Någon i Umeå som har BF augusti 2010? =)

Välkommen Kramissara och Syster Maria!

Är själv inte så aktiv att skriva på tråden men läser dock lite oftare. I onsdags så var vi på UL och allt såg bra ut *pustar ut* så BF är enl UL 14/10. Är nu i V20. Har kommit ur den värsta tröttheten men den slår till ibland. Har haft känningar av fogarna sen väldigt tidigt, tyvärr. Hade en hel del när jag väntade dottern.

Amningen funkade sisådär för mig. Dottern hade rätt liten mun och fick inget bra tag runt detta enorma mjölksprängda bröst. Fick använda mig av amningsnapp och då funkade det rätt OK men att amma på stan var inte att tänka på. Bestämde när hon var 3 mån att ge flaska med ersättning när jag ej var på sådant ställe att jag kunde gå undan och amma. Önskar att mina erfarenheter hade varit bättre. Hoppas på bättre lycka denna gång.

LindaMattias: Kan det ha varit Asanja du var med i?

Lisabettan: Skönt ändå med hus, men förstår att det är jobbigt att ha allt i lådor.

Angående amning:

Efter första barnet var jag övertygad om att amning och jag var ett svårmatchat kapitel. Jag hade sår, hade mycket ont från min brutna svanskota och var väldigt stressad över anmningen och hade ett mycket litet stöd av min dåvarande sambo. Eftersom sonen inte gick upp i vikt som han skulle så blev jag allt mer stressad. För honom räckte inte enbart bröstmjölken så han fick ersättning också, men för att öka mjölkproduktionen så skulle jag också pumpa. Kommer ihåg hur helt matt jag var! Allt cirkulerade runt maten. Amma-Göra ersättning-Pumpa-Amma-Göra ersättning-Pumpa. Kämpade i retrospekt alldelens för länge dvs ca 4 mån. Jag önskar att BVC då hade varit mer stöttande i att sluta amma.

Inför barn nr 2 nio år senare hade jag bestämt att inte kämpa med amningen på samma sätt men att ge det en chans.
Med barn nummer två funkade det i princip problemfritt. Den lilla damen var mycket intresserad av amning och "kämpade" på ett helt annat sätt vilket förmodligen fick igång mjölkproduktionen. Jag åkte dessutom hem dagen efter snittet och har en underbar stöttande man som skötte alla markservice, så jag fick sitta i min soffa i mitt egna hem i lugn och ro. För mig personligen tror jag att stöttning är jätteviktigt men även att vara i hemmijö. Blir stressad av sjukhus. Dessutom att slippa ha ont på samma sätt som efter första förlossningen var verkligen guld (även om man naturligtvis inte är smärtfri efter snitt men jag kunde sitta och för mig var det guld)

I perioder kändes det som om hon bodde vid bröstet. Ammade dottern tills hon var 13 månader mot slutet enbart nattetid. Blev gravid då dottern var 10 månader så de sista månaderna var lite kämpiga då jag helst bara ville sova på natten..

Välkommen Kramissara & Syster Maria - jättekul att vi blir bara fler och fler...

Ang spec-MVC så ligger det i "nya huset" på sjukhusområdet bredvid geriatriken. LindaMattias förstår verkligen ditt parkeringsdilemma - det är ju jättesvårt att hitta p-plats. Vi ska dit på Onsdag men det blir troligtvis inte bil för oss utan vi promenerar. Det är äntligen dags för rul! Förresten vad blev det för vagn för er?

Är det någon av er som har barn sedan tidigare som har erfarenhet av att resa bort sent i graviditeten?
Min sambo är från Göteborg och hela hans familj bor där, så vanligtvis åker vi ner en sväng på sommaren och hälsar på. Nu i sommar vill de gärna att vi kommer ner igen och det hade ju varit roligt, men jag kommer att vara i vecka 36 den veckan vi skulle kunna åka. Det känns lite läskigt. Jag menar, bebisar har fötts fyra veckor tidigt. Antagligen kommer väl jag vara en av dem som är gravid i 42 veckor, men det vore ju så himla typiskt om det skulle dra igång när vi är nere i Göteborg och jag måste föda där och sen såklart stanna kvar där lite längre än planerat.
Vi hade tänkt bila och sova en natt i Stockholm på både ner- och uppvägen. Jag har en väldigt problemfri graviditet så här långt, men jag vet ju inte hur jobbigt det är att vara 36 veckor gravid även om man mår bra.

Tuds: Under första grav. så bilade vi till mälardalen när jag var i v. 34. Inget jag är sugen på att göra om. Vi körde raka spåret och det blev jobbigt att sitta still så länge med bara korta pauser. Bilbältet tryckte mot bebis som sparkade mot revbenen så jag fick blåmärken.
Måste ni bestämma er nu? Det är ju olika för alla, ni kan ju vänta och se hur du mår då.

tuds:
Jag hade lätt kunnat bilsemestra i v.36 förra graviditeten, hade inte ont någonstans och tyckte heller inte att det var särskilt tungt. Jag tycker som Lisabettan. Om ni inte måste bestämma er till 100% nu så kan ni planera för att fara och sedan se hur du känner dig när det närmar sig.
Det går ju tyvärr inte att bestämma när bebis ska komma, men har du en fortsatt problemfri graviditet är nog risken för en störtförlossning i v.36 ganska liten, även om det inte finns några garantier. Man får nog överlägga med sig själv om man tycker att det skulle vara absolut katastrof att föda någon annanstans än hemma och ta beslut efter det.

Välkomna i tråden, Kramissara och Syster Maria!

Lisabettan, tack för ditt svar. Nej, vi måste inte bestämma oss nu utan det är helt mitt beslut fram tills vi ska åka i princip. Men jag gillar att planera i god tid, och så känns det ju lite dumt att plötsligt inte komma när de väntar oss, även om de säkert skulle förstå. Det blir nog en del pauser i bilandet eftersom jag kommer att vilja stanna och kissa på alla bensinmackar vi passerar .
Råkar jag föda i Göteborg hinner i alla fall farmor träffa sitt barnbarn . Nej, men jag hoppas verkligen att det inte ska behöva bli så.

Spännande för er med rul! Vill ni ta reda på om ni väntar en flicka eller pojke?

Vi köpte en Babytravel Dublin på Babyproffsen. Vi ville gärna handla i stan och inte på nätet, och det finns ju inte så jättestort utbud av tvillingvagnar. Svängbara hjul kändes som ett måste för vår del, och så blev den liten då man fällde ihop den =)

Fotografera magen!