Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Jag har legat litet lågt i ett par veckor. Väntar in mitt missfall. Något underligt hände i går, dock. Jag har ju varit på två VUL tidigare, i v. 7 och v. 8. I v. 7 såg gyn en knappt 8mm stor hinnsäck och antydan till gulesäck men inget foster. I v. 8 syntes bara hinnsäcken som var 12mm. I går (v. 10) såg hon en hinnsäck på 15mm, en gulesäck och ett foster (3,5mm)!

Jag, som hade fått intrycket av att det var en sk ofostrig graviditet (där embryot först finns men sedan återbildas) får nu veta att det finns ett foster och att det kanske levde vid det första VUL:et. Det syntes ingen hjärtaktivitet i går så fostret dog säkert för flera veckor sedan, men litet osäker blir man. Inte minst för att hon mätte väldigt konstigt vid mitt första VUL då jag väntade min son. Jag vet inte om det är någon idé att jag vänder min någon annanstans för ett ytterligare VUL (för att höra någon annans åsikt). Jag har faktiskt fortsatt att ta en progesteronvaggis om dagen ( i stället för två) sedan v. 7, för att jag ville ha ett VUL till innan jag slutade helt. Trombyl har jag inte tagit sedan v. 7. Min gyn sa flera gånger i går "vad konstigt att missfallet inte sätter igång", men det är ju inte särskilt ovanligt att det dröjer även när fostret har dött tidigt, vad jag vet. Det är litet underligt att hon inte känner till det, tycker jag.

Nu har jag i alla fall en ny tid hos henne om två veckor. Jag vill helst inte gå igenom skrapning och medicinsk abort är det försent för enligt gyn. Jag funderar på om det faktum att jag har tagit en vaggis om dagen kan försena missfallet?

Tack för tips och råd och varma tankar.

Jag slutade med progesteronet i går och har börjat ta Pravidel igen i dag (som jag tar mot mitt prolaktinom). Så nu får jag se om mf kommer igång. MIn gyn verkar litet förvirrad ibland - för det borde ju vara så att tidpunkten för när man kan göra aborten har med fostrets utveckling att göra och inte hur länge man har haft det i magen s a s. Ang. nytt VUL, jag ska kanske kolla upp med Odenplan, Kaka.

För min del vill jag att kroppen ska komma tillbaka så snart och så bra som möjlig (jag vill helst att kroppen sköter missfallet naturligt själv, det ska tydligen vara bäst om man vill bli gravid snart igen). Det är inte så mycket tid vi har på oss.

Jag kunde inte få någon tid på Odenplan för VUL förrän om c:a två veckor och inget medicinskt råd i övrigt (ang progesteron resp Pravidel). Så jag får helt enkelt hoppas att min gyn såg rätt nu. Nu drar jag mig tillbaka litet igen, angående mina egna problem och återkommer, förhoppningsvis, när saker ser litet ljusare ut.

Men jag kommer in och grattar då och då. Glada nyheter om små nyfödda, fina hjärtljud och nya plus är det mest upplyftande och positiva som finns.

Tack Happiness och Kalaskula. Det är sorgligt. Vid mitt första missfall kändes det som en avgrund hade öppnat sig. Men samtidigt vet vi ju många här att man måste försöka att borsta av sig och gå vidare. Tiden är knapp! Och det är, trots allt, stor skillnad på om man skulle förlora sitt barn senare i graviditeten. Eller om man är barnlös. Läkaren vid första missfallet sa: "Ta din tid nu, att läka och sörja". MIn gynekolog sa: "Hur gammal var den läkaren?" (Hon var max 30 år).

Och visst, jag tittade på mina ÄL-stickor efter att jag hade plussat och tänkte: nu behöver jag ALDRIG använda sådana igen! Men det blir tillbaka till "verkstan" om någon månad (förhoppningsvis). Jag hade tidigare satt min gräns vid 45 år, men har nu tänjt litet på den.

Jag fick 1:641 vid mitt KUB-test (då var jag 43 år) på Mamma Mia och vi fick själva välja om vi ville gå vidare med fvp eller inte. Vi lät bli.

Stort grattis till de goda nyheterna, Anyah!

Tesked: Det låter som att du har en ljuvlig ny liten skrutt att ta hand om.