30+ med upprepade ma/mf som kämpar med första barnet del 3

Godmorgon, eller kanske god förmiddag beroende på hur morgonpigg man är!

NN, jag förstår fullkomligt att du är ledsen och besviken, vissa saker måste man bara känna innan man kan gå vidare.

Jag brottas själv med många tankar, på det stora hela så är jag mer avslappnad i vår situation och inte lika akut olycklig som före jul, men jag har svårt att helt koppla bort det och bara ta livet som det kommer. Jag vill vara positiv och tro att det en dag ska gå vägen men jag vet inte längre om jag verkligen tror det. Jag har länge tänkt att det bara är en fråga om tid och att det ska gå, att vi bara måste ta oss igenom det här eländet någorlunda hela och att lyckan finns där på andra sidan. Jag har inte längre den känslan och jag känner mig mer realistisk och på ett sätt känns det bra men samtidigt lite tomt att inte ha den där tron innerst inne.

Det här blev lite långt och innan jag drar iväg mer ska jag ta en kopp kaffe och jobba lite.

Hoppas ni får en så fin dag som ni kan och imorgon är det pastafredag :)

Skönt att det blev en lugnare dag TT så du inte behövde sjukskriva dig och att du har en så lugn vecka nästa vecka.
Det är knepigt ibland med balansen jobb och resten av livet, men du verkar iallafall ha tänkt igenom saker och gjort medvetna val.
Jag kommer inom ett eller några år,beroende på hur det här projektet faller ut, vara tvungen att göra ett val angående min karriär och det känns lite skrämmande då jag inte riktigt kan se vad jag har för alternativ ännu.

Menyn för imorgon är inte spikad och jag är rädd för att jag smittat mannen så kanske blir det inget alls :(

Jag håller tummarna hårdare än någonsin idag TT.

Bra att du inte deppar ihop totalt NN, skam den som ger sig.
Tack för hoppet! Förhoppningsvis ska jag inte behöva det allt för länge, kanske kan läkarna ge mig lite nytt.

Om det blir någon pasta så tror jag att det blir ett Jamie Oliver inspirerat recept. Lasagne med sparris och bondbönor, men med lite egen touch.

Oj vad jag ska hålla tummarna för er. Det vore så otroligt roligt om tråden kunde bli av med lite medlemmar, det är på tiden.

Det blev en liten pastafredag i all sin enkelhet. Vi hade en väldigt trevlig kväll och pratade en hel del. Jag har varit väldigt stressad angående en vidareutbildning på jobbet, jag nämnde att jag hoppade av en del av kusen innan, och efter att ha pratat med min förståndige man så ska jag se om jag kan ta en paus och slutföra kursen senare. Just nu har jag inte riktigt de mentala resurser som krävs för att hantera den stress som kursen medför och den påverkar mig verkligen negativt.

Hoppas att ni alla får en fin dag

M

God morgon.

Klokt, förhoppningsvis. Jag har inte vågat ta upp det med min chef ännu.

Sen berättade min älskade lillebror att han ska ha barn med tjejen som han varit ihop med mindre än ett år. Enligt mamma hade han tyckt att det var jobbigt att ringa och berätta det för mig. Det kändes faktiskt inte så jobbigt, jag är glad för deras skulle och lite även för min. Jag ska bli faster :)
Visst är det så att jag känner en viss avundsjuka men jag missunnar honom verkligen ingenting.

TT, skönt att slippa åka långt. Ta det lugnt och ta hand om dig.

Så fantastiskt underbart att höra, Snigelkatt. Nu håller vi tummarna hela vägen.

Tråkigt att du fallit nere i avgrunden, det verkar oundvikligt att hamna där emellanåt. Jag hoppas verkligen att du kan kravla dig upp igen.

NN, jo tanken var att vi ska gå familjeutbildningen till hösten, men vi har inte pratat om de så mycket än. Det känns som om vi båda går och väntar på att höra vad läkarna säger, sen får vi ta beslut utifrån det. Fast jag tror att jag vill att vi gör det så längst inget har hänt innan dess.

Nu flyger jag tull Norrland för en lång helg hos päronen, efter en skön eftermiddag på vinbar i Köpenhamn med mannen.

Kramar till alla

Tack, NN. Det var längesen jag var upp på våren/sommaren och har glömt hur härligt det är med ljusa nätter.

Ni som har är i gång med adoptionsprocessen, hur har allt gått? (spännande NN att läsa utredningen)
Har det flutit på bra, är det ngt särskilt man bör tänka etc? Ni får gärna inboxa om ni har ngt att dela med er om. Tänkte att vi inte ska fylla tråden med adoptionstankar då det inte är trådens syfte och inte något som alla är intresserade av

Hej hej

Tillbaka till civilisationen ;)

Tummarna kommer att hållas hårdare än hårdas i morgon.

Tack för era kommentarer angående adoptionsprocessen, jag har massor med saker jag undrar över så om det är ok så kommer jag nog så småningom att peppra er med frågor. Vi står i kö sen förra sommaren och sist jag frågade var det ingen kö till föräldrarutbildningen, men det är nog vårt att höra med dem igen.

Tack NN för upplysningen. Just nu känns det som jag alltid kommer att få hänga i den här tråden, så du behöver inte vara orolig för att bli kvar här ensam. Min mens dök upp i morse. Jag orkar inte oroa mig för fler mf eller det faktum att vi verkar vara ovälkomna överallt, allt det känns otroligt avlägset då jag inte längre kan bli gravid. Jag har totalt fallit nere i det bottenlösa hålet. Jag har under en längre tid varit oroligt strssad på jobbet, samtidigt som jag har kännt mig totalt handlingsförlamad, helt oförmögen att beta av de saker som funnits på min långa "to-do"-lista och jag har kännt mig mer och mer panikslagen av hela situationen. I måndags efter jobbet när jag kom hem kunde jag inte sluta gråta och sen på tåget in på jobbet nästa morgon kom allt över mig igen och jag bara började gråta igen och min man skickade mig med vändande tåg hem. Så nu har jag tillbringat resten av veckan hemma. Jag inser att det här inte kan fortsätta, jag ska in till veckan och diskutera situationen med min chef om hur vi ska göra. Jag hoppas på att kunna avsäga mig en del saker, jag vill vara mogen och försöka vara förnuftig för jag vill inte att det ska sluta med att jag är helt utbränd. Samtidigt så får jag så dåligt samvete, för att jag inte kan klara av allt, det känns som att när jag har lugnat ner mig och tittar på det så är det inte så mycket ändå. Då känner jag mig lite fånig. Jag hoppas att du får bra nyheter från Dr. LM idag NN. Sen slutligen tusen grattis de små krabaterna i magen TT och Snigel.

Fan, rent ut sagt. Jaha, då stod man där igen, får se vad läkarna säger på tisdag men jag hade hoppats på att kunna fokusera mest på att få en strategi för hur jag ska bli gravid igen. Jag hoppas att du lyckas med att hitta en plan B NN, och jag lovar att jag inboxar dig om jag hittar något intressant.

Nej, Bettan jag har inget samtalsstöd. Jag inser att det kanske vore klokt men att ta tag i det med just nu känns som en uppförsbacke.
Jag har en vettig chef och jag får vara hemma så länge jag känner att jag behöver och så länge det inte blir alltför länge behöver jag inget läkarintyg. Just nu känns det så skönt att slippa jobbet men jag måste kanske försöka ta mig in nästa vecka och se vad vi kan göra eller så kanske jag tar ut lite semester.

Det har blivit rätt mycket ego de här dagarna , men det är skönt att veta att jag har er hör att ventilera med.

Så har de flesta av er gått och pratat med någon och känner mig att det har hjälpt er att hantera allt?