlopp.
Allt efteråt har också gått väldigt bra. Visst är jag stel, är öm i underlivet, har ont i ryggen och har hemorojder (DETTA ÄR KLART VÄRST!) men jag känner mig ganska ok. Sömnen är det dåligt med. Minna sover ganska bra, men det gör inte jag. Så de nätter hon har sovit lite längre i sträck har jag ändå vaknat. Suck. Men det ordnar nog upp sig snart.
Minna ville amma från första minuten och det har hon fortsatt med. Hann bli lite sårig innan mjölken rann till, men det börjar långsamt bli bättre. Nu har jag iaf tillräckligt med mjölk. Fick skicka maken att köpa en större amningsbehå, I STORLEK G! Och den känns nästan liten... Helt galet. Får hoppas att det går tillbaka snart. Var på efterkontroll idag och Minna vägde 4310gr. Läkaren trodde att Minna redan hade vänt på viktkurvan, speciellt eftersom hon nu bajsar gult. Ja som sagt, mat finns och Minna ser till att få i sig den...
Speciellt när man hittar en officiell sida och inte bara en tråd eller blogg nånstans...
Naturligtvis finns också en liten oro att allt inte gått bra... Hade lillen fötts och allt var ok borde vi fått åtminstone ett sms nu. Antar att jag oroar mig mer än vanligt pga min egen situation. Svårt att inte tänka på det...
