EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Roligt!Känns fånigt att skriva, men klart "du kommer att orka"! Vi vet alla att vi gör det för att vi måste, inte för att vi borde eller för att vi är superstarka, men vi älskar våra barn och lider med dem... Och det är bättre att veta än att gå i ovisshet.
Du är fantastiskt som kämpar på. Han kunde inte ha valt en bättre mamma än du, kom ihåg det!

Prematurer väljer sina föräldrar noggrant för att vara säker på vilka föräldrar som kommer att klara av det .Grattis!

Idag finns artikeln med oss i lokaltidningen (Örnsköldsviks Allehanda).

http://allehanda.se/mer/familjeliv/1.2521939-de-kommer-aldrig-glomma-lilla-eira

Jag är ganska nöjd med hur reportern lyckades sammanfatta allt som jag berättade för henne (blev intervjuad i tre timmar!).

Pelle*3: Härligt!

Erkens mamma: Också härligt!

Hade du inte läst artikeln (den är dagsfärsk med uppdaterad information om graviditeten)? Där står att jag är 25+0 idag och alltså 25+1 imorgon när jag ska på ul igen, samma gravlängd som när jag var på kontroll med Eira och blev inlagd och snittad dagen efter... Jag vet ju redan sedan två veckor tillbaka att bebisen redan då var större än vad Eira var när hon föddes, men ändå.
Jag mår bra, är nervös för imorgon, borde sova nu men packar en övernattningsväska (mest för att jag ska känna mig lugn på någon front) som jag tar med mig till sjukhuset imorgon. Jag försöker komma åt att rapportera så fort jag har möjlighet (hoppas ingen blir orolig om jag mår bra, men ändå inte hinner rapportera på ett tag...).

Nyss tillbaka från sjukhuset, slänger iväg en uppdatering innan jag måste få något i magen!
Allt såg bra ut (ny läkare, men ok ändå), hann gråta sex gånger (första vid lämningen på förskolan då Edvin kramade om mig) innan jag såg hjärtat picka och jag såg att tillväxtkontrollen visade 25+0, 24+6, 25+1 (mot förväntat 25+1) och några till på skärmen. Viktskattning 722 gram mot förväntat 822 gram (tror jag det stod) = -12,8% d.v.s. inom normalintervallet som är +/-15%. Normal mängd fostervatten och fulla flöden rakt igenom! Jag frågade om 1A var det bästa flödet, men han log och sa att det var 0-flöde som var bäst och att det var det jag hade. Jag har aldrig hört läkarna nämna något bättre flöde än 2A för Eira eller Edvin, så 0 är ofattbart för mig! Däremot tror de inte att jag kommer att få något stort barn även om det inte är tillväxthämmat. Men allt över 1 kg blir ju ett strot barn i min värld !
Blodtrycket är ff bra, ingen anmärkning på urinen, blodsockret bra, stort sf-mått , strax över normalkurvan! Bm hoppade över att lyssna på hjärtljuden eftersom jag går på så vansinningt många kontroller och precis kom från ul, att doptonen bara blir onödig strålning. Jag är fullt nöjd med ul, jag behöver inte höra någon doptone.
Ny tid för ul och bm om två veckor (när jag är 27+2).
Ikväll ska jag fira denna delseger med att beställa en sådan där "bebis-tröja", röd ska den vara så den syns rejält, jag har aldrig hunnit med någon sådan förut! Det känns nästan som att jag vill bjuda hela världen på tårta !

Såklart man är livrädd! Det är jag fortfarande, trots att vi bestämde oss att försöka när vi blev gravida med Eira och sedan efter Eira. Man får bara lov att hantera rädslan och bestämma sig för att "nu klarar vi det här, tillsammans". Just att man kan känna sig trygg i att man har fixat en svår resa tillsammans förut och kommit igenom starkare i relationen kan göra att man vågar fast man egentligen inte vågar...

Det är klart att jag vill vara ett stöd för andra, jag själv får ju så mycket stöd från er alla här i tråden! Inte minst du, Frila2, brukar ju peppa mig otroligt mycket!

Jag har sagt flera gånger när folk har pratat med mig och undrat vad det är för mening med att vi ska behöva genomlida så mycket, att jag inte ser någon mening för min egen skull. Däremot kanske det är till hjälp för någon annan. Jag själv har inte blivit starkare eller något sådant. Jag har genomlidit en massa saker och det enda jag kan göra är att dela med mig av hur det varit för oss. Kanske kan det hjälpa någon annan...
Jag har dock den stora förmånen att ha en fantastisk make och stor familj och många vänner runtomkring mig som finns där och stöttar och hjälper mig med praktiska saker (och omtanke) när det behövs. Det är inte alla som har det så bra förspänt i sådana här situationer. Det känner jag stor tacksamhet över!

Ja, jag minns att jag nästan blev ledsen över de kläder som Edvin fick i present när han var storlek 40 och presentkläderna hade storlek 62 eller större. Jag kunde för mitt liv inte se honom växa i en sådan ofattbar storlek som 62! Än mindre kunde jag se att han skulle lära sig gå eller sådana saker...
Nu har han storlek 122 på vissa plagg (även om han "bara" är 110 cm lång) och håller på att lära sig läsa! Jag ser på honom varje dag och tackar Gud att han klarat sig så bra.

26+1 idag förresten!
Jag mår fortfarande jättebra, orkar så mycket saker som jag inte trodde var möjligt att orka när man är gravid. Min erfarenhet av gravidteter är ju att man är trött och har högt blodtryck och ligger inlagd på sjukhus i sängläge! Hoppas bebisen mår lika bra som jag själv mår.

Edvin har bestämt sig för att lära bebisen en massa svåra saker redan nu i magen !
Han sätter munnen mot magen och frågar saker som typ "kan du göra som ett träd?" Sedan visar han hur ett träd gör . Andra gånger kan han säga "snurra runt"!
Idag sa han till oss att bebisen är bra på att göra som en boll (jag berättade för honom att det var så trångt i magen att den nästan var som en boll som sparkade lite...

Vår Edvin var ju 34% tillväxthämmad (född i v28+5).

Han var nog på "0-kurvan" längdmässigt när han var omkring 2-2½ år okorrigerat (minns inte riktigt nu när jag inte kan kolla listorna hemma, kan vara lite senare också) och har fortsatt med det sedan dess.
Jag och min man är över medellängd båda två och uppskattningen som gjorts är att Edvin normalt sett borde bli +2 på längden. Sedan lägger de alltid till att ept-barn inte alltid växer lika mycket som förväntat. För hans del är ju 0 superbra . Det borde hamna omkring 1,78 m som vuxen man om jag minns rätt på mäns medellängd.

Vikten är han fortfarande inte uppe på 0-kurvan och han fyller ju 5 år i februari! Han låg nog på minus 1-kurvan i vikt när han var omkring tre år och nu har han länge legat på ungefär minus 0,5-kurvan.

Minnen kring jul är inte bra för mig heller...
Jag blev dålig på juldagen när jag väntade Edvin .
Julen 2009 hade vi Eira. Igår när jag frågade min man om vi skulle köpa en ekologisk julskinka i år så slog minnen helt plötsligt till och jag började storgråta. Jag insåg att förra julen hade vi inte julpyntat och köpte ingen julmat alls eftersom vi befann oss på sjukhuset i Umeå men hade Eira. I år har vi ingen Eira... Vilket pynt och vilken julmat kommer att kunna kompensera det? Suck, jul är på ett vis en tragisk högtid för mig med många dåliga minnen, hoppas det ger med sig med åren. Annars gillar jag julen jättemycket.