EPT (Extremely Pre Term/Extremt mycket för tidigt född) Tråd 17

Grattis, Vincent!
Kram till dig WF...
Jag sitter hemma från jobbet pga av att jag hade magsjuka i helgen och bara bölar (diabetessköterskan ringde och skulle få reda på senaste tidens blodsockervärden och jag brast ut i gråt efter två ord). Jag saknar Eira så grymt mycket och så är jul, nyår och även januari så förknippat med oro och sorg, både för Edvins och Eiras del.
Skit i att ordna kalas för släkten om du inte orkar. Ring någon av dem som du litar på och berätta hur det är och be om hjälp med städning, fika eller vad du vill. Kram igen!

Härligt med stora barn! Edvin har en extra känslighet för att trösta mig när jag är ledsen och kan stå tyst och krama mig i flera minuter om han ser att jag gråter...

Bra att du ringer någon!

Mina värden är fortfarande väldigt bra (iaf förra veckan). Jag är i v31+5 idag!

Grattis, Jonathan!

Jag skulle efter Eira (och efter måånga om och men) först bara få prata med kuratorn på vc (den enda som finns där), men henne hade jag ju gått igenom en runda med efter Edvin och hon var inte särskilt framåtlyftande för min del.
Jag tänkte "vad har jag på att förlora på att vara ärlig med henne angående detta?" och sa till henne på telefon att om hon var den enda jag skulle få komma till så skulle jag träffa henne bara för att jag var desperat behov av hjälp, men hon hade inte hjälpt mig förra gången och det kändes tungt att behöva upprepa ett misslyckande. Hon sa att det var bra att jag sa som det var och försökte hjälpa mig till någon annan. Nu blev det ju så taskigt att jag glömdes bort långe innan jag efter mycket tjat från min sida fick kontakt med mödrabarnhälsovården och psykologen där.

Jag har gråtit och gråtit i flera dagar nu och var åter på jobbet idag efter en lång julledighet. Naturligtvis har jag gråtit flera gånger där också. Sedan hade jag tid hos bm och grät där också! Hon är så bra, som ett komplement till psykologen på något vis. Hon sa att jag skulle känna efter den här veckan och sedan när jag ska tillbaka till bm nästa vecka kan vi kolla upp om jag kan få bli deltidssjukskriven om det fortsätter så här.

Sedan pratade vi massor om vilken stor skillnad det kommer att bli med en bebis som inte är EPT eller ens VPT, kanske tom inte ens PT! Amning, vikt, undersökningar, blodprover, allt! Hon sa att det antagligen kommer att bli en sorg mitt i all lycka när barnet är fött, en sorg över det som jag aldrig fått vara med om med mina andra barn och sedan att det kan "gå så lätt" (hon menade om allt går bra naturligtvis) att få barn. Gulliga hon! Jag går ju hos bm på spec.mvc, så hon är ju erfaren vad gäller prematurer också.

Blodtrycket, urinen och min vikt är fortfarande jättebra (även SF-mått och hjärtljuden)! Har inte nästa ul förrän 27/1.

Välkommen till vår tråd! Vad skönt att du får ha en frisk pojke. Det gör ju iaf livet som EPT-förälder lättare, vi har ju så mycket bagage ändå att ta hand om...

Jag har fått skriva in mig på vanliga MVC och därifrån har de remitterat mig till SMVC. Första barnet  (f i v28+5) var det ju bara vanliga MVC som gällde förstås, men vid andra (f i v25+2) fick jag gå på vanliga MVC för de vanliga kontrollerna (inklusive alla extrakontroller pga graviditetsdiabetes). Nu hann jag ju bara med inskrivningen som ordinarie kontroll innan jag fick Eira. För övrigt gick jag på SMVC några gånger den graviditeten. Vid den här graviditeten så bestämde de (MVC och SMVC gemensamt) att jag inte skulle behöva gå på vanliga MVC öht. Jag ringde och "anmälde" att jag var gravid (hos oss ringer man dessutom samma telefonnummer till MVC och SMVC) och sedan har jag bara gått på SMVC. Jag har fått göra väldigt många ul (av läkare) och har gått till bm varannan vecka fram tills nu när jag går varje vecka. Jag är idag i v31+6. Delvis beror detta på graviditetsdiabetes även denna gång, men det är mest bm-besöken som är tätare pga det.Jo, Eira lämnade oss 15 januari...

jennyc: grattis till lyckat ul! Jag vet ju hur överväldigande det är att få veta att man har ett "normalt" barn i magen...

Edvin hade jobbigt med magen länge, säkert till han var ett år. Han kräktes vid varje måltid fram tills ungefär ett år också. Han var däremot en riktig bajsunge. Första natten jag hade honom vid min säng (eller i sängen ) på sjukhuset bajsade han 10 gånger på fem timmar. Jag sov inte mer än någon enstaka minut den natten och tänkte att det inte var sant. Sedan dess har det inte varit lika frekvent med bajsandet, men nästan alla blöjorna på sjukhuset var det bajs i. Många blöjor gickd et åt. Likaså när vi kom hem var det bajsning åtminstone tre, fyra gånger per dag men det var ändå väldigt jobbigt för honom med magen. Vi provade minifom på läkarens inrådan, men slutade efter tre, fyra veckor eftersom det inte gjorde någon skillnad (enligt oss). Däremot körde vi kolikmassage i princip varje dag väldigt länge. Ibland (någon gång i månaden kanske) hjälpte vi honom med tempen också, även om han som sagt var bajsade väldigt ofta. Det var som att han inte fick ur sig allt vid bajsningarna och det var därför han gjorde det så ofta.

Eira hade väldigt ont i magen också och jobbigt med bajsningen och neoläkaren (särskilt en) brukade "sonda" henne i baken samtidigt som han gav henne ganska kraftig magmassage. Det såg rakt otäckt ut och jag tror inte att hon njöt av behandlingen direkt, men det hjälpte henne bajsa ordentligt. I övrigt fick vi massera henne minst en gång om dagen för att hjälpa hennes mage.

All personal på sjukhusen har sagt till oss att det är besvärligare för barn med andningsproblem att få till bajsningen ordentligt. Har de CPAP är det ju naturligt att en hel massa luft ställer till det i magen och sedan är hela andningsprocessen omogen för de små, så tekniken att "hålla andan" för att trycka ut bajset finns inte riktigt där för dem. Låter så logiskt när de säger det att jag aldrig har tänkt annorlunda. Därav att de kan må bättre med lite "bajsningshjälp".

Jag har varit lite som du; inte gråtit till filmer eller sånt förut, men nu är det ju ohejdat vad lätt det är till gråt (särskilt efter Eira). Att jag sedan har gränsat til depression gör ju inte saken bättre...

muminmamma:
Du har ju en otrolig resurs/kunskap iom allt du har varit med om. Du kommer att bli en fantasktisk läkare med empati för patienterna !

Jag har ju som, sagt redan förut, bara behövt tempa Edvin ibland, men jag har hört att Windi ska vara mycket skonsammare än termometer... Kolla upp den, den är ju som en pysventil om jag förstått rätt.
http://www.windi.nu/?gclid=CNff346Tx6YCFYy9zAodaHGOMw

För min del har det aldrig varit aktuellt med sprutor eftersom det har varit andra orsaker (vad de gissar iaf) som gjort att de tvingats födas så tidigt.
Däremot har jag fått äta Trombyl vid graviditeterna efter Edvin för att minska risken för blodproppar i moderkakan och ev. hjälpa moderkakan att fästa ordentligt.
Jag började med Trombyl i ca v 11-12 med Eira (men kanske skulle ha börjat tidigare med facit i hand, vilket läkarna naturligtvis inte kunde veta innan) och efter Eira sa de att om jag blev gravid igen så skulle jag börja äta Trombyl samma dag som jag plussar (och jag började även med T samma dag som jag fick plus ).

Kram Pellepellepelle!
Ni har mycket att fundera på, det är tråkigt att ni inte kan få välja vilken typ av hjälp ni behöver... Härligt med framsteg!