Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Pila- vad bra att det startade av sig själv. Hoppas att allt ser bra ut på tisdag.

(Jag är också pragmatisk - det känns som att man måste vara det i det här läget. )

Jag gjorde ett planerat snitt i oktober för två år sedan och kan också svara dig (om nu Lemoni är litet upptagen med att läka, amma och snusa bebis ).

Jag kan bara svara på vad som hände vid mitt planerade snitt. Vid ett akut- eller katastrofsnitt ser det ju, naturligtvis, annorlunda ut.

*Under operationen kände jag ingen smärta eftersom jag var ryggmärgsbedövad, dvs helt bedövad från precis under brösten/hjärtat och nedåt. Dock kändes det väldigt obehagligt  i mitt vänstra ben då de la bedövningen, kanske någonting med nerverna på den sidan, eftersom jag hade gravidischias. När min son "plockades" fram kändes det ganska underligt, men det gjorde inte ont.
fick ha honom hos mig en liten stund direkt efter att de hade avnavlat (några sekunder kändes det som), med armarna "låsta" så jag kunde inte ta på honom, men pussade honom gjorde jag. Sedan tog de bort honom för att väga etc. och så fick jag tillbaka honom efter en stund. Men det hade kännts ännu bättre om han hade varit nära hela tiden, jag förstår inte riktigt varför man inte kunde få det så. Han hade apgarsiffrorna 10-10-10.

*Det kallas "uppvaket" men vid planerade snitt sövs man sällan (man sövs alltid vid urakuta snitt, eftersom det går fortare att söva någon än att bedöva och det då handlar om minuter och sekunder). Jag var alltså vaken under hela operationen och låg sedan med mitt barn och hade det mysigt och ammade i ett uppvakningsrum, pappan var med. Om barnet och mamma mår bra så är det så det går till. Det tar några timmar för bedövningen att gå ur kroppen och då fick jag också ligga och försöka vifta på tårna och röra på benen, för att undvika proppar. Som 40+are fick jag också ta Fragminsprutor (blodförtunnande) i en vecka efter snittet för att förhindra blodproppar.

*Jag fick ganska milda smärtlindrare i form av Alvedon och Voltaren. Det viktiga är att tabletterna tas vid rätt tidpunkter (så att smärtan aldrig tränger igenom) och de kom in på natten och gav dem också. Man fick ett schema med sig hem. Jag tog dock inte tabletterna i särskilt många dagar. Speciellt inte Voltarentabletterna eftersom min ben svullnade av dem. Det gjorde ont i snittområdet ganska länge och det värsta var att ta sig ur sängen på rätt sätt och med så litet smärta som möjligt. Men det är nog väldigt individuellt hur det känns.

*På sjukhuset hade jag, under det första dygnet, något som heter "referred pain" i min högra axel. Det gjorde fruktansvärt ont och beror på att magområdet har utsatts för trauma. Det är samma slags "förflyttad" smärta som sker när man får ont i armen vid en hjärtinfarkt/hjärtattact. Långt ifrån alla drabbas av detta.

*Mitt ärr ser fint ut, tycker jag, och har bleknat väldigt mycket.

*Jag har faktiskt redan funderat på det här med om jag skulle göra kejsarsnitt igen, om det blev aktuellt. Jag är inte helt säker på det, eftersom återhämtningstiden var lång och mycket tröttande. Jag hade också problem med mjölkproduktionen i början (vilket inte är ovanligt vid snitt), vilket gjorde att det sedan blev väldigt jobbigt med matningen i många veckor eftersom jag pumpade, ammade och gav ersättning, då sonen gick ner mycket i vikt i början. Om jag skulle snittas igen så skulle jag insistera på att få stanna kvar på sjukhuset tills mjölkproduktionen/amningen fungerade. Å andra sidan verkar förhållandevis många vaginala förlossningar för 40+are (åtminstone för förstföderskor) sluta i akuta snitt. Åtminstone verkade det så i den tråd vi hade, som gravida 40+-are, för två år sedan.

Pila: Go, sister!

Sveamoder: Grattis till plusset!
Det betyder alltså att du hade ett ägg på mognad redan, när skrapningen gjordes? Snabba puckar!

Jag känner på samma sätt.

A propos ÄL. Mitt MF började den 1/9. Den 13:e var jag hos gynekologen för att kolla att allt hade kommit ut ordentligt och då såg hon att ett ägg var på mognad, ÄL-stickan fick en "glad gubbe" den 18:e.
Jag brukar, precis som Galileo, känna av ÄL i äggstockarna, men har märkt att det kan vara litet "lömskt" och kör därför med stickor när vi vill försöka litet mer "seriöst". Den här månaden började jag känna av i söndags och testade med digitalt test i två dagar utan att få en glad gubbe. Men de där testen är så himla dyra så jag skippade att köpa fler. Vi kana, trots allt, ha "prickat in" det ändå.

Oj, oj Schäfer vad jobbigt. Hoppas att du får så får så mycket vila och ro som möjligt. Min mamma var sängliggande på sjukhus i  tre månader, när hon väntade mig. Jag föddes bara tre veckor för tidigt.

Min man var förkyld i förra veckan - och, herregud, vad SJUK han var! Han hostade upp sina lungor (skrämde katten med det...) och visade mig termometern, med gravallvarlig min - 38 grader.

MariaBCN: Toppen, vad skönt!

Vad härligt, Anyah, med en liten som RULlade runt!

Mamsie: Spännande med husköp - jag håller tummarna för att turen står på er sida och priset blir bra.

Tjatte: Jag kände inte rörelser förrän efter v. 20.

Vi kanske slår rekord i trångboddhet i tråden. Vi bor i en 2:a på 44kvm (2 vuxna, 1 barn och 1 katt)! Vi längtar efter något större, det kan vara väldigt frustrerande med så litet plats, men vi gillar området och lägenheten väldigt bra så det får oss att stå ut ett tag till. Nu har vi i alla fall köpt stuga (och den är större än lägenheten...) med en stor trädgård, så där blir det litet mer space och lillen kan ha ett eget rum (som måste fixas först) när vi är där.

MIn man får något nervöst i blicken när han tänker på att vi skulle vara ytterligare en person (om än väldigt liten, till att börja med). Vi kollar ständigt efter alternativ, men området är viktigt för oss och vi trivs väldigt bra där vi är nu. Vi skulle lätt kunna få något större utanför stan, men just nu känns inte det aktuellt.

mariatösen: Att städa på 44kvm är inte kul, kan jag säga. Inte minst med en snart 2-åring som "ackompanjemang". Man stöter ju hela tiden ihop med saker och måste flytta och stå i för att komma fram. Vi har både källarförråd och vindsförråd och så har vi "lånat" ett extra källarförråd - så massor av saker här med! Ur städ- och etc.skåpet rasar det ut saker när man öppnar. Jag har städat stora hem (växte upp med 160kvm) och det har varit en lek i jämförelse. MEN städa är ju ALLTID tråkigt! Eller, som min  pappa brukar säga, det trista är att man vet att man måste göra det snart igen.

Inanna: Jättegrattis!!!