Cali och alla andra, det känns som ni säger skönt att ha en läkare som bryr sig och faktiskt intresserar sig för de problem vi har.
Jag är växtmolekylärbiolog, och artikeln handlar om hur växter reagerar molekylärt på växtförhållanden då det är brist på fosfat.
Hur är det med er andra? Jag har lagt beslag på tråden ett tag så nu är det er tur
NN, fick progesteron av min gamla läkare och tar dem tills de tar slut.
Jag förstår att du är orolig men plötsligt händer det och jag har en bra känsla. Jag ska hålla mina tummar. Jag undrar också om du får komma på kontroller eller?
För mig är det ok att du ventilerar din oro, blir det för mycket så säger jag till men det känns inte sim samma sak som annat.
Snigelkatt, skönt att ha något att se fram emot. Var ska ni resa, jag är säker på att du redan sagt det men jag har glömt. Jag ska också fixa gran i helgen, jag gillar julen och tänker dra ut på det. På söndag har jag bjudit in lite vänner på adventsbak efterföljande fika. Många järn i elden är bra men jag är så sjukt trött på vardagarna att allt jag vill efter jobbet är att åka hem till värmen och soffan men det känns som jag slösar bort dagar av mitt liv. Oops det blev långt med jag sitter i bilen och väntar på min man och har inget bättre för mig ;)
Hej tråden,
Härligt med vinter och advent. Mindre härligt att mensen dök upp ett par dagar för tidigt :(
Härligt med en ledig vardag Snigelkatt, det känns alltid lite extra lyxigt.
Sugarrush, jag har tagit progesteron, vaginatorer på recept men jag vet inte om det gör någon skillnad. Av de läkare jag har pratat med verkar de anse att det inte egentligen är nödvändigt. Min ena läkare tyckte att det finns gott ivf-fall där de nedreglerat progesteronet och sen inte gett tillskott som ändå gett friska graviditeter. Sen så ska man också veta att det ökar risken för hypospadi, vilket läkare ofta glömmer att nämna.
Jobbigt med all oro, även om det så klart Är fullt förståeligt med tanke på bakgrunden. Skönt iallafall att ni får lite hjälp att hantera det.
NN, äl är om ca en vecka. Tror att jag skiter i test denna gång, behöver dem egentligen inte och det skapar bara stress.
Annars försöker jag tänka på annat och göra roliga saker. Jag räknar ner till julledigheten, det ska bli så skönt att bara få ta det lugnt. Förbereder inför presentation på jobbet på fredag men sen blir det lugnar fram till jul så ett sista ryck.
Hur är det med resten av tråden?
Jo Bettan jag har klättrat upp igen men ibland snubblar jag till lite men det kan jag leva med. Börjar dock känna att ett nytt plus gärna får dyka upp snart, men det har kanske varit bra för kroppen att det tagit lite tid. Dr LM lät nöjd med det och jag antar att det är för att kroppen då inte redan är i "försvarsmode" om det nu är något immunologiskt som ställer till det
Hur går det med dig?
Jag håller tummarna att mycket nakentid ger resultat, Sugar
Nej, NN, det gör mig så otroligt ledsen att höra. Det finns inget jag kan säga för att göra det bättre men jag skickar en massa kramar.
Vi finns här om du behöver oss.
Kram
NN, bra att du sjukskrivit dig. Jag kommer ihåg känslan av att vara avtrubbad, vid mitt sista mf så kände jag mig helt känslokall först. Samma dag som jag började blöda gick jag ut på restaurang och var som vanligt men sorgen kom sen när det sjunkit in.
Jag tror absolut inte att detta bara är en slump och jag tycker att du visst kan ringa Dr. LM, även om det inte är så att han kan ta dig an som en patient så kan du kanske åtminstone få någon att prata med som kan svara på dina frågor och som sympatiserar med din situation.
Var bor du? När jag ringde så tyckte han att han kunde ta mig an som patient eftersom jag bor i Skåne och vi har möjlighet att välja vilken läkare som helt inom Skåne, men han nämnde att han också tagit sig an andra patienter utanför Skåne men att det då oftast berodde på att han hade kontakt med behandlande läkare i de andra landstingen.
Ta hand om dig så gott det går.
Kram
NN, det är otroligt mycket att hantera och det är inte konstigt att man tar ut en del frustration och smärta på varandra till att börja med, been there done that så att säga. Det låter bra att ni kommit över det värsta av den biten och kan vara där för varandra, det är viktigt så att man inte tappar bort varandra i allt elände. Jag känner verkligen med er och det gör ont i hjärtat att läsa. Ni finns i mina tankar och vi finns här för dig när helst du behöver.
Kramar
NN, jag och min man har också reagerat ganska så olika och jag var nog mer ledsen de första gångerna och mer avtrubbad de sista, medans han har varit mer ledsen vid de senare. Sen så hanterar vi sorgen ganska olika och i början hade vi svårt att förstå varandras reaktioner men som både du och Suger säger så har vi lärt oss en hel del om varandra och också kommit varandra lite närmare, även om vi redan stod varandra riktigt nära.
Roligt att du redan fått tag i Dr. LM. Du får berätta vad han sa efteråt.
Jag mår rätt bra, jag har har mina dåliga dagar men på det stora hela så känner jag mig positiv och jag har bara en veckas jobb kvar sen tar jag julledigt till efter nyår. Det ska bli magiskt skönt.
Men jösses vilket praktpucko du måste ha fått träffat. Jag har full förståelse för att du inte vill träffa henne igen.
Det är jobbigt att bli lämnad efter och inte kunna dela glädjen med de som är gravid i ens omgivning. För mig är det jobbigast med just själva graviditeten, när barnet väl har kommit så är det en individ i sig själv och på någotvis så gör det inte lika ont. Även om jag så klart kan bli ledsen över att vi inte har fått den lilla familj som vi så gärna vill ha, men den sorgen är mer personlig och innehåller inte lika mycket avundsjuka.