Någon i Umeå som har BF augusti 2010? =)

Loris - Allt gick bra på RUL idag, det är troligast en pojke till i magen. Jag hade hoppats på en flicka då detta är sista barnet för oss, men 3 pojkar ska väl gå bra det med.

Känner igen det där med att det faktiskt börjar kännas lite tungt nu. Men som jag läste i någon av alla dessa vecka för vecka-beskrivningar. För vecka 29 stod det så här: Nu är du officiellt höggravid! Oj vilket pirr jag fick i magen då...det är faktiskt inte länge kvar nu.

Svårt att andas kan jag ha vilket säker också beror på svullna slemhinnor och pollenallergi.
I natt vaknade jag av världens mest hemska sendrag i benet - och inte i vaden där man kanske normalt brukar ha utan snarare på utsidan av vaden - skitskumt. Någon som haft något liknande.

Nu har vi också varit på föräldrautbildning...så där tyckte jag. Det bästa var det om amningen tror jag. Smärtlindring och annat har jag redan läst på så mycket om.

Hur tänker ni er med det? Är det hela smörgåsbordet eller tycker ni liksom jag att en nål i ryggen är lite läskigt det med?

Fika, ja vad trevligt! Jag ska fira min far och bror som fyller år helgen innan och kommer kanske vara trött eftersom firandet sker i nordligaste Lappland...men jag tror och hoppas att jag ska kunna komma. Jag känner att jag inte har så mycket tid att kommunicera här utan att det ger mer att träffas tror jag minsann =)

7 juni, ska jag skriva upp i almanackan. Hoppas jag kan haka på :)

Ja någon kondition har man inte kvar måste jag säga Blir omsprungen av tvååringen. Stor och otymplig börjar man bli, undra hur detta ska gå.

LauraMaria: Det där med senadragen i vaden känner jag igen, trodde det inte var sant. Och det ville inte ge med sig, väldigt skumt och ont gjorde det.

Jag när det gäller förlossningen så hoppas jag att det ska gå lite fortare denna gång. Min förlossning började en torsdag och hon var ute på måndagen. Hade regelbundna kraftfulla värkar, men öppnade mig bara en cm. Sedan blev det två nätter med sovdoser inne på förlossningen - hem igen och sen då på söndag kväll var det igång igen. Men då på måndagen ville hon titta ut. Så jag håller tummarna att när det väl sätter igång att det är igång på riktigt.

Nu har jag nedräkning, sju veckor kvar till semester puh hur ska man orka. 9 juli då jäklar ska jag vara ledig :)

ha de

LisaBettan: wow det var verkligen snabba ryck! Vilken vecka föddes de i? Vart inte värkarbetet väldigt intensivt? *** Jeanyn, Vad skönt att allt verkar ha sett bra ut iaf, vi funderar på att nöja oss med två, och som det ser ut blir det ingen pojke för våran del, jag vill ändå tro att de kommer att ha väldigt mycket glädje av varandra med större chans till liknande intressen och så även då de blivit lite äldre tack vare att de har samma kön. Iofs är jag uppvuxen med en bror som var ett år äldre än mig, vi hade mycket glädje av varandra då vi blev lite äldre, men som barn bråkade konstant tills vi var 7 år, det fanns också alltid ett livet glapp eftersom våra intressen var rätt olika.

LauraMaria, Det känns lite som att man får se hur förlossningen ser ut inför valet av smärtstillning, förra gången tog jag eda efter att de drog upp tempot på igångsättningen, innan det tyckte jag att det räckte med lustgas. Jag var redan innan inställd på att jag helst ville undvika men ändå var öppen för eda så det förenklade det hela när jag väl låg där. Hur tänker du/ni andra kring val av smärtlindring?

Loris: De är födda i v. 39 och v. 36. Klart det blir intensivt, men jag är ändå väldigt nöjd med båda förlossningarna, men lite orolig för hur vi ska hinna in denna gång.

LindaMattias: Jag är med i operakören och i den här föreställningen är det mycket koreografi, vilket är jättekul...och jobbigt! I veckan har vi haft kostymprovning och självklart blev det lite klurigt med mina kläder så de måste köpa en ny klänning till mig. Hoppas att den är töjbar för premiären är ju två veckor bort...

Starla:
Det är inte obligatoriskt att titta på EDA-nålen (tack och lov).
Jag minns att det gjorde ont när de satte den, men definitivt inte ondare än jag redan hade och sedan blev det riktigt bra. Jag hade svårast med att de envisades med att säga vad de gjorde hela tiden så man verkligen ska hinna känna efter. Som om jag inte visste vad de skulle göra, liksom. 
Då var det läskigare när de skulle ta bort den, tyckte jag. Då var jag "pigg" och relativt smärtfri och så skulle de rycka ut en slang som är en decimeter lång ur ryggen. Känslan var nåt i stil med "WOOAAHH" direkt följt av "jag tror jag kräks" och så visade de upp grejen och fick mig ännu mer illamående. Blä!
Nä, jag tror som du att man ska ha förhoppningar och önskemål och sedan får man se vad som händer. För mig gjorde troligtvis EDA:n att förlossningen gick fortare eftersom jag kunde slappna av bättre, sedan kan man ju hamna i en långdragen förlossning där man blir helt utmattad av smärtan och en EDA kan hjälpa till så man hinner "vila" lite innan det verkligen är dags att föda barn.

Moyo: Hahaha! Du har så rätt och jag brukar titta bort så jag får väl hoppas att jag inte ens hinner se den överhuvudtaget om det nu skulle bli så. 

Man kanske kan skriva det i brevet: visa mig ingenting som är äckligt eller vasst.