30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Stämmer bra med min uppfattning också. Det verkar som att stängningen av ductus normalt sett går väldigt snabbt, men i vissa fall tar det längre tid. Eller sker inte alls helt och hållet.
Har Is ductus minskat dessa åren, Assar? Eller verkar hålet ha stannat i minskningen och håller sig på samma nivå nu? Är op. ngt de anser att I kan behöva genomgå?

Här kom jag på i helgen att vi måste ha mer Betapred till G att kunna lämna på dagis om han skulle råka få i sig ägg där *måtte det inte ske, peppar peppar*. Ringde barnkliniken i förmiddags och har fått en telefontid med en läkare på fredag morgon.

Ska även passa på att ta upp en sak jag tänkt på lite då och då men inte kollat upp vidare förut:
Jag har sett att det "bandet" G har från överläppen mot framtänderna i överkäken är så rejält att det blir en ordentlig glipa mellan framtänderna. Är det ngn här som har liknande erfarenheter med ngt av era barn? Vad gör man åt det? Krävs en sövning av barnet? Eller gör man inget?

Assar: Så bra att den verkar vara så liten. Och ffa att hon kommer kunna leva opåverkad av den!

Pysslig: Ja Pippi är en favorit här med! Men hon är inte ohotad, det finns gott om andra populära karaktärer. Under hösten har nog bumbibjörnarna regerat. Och Blixten MqQueen. Och några till... Mkt film blir det som storasyster till tvillingar...

J fock självklart Duplo från sina bröder när hon kom till Neo dagen efter de föddes för att hälsa på dem och ge dem varsitt litet paket (varsin nalle). Ger man J Duplo så är hon lycklig!

Knase: Inser att jag inte skrivit här i tråden sedan du dök in här! Så varmt och stort GRATTIS! Vi får se om BF står kvar efter RUL framåt februari/mars, men annars låter det som bra tid på året att födas, J var beräknad till 28/8 (men kom fyra dagar senare).

Ja storasysterrollen har vår tös anammat helhjärtat. Hon bossar inte bara med bröderna, där hon festligt nog redan är en god organisatör och lekledare, utan även gudmödrarna och på släktkalaset härom dagen fick min kusins man order om att plocka ihop pusselbitarna och lägga dem i lådan när de (hon) hade pusslat klart.

Tyvärr känns det som att vi emellanåt inte fullt ut kan nå fram till henne vad gäller just detta med att hon är liten. Hon är väldigt inne på att hjälpa till, hämta, säga till om ngn gör ngt den inte får osv. Hon får/tar ett ansvar hon inte bör ha vid så låg ålder. Samtidigt är det nog lite av hurdan hon är som person och dessvärre sänder vi nog blandade signaler till henne då vi i vardagen ofta får bra hjälp av henne och ibland är de som ber om tjänster... Svårt. Hur gör man för att bejaka och låta sitt barn utvecklas och ta ansvar lagom mkt, liksom? Hon är väldigt vettig, klok och pratar oerhört bra. Har koll på saker och är noggrann. Vi försöker kompensera det genom att leka mkt med henne och busa mkt också.
Just nu har vi dock en period där hon inte fixar tillsägelser alls bra. Minsta tillrättavisning kan hon bryta samman av... Kändes dock bra när vi träffade bästa kompisens familj idag och fick veta att det är likadant hos dem nu. Uppenbarligen hör det till. Men hur gör man för att hantera detta? Eller detta ska jag kanske ta i 2006-tråden...

cissi: Tack för mkt bra input i vår oro för storasystersyndromet.
Vi kallar det mormors-genen eftersom hon är väldigt noggrann och detaljfokuserad såsom sin mormor (lite hos mamman också, men här vägs det upp av lite slarvighetsinfluenser från min moster...) samt att jag tror att hennes nuvarande ålder och utvecklingsfasen då hon blev storasyster var väldigt hjälpsam. Hon ville gärna hämta, bära, slänga och liknande. Hade då känts fel att inte låta henne få känna sig duktig som kan saker som småbröderna inte kunde.
Mkt bra poäng att försöka tona ner denna egenskapen och ffa våra förväntningar på att hon ska göra de där hjälpsamma sakerna i takt med att O och G lär sig mer och mer. Kanske behöver en påminnelse om det där om ngt halvår.

Roligt att du och juni nämner idrotter och att simning tas upp som exempel. För babysim går hon ju på sedan hon var 4 månader gammal. Sedan hon precis fyllt 3 år simmar hon själv, ryggsim. Är nära att klara 25 meter men försöket i november/december gjordes efter att hon simmat klädsim åtskilliga längder så det blev en för tuff utmaning. Men hon har de 7 märken som är möjliga att ta innan man fixar 25 meter. (Fick en jättefin märkessköld i julklapp.)

Men varför är inte gymnastik bra för henne? Jag tycker barngymnastik är toppen för små barn att lära sig alla grundformerna (åla, klättra, hänga m.fl.) och ffa för pojkar som ofta är lite sena i sin motorik. Det är inte J alls, men hon gillar verkligen att röra på sig, så jag överväger att hon skulle börja med det nu. Jag har själv varit hjälpledare under min gymnasietid och läste även 5 (eller 10?) poäng idrott på min första högskoleutbildning som grundskollärare.
Däremot har jag inga tankar på att hon ska fortsätta med det och bli ngn rytmisk sportgymnast. Även om hon i dagsläget är väldigt förtjust i "jockjingaj" och står och kråmar sig med hela kroppen då hon låtsas rocka med en sådan.

Det är nog även risk för att det blir lagsport i form av fotboll då hennes pappa fortf. är aktiv - trots att han är 35+ Lillebror O är en hejare på att dribbla redan och gillar även att sparka och kasta boll. Så frågan är om ngt av våra tre barn kan undvika att hamna i ett knattelag.
Skulle vara om ngn av dem brås på sin mamma och ärvt genen där man är ganska ointresserad att tävla i sporter, gillar dock en hel del men har alltid tröttnat snabbt som yngre då det snabbt blev prestationsinriktat och det roliga försvann.

Oj vad jag kommer ifrån huvudfrågan... Bäst att posta inlägget innan det försvinner.

juni: Roliga o intressanta teorier du och maken har om vilken sport som skulle passa H bäst. Pyjamassport har jag inte hört förut, men det är ju en bra benämning.
Och visst blir man nöjd när man gör sådana där bra dealer på Tradera!? Ut med mer till försäljning! Det enda jobbiga är att det tar sådan tid att lägga upp annonserna när man har mkt att sälja... Jag har mängder av lådor att sälja men tappade orken efter två, tre omgångar. Får göra ett nytt ryck nu till våren med sommarkläderna.

söder: Njae... jag vet inte vad det är du tror att du har missat? *frågande*

Lena: Usch då, vilket elände med kombinationen sömnbrist och trots.

Ela: Känns bra att det är likadant hos er med T. Inte för att det är bra i sig att de är i en fas där tillsägelser upplevs som så oerhört jobbigt, men att det verkar vara en normal fas de går igenom.

Har haft en mindre trevlig kväll här idag igen. Igår somnade killarna på 30 minuter vilket är avsevärt bättre än de två timmar det brukat ta. Vi var mkt nöjda då vi ansåg det bero på vår nya strategi - att lägga dem ngt tidigare på kvällen så att de inte skulle slå över i övertrötthet. Vi hoppades att vi var en trend på spåren.

Meeeeeeen. Riktigt så enkelt var det visst inte.
Idag börjades nattningen ca 18.20. FYRA TIMMAR senare somnade O. Dvs strax före jag påbörjade kvällens första inlägg.
Pausen mellan inlägg ett och två beror på att G vaknade och jag satt nu med honom i famnen en kvart och sedan var han sååååååå nära att ändå vakna när jag lade över honom i sängen. S u c k .
Och J kan inte somna heller om kvällarna. Tror det blivit lite för tidigt för henne nu för hon är uppspelt vid läggningen. Så jag fick ligga bredvid henne för att få henne att knoppa in tidigare ikväll. Slumrade till en stund själv mellan halv åtta och åtta - det var väl egentligen denna kvällens stora behållning.

juni: Låter som ett bra upplägg med idrottsskolan!
Ja, det är inte lätt att veta vad de små komemr fastna för när det gäller hobbies. Gäller bara att visa upp en bra variation av olika alternativ för barnen.

(Har gjort en 12 minuters paus för att natta om G igen, men denna gången i vår säng...)

Sådär ja. Hörde steg på ovanvåningen och ruschar uppför trappan. Inne i vårt sovrum sitter J i sängen och säger "Ta bort Gabriel!" Han låg ju redan i mitten av vår säng, omringad av våra täcken för att inte trilla ur alltför enkelt. Har nu nattat om J i hennes säng, det tog bara ngn v kvart och tre minuter senare kom sambon hem.

Jag kan säga som så, att jag har inte längre ngt dåligt samvete alls för att jag ska iväg imorgon kväll och äta hejdå-middag med kollegorna då en ska sluta.

Ela: Tack för medlidandet! Nej, E har giltiga skäl i sin ringa ålder för att inte ha somnat än.