Emetofobernas tråd 5

Vad är det? Vad hjälper det mot menar jag?

Usch, nu börjar jag må riktigt illa jag med...
Ringde vårdcentralen och de sa att det verkar vara magsjuka sonen drabbats av, men att han verkar ju inte fått i sig  så mycket virus och därför inte insjuknat lika kraftigt som de andra på förskolan eller så...
Men om han som har lite virus, skulle smitta ner mig, borde inte min sjukdomsbild se rätt mild ut då oxå isf? Eller tänker jag helt fel nu?

Jag har ju inte ens varit hemma då han bajsat och direkt efter har sambon (som hjälpt sonen) spritat hela toaletten, lysknappar och allt..

Risken borde vara rätt liten för smitta?

Håll tummar och råt för att vi slipper!

Hej kära du.
Jag tror att du lider av hjärnspöken vännen...

Innan jag ska kräkas, så känner jag bara ATT jag ska göra det, en speciell känsla som jag inte kan sätta fingret på faktiskt. Jag har sällan mått riktigt illa innan, det har mest bara vart som en känsla av att "nu måste jag gå på toaletten" men inte riktigt vetat varför eller så... Knasigt, jag vet...
En gång kan jag komma ihåg att jag verkligen mådde riktigt illa och det framkallade en massa ångest såklart. Det kom som i starka vågor, inte som det "vanliga" illamåendet jag i stort sett har varenda dag, denna var annorlunda helt och hållet.

Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin haft ont i magen vid kräksjukan... Jag har väl haft tur där tror jag..? *peppar peppar*

Har du ont i magen, så kan det bero på magkatarr, stress, för lite mat/för mycket mat, stark mat, mycket fett, eller nåt annat magen reagerat på...? Finns såååå många olika orsaker till magsmärtor.. Trötthet kan oxå bero på tusen och åter tusen saker..
Att du är yr kan även det bero på det jag skrivit ovan...

Allt kan ha att göra med att du druckit för lite vatten, sovit dåligt, ätit dåligt, är orolig, inte skött magen ordentligt, förkylning, någon magsjukdom/överkänslighet, ångest, stress och mycket fysisk eller psykisk belastning...?

Har du väldigt väldigt ont i magen som inte går över råder jag dig att ringa sjukvårdsupplysningen för att se vad de säger, man ska inte ignorera magont då det kan tyda på sjukdom i vissa fall. Säger inte att du har någon sjukdom, men det är helt klart värt att kolla upp om man har väldigt ont i magen och har de symptom du beskriver och om de är besvärande för dig...

Kram kram och hoppas att du snart mår bättre.

Tror jag verkligen inte!
Jag tror snarare att risken för regelrätta magsjukor (som INTE beror på "smuts" *inte smittsamt* när det gäller små barn som stoppar saker i minnen titt som tätt) minskar nu då de är ute mer! Eller ja, mycket forskning tyder ju på att så är fallet!
Pusta ut redan nu och försök fånga våren med öppen famn! =) TÄnk vad härligt! Solen och värmen är på väg och idag har det varit en UNDERBAR dag! Här iallafall...

Kära du...

Har du försökt avslappningsövningar? Att bara andas och försöka få bort stressen i kroppen? Lösa upp stressen och försöka bearbeta vad du känner?

Vad jag har förstått så mår även du illa ofta (liksom jag) och då är det lätt att man stressar upp sig själv och det blir en rundgång och till slut är det svårt att veta vad som är vad så att säga.

Har du väldigt ont i magen? Vart sitter smärtorna? Hur känns de? Är det kramper eller en konstant smärta? Har du feber?

Kram

Låter ju som rota då den återkommer igen, väldigt vanligt på barn. Tvätta händer och försök ta dig igenom detta, det är över snart. Jag försöker alltid tänka att hur hemskt det än känns eller är, så är det över snart. Hoppas att ni andra klarar er. Massa varma kramar och tankar från mig.

Befinner mig i vår allas värsta mardröm just nu... Ont i magen, mår tokigt illa, feber, förkyld och springer på toan.... Lös... Nu bara väntar jag på att börja kräkas... Funderar till och med på att stoppa fingrarna i halsen bara för att liksom bli av med det... Så sjukt obehagligt att vänta ut detta! Får ju panik när det inte bara kommer, att man måste vänta å må såhär dåligt... :'( gråter...

Hej! Jag kräktes aldrig, synd är väl det! Ja faktiskt, jag hade nog mått väldigt mycke bättre om jag bara hade fått kräkas ut det dåliga. Istället levde jag i min mardröm, mådde sådär illa, i vågor sim jag inte lyckades få undan. Inte sovit på 2 nätter pga detta. Varje gång jag har hållit på att somna så har jag vaknat av atr jag klökts, sån otrolig tortyr rent psykiskt! Slutade med att jag slängde i mig theralen idag på morgonen enbart för att kunna sova en stund och få slippa undan verkligheten för en stund. För fy sjutton vilken mardröm det var att må så rysligt illa och hela tideb känna att man var på väg att kräkas, men så hände inget. Nej fy sjutton! Kan ärligt säga att inatt ÖNSKADE jag att jag bara hade kunnat kräkas istället, fick megaångest för att inget hände och att illåendet blev så påtagligt och att det inte försvann...

Behöver stööööööd i det här nu!!!

OBS känsliga läsare varnas!!! Läs inte nedanför om du är känslig för äckliga detaljer!!!!!

Idag har vi haft ett rent helvete vill jag lova!! Främst min kära kära sambo, han hade superont i magen heeeela natten, enormt ont! Det gick inte över och han trodde det var magkatarr eller liknande...

Sedan blev det så illa att vi var tvungna att åka in till akuten, han började kräkas oxå..

Jag livrädd men försökte tänka bort det med att det beror på smärtorna...

NU däremot, är jag hemma ensam... Och vad händer då? Jo, jag börjar må illa och tänka att "kanske kanske" har även jag ont i magen? Tänk om jag blir lika sjuk?`Tänk om jag får lika ont? etc etc....

Fan!!!

De tror att det var matförgiftning eller gallan på sambon, de tror inte det beror på magsjukan då det inte betedde sig så likt magsjukan eller så.... Men det finns ju aldrig några garantier väl? Det vet väl alla härinne va?? Eller????

Usch, nu börjar hela helvetet och jag vill bara "droga ner" mig för att slippa all ångest å skit...

Har iofs inte ätit på hela dagen och försökte äta lite havrepuffar med fil, det var då allt började... Känner mig svag och yr, men inte konstigt med allt jag varit med om idag... Inte sovit inatt, haft två tentor, kört in sambon och suttit hela dagen och lyssnat på hans skrik och kräkningar... Sen kom jag hem och kom på att jag inte ätit sedan klockan 8 i morse... Nu vid 22-tiden äter jag lite och det tar tvärt stopp!!

PANIIIIK!!!!!

Ingen som är inne som vill vara lite stöd just nu?