30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Cali: tackar som frågar. Jag ska inte ljuga, just nu känns det mesta som skit. Det är jobbigt att min kontorskamrat är gravid (jag vet att jag sagt det tidigare), igår var jag dessutom dum nog att följa med henne och en annan tjej på jobbet, som jag känner riktigt bra på middag och nu misstänker jag starkt att även hon är gravid. Igår fick även några andra kompisar tvillingar. Jag hatar att jag låter så missunnsam men jag är bara så avundsjuk och less på allt det här.

I m

Skit, kom åt skicka knappen.

Jag ville bara säga att jag just nu känner mig lite självupptagen och är ledsen att jag glömmer av att höra hur ni andra har det.

Bröt ihop på väg till jobbet, vände om och tar en dag hemma för att försöka samla mig. Jag hoppas att det vänder snart, jag vet inte varför det känns så jobbigt just nu.

NN: har bara tagit crinone men andra jag känner som tagit vaginatorer har blivit rekommenderade att ligga ner typ en halvtimme efter

Tack alla. Det är skönt att ha ett ställe där andra förstår vad man går igenom.
Min kontorskamrat är väldigt snäll och omtänksam, och trots att hon inte vet så är hon ingen som tvingar på en saker om sin graviditet, kanske till viss del för att hon fortfarande vill vara lite hemlig. Problemet är att jag efter jul verkligen gjorde ett ordentligt försök att fokusera på andra saker i mitt liv och det gick riktigt bra men nu så finns hon där var eviga dag som en stor jävla skylt som påminner om allt jag har förlorat och allt som jag kanske aldrig kommer att få. Det känns som om jag inte längre kan komma undan. Jag inser så klart att jag på någotvis måste bearbeta det jag känner och försöka komma förbi det, annars kommer det att bli ohållbart.

Det blev lite långt men nu är det dags att möta en ny dag och jag hoppas att den är lite snällare än gårdagen.

Tack igen, världens bästa tråd. Ni är värda er vikt i guld minst.

Ni kan lägga mig till er lista, jag är också skiträdd för klimakteriet.

Tråkigt med mens, som alltid när man önskar sig något betydligt roligare.

NN, jag kände definitivt av progesteronet. Ömma bröst, lite illamående och mer ostabilt humör. Förhoppningsvis så kommer sig dina besvär av ngt annat.

Hej Ninni! Bra skakat men trist om det inte har tagit sig men ge inte upp ännu.
Vi har just varit och lämnat in det första spermieprovet, så nu är det två veckor till nästa och sen hoppas jag att vi får en läkartid fort efter det.

Jag känner mig lite bättre även om det fortfarande är jobbigt men jag försöket att fokusera på det som är bra och hoppas att det åtminstone ska ge lite balans.

Hur är det med er andra?

Hoppas läste dåligt. Vilka bra nyheter Pimpinellan, skönt att det händer något och att ni blir erbjudna hjälp.

God morgon Ninni och alla andra i tråden

De menar att två spermaprov bör lämnas för att kvalitén kan variera rätt mkt. Så efter det ska vi träffa läkaren som då ska ha tittat igenom mina prover igen och så ska vi prata om vad som händer sen. Jag hoppas på en bra läkare, sista läkaren vi hade på RMC i Malmö var en idiot men han har som tur är slutat.

När jag tog progesteron blev min cykeln någon dag längre. Jag håller tummarna att det kommer ett sent plus trots allt.

Snigelkatten, visst är det lite lättare i ÄL- tider, då har man iaf lite hopp. Lycka till

Jag tog fram till mensen, mycket för att jag alltid plussat sent. Nu jobb. Ha en bra dag

Pimpinellan, jag är också intresserad. Har du frågat läkarna om det för jag plussar sent och är orolig att en del av mitt problem är att jag har för lite prog. Och att min kropp inte producerar nog hcg och inte fattar att den är gravid. Detta är så klart bara mina spekulationer.

NN, det är väl ingen fara att ta progesteronet lite längre, annat än att din cykel blir lite förskjuten?