30+ som fick första barnet 2006 *4*

Siggan > Vi kanske skulle byta barn en stund. Du kan få Vilya, hon kan du läsa för i timmar isträck. Tyra kan du låna när det ska lekas med dockor, bara hon inte behöver vara stilla medans ni gör det

Drutten74 > Åh, vet du vad. Jag har ändrat så mycket de senaste månaderna. Jag har bestämt att jag vill mer än överleva. Barnen är så stora att det går men framförallt så orkade jag inte bara överleva. Jag behövde och barnen behövde mer glädje. Vi behövde mer glädje. Förmodligen låter jag knäpp men jag började faktist med att övertyga mig själv om att det var skoj.
Eller kanske är det nya jag skapat som är överlevnad? vad vet jag?

Får jag göra en kort historia lång?

Jag blev trött på att jag är trött, för där ligger mitt största problem. Visst är jag glad och försöker vara pedagogisk osv men vad hjälper det när jag inte alltid är där helhjärtat?.
Jag började med att fundera på vilken sorts mamma jag ville vara .. och när jag gjorde det så gick det inte utan att tänka på vad jag ville ge mina barn.

Jag vill orka och jag vill kunna ge dom min fulla närvaro och konsentration. Jag vill ge dom stimulans för det är så jag tror de växer. Jag gör det inte hela dagarna, långt ifrån.
Jag vill också att de kan roa sig själva och använda sin fantasi. Problemlösning och generositet står högst på min lista tillsammans med glädje.
Är man generös så blir man omtyckt och i de flesta fall möts man av generositet. Kan man lösa problem så blir livet lättare att hantera och man blir en lyckligare människa. För problem stöter man på.

En klok man jag läste om sa - om du inte får det resultat du önskar på det du förutsätter dig för så se det INTE som misslyckande. Se det som ett resultat, kanske inte det resultat du önskade men ett resultat (det är inte lika katastrofbetingat som ordet misslyckande). Ordet misslyckande får det också att kännas som det är kört medans resultat är något du ändå kan förändra.
Så när man når ett oönskat resultat så riktar man bara om kompassnålen en aning och prövar en ny väg tills man når önskat resultat.

Det vart faktist lättare att släppa kraven och njuta när jag vet vart jag vill.
När du säger det så får du mig att inse att vi faktist ändrats här hemma och vi har kommit en bit på vägen. Det bor mer glädje i det här huset och jag leker mer med barnen, sysselsätter dom när jag inte kan leka själv (som tex vid matlagning när de inte kan va med).

Jag har mao sträckt på mig, det sitter redan i kroppen. Jag har lett mer och skrattat mer, busat mer. Sett det komiska i situationer. So what om barnen somnat en timma för sent. So what om de inte var hungriga när vi åt, de äter välling innan de somnar. När jag tänker på det så började verkligen förändringen i mig. När jag softade till mig så blev livet gott och njutbart.

Men tro inte att vi har det konfliktfritt här hemma. Påklädning, tandborstning, humörsvängningar är dagliga dispyter... meeen också källan till uppfinnesrikedom. Jag har 128790146 sätt att få till stånd tandborstningen. Haha Och trots alla dom så är det inte ens dagligen det går smärtfritt. Men som sagt, min inställning är helt annan och jag njuter mer. Så det är säkert det du sett resutatet av och det du just hjälpte mig att se resultatet av. Tack!

Föresten måste jag dela en sak till för den som fortfarnade orkar läsa ( haha )
om ni känner er deppiga/låga. Jag kan såklart inte ta bort det men jag kan hjälpa er att slå av intenisteten på det så man kan tänka klart igen.
Testa att tänka på något som gör dig låg, känn hur din hållning förändras. Huvudet hänger, ryggen kutas, axlarna åker framåt och mungiporna ner, kanske spänningar i kroppen osv.
Ställ er sen upp, sträck på er, fram med bröstet och bak med axlarna, vrid  huvudet upp en bit, fäst blicken i taket och lé. Stå kvar en stund och testa nu att tänka på samma sak.
Skillnad?
Funkar på mig i alla fall.
Förstå vilket instrument kroppen kan vara för att styra om känslan.

Mandra: Du är så himla duktig på att hitta på bra grejor! Ja, äter fortfarande tabletter, men bara 8 alvedon om dagen . Jag är fullt övertygad om att det är mycket bättre för jag har itne ont i ischiasnerven alls! Jag har bara ont i ryggen där de skar, jag antar att det tar ett tag innan det går över, måste väl läka ordentligt först kan jag tänka.

Det är helt sant det där med att överleva eller att njuta ihop, jag brukar också försöka tänka så. Ibland blir det överlevnad när jag måste läsa något för skolan och H vill ha uppmärksamhet (försöker extremt sälla få nåt gjort när jag är ensam med henne). Just nu är det bara pärlhalsband som gäller och det kan man ju t o m  göra liggande i soffan när ryggen inte orkar sitta eller stå. Det svåra är att hitta på nya grejor tycker jag. Men jag måste berätta om denna veckan, jag köpte en stjärtlapp i affären när jag handlade mat, jag tänkte vi skulle ut och åka i helgen, har en liten liten backe utanför köksfönstret, så jag tänkte att jag skulle slippa gå upp och ner med den som jag måste med snowracern. H har i två kvällar åkt omkring på den inomhus och säger "här är det snö, här är det is" och  kasar omkring på golvet (heja Pergogolv btw). Vem kunde förutse att den var en så rolig inomhusleksak?

juni 07 > yey, det låter ju riktigt lovande! Vad glad jag blir. Ja ärret får ju gärna göra ont ett litet tag om nerven gett med sig. Ska du få ett liv utan daglig smärta nu?!

Haha, så underbart. Klart man kan åka stjärtlapp inne på alla snöhögar

Nu ska jag träffas med Vilyas kompis och hennes mamma och gympa på friskis och svettis. Vilya kom just till mig, -Nu ska jag rita en teckning och ge till mina fröknar på gympan. Det är andra lördagen någonsin som vi går dit. Jag tror hon hade skoj förra veckan

Mandra, du är min idol! 

Mandra - Du är så bra! Ditt karriärval känns bara mer och mer självklart...
Är det familjegympan ni går på? Den har vi också gått på någon gång, det var riktigt kul.

Vad skriver man på kortet till doppresenten?

Snabb halvtidsuppdatering: dagen har faktiskt gått ganska smidigt. A ville leka att det var hennes födelsedag, så det har vi gjort, hela dagen. Med krona på huvudet och massor av teckningar i present. Bara ett par små raseriutbrott. Nu sover hon. måste sluta för lilleman storbajsar...

Juni, jag har nog rätt fantasilöst skrivit "Välkommen hit ..." och så namnet... Har det varit någon riktigt nära så har jag lagt till något mer personligt också.

Nu har jag hunnit läsa igenom vad ffa Mandra skrivit. Vi har också pratat här hemma om att vi ska vara mer positiva ffa mot A och inte gnälla och tjata på henne hela tiden. Kanske var det därför det gick ovanligt bra idag. Får se hur det blir imorgon...

Siggan: Det där med att inte gnälla och tjata hela tiden känner jag igen. Vissa dagar bara flyter allt här hemma och det är en sån glädje att få så mycket tid tillsammans med Stella, då brukar jag tänka att hon har varit så "lätt" att ha att göra med och när jag sen tänker något steg längre så inser jag att det egentligen är jag som har varit lätt att ha att göra med. När jag är glad och positiv så är ju hon också det och de dagar när allt är tungt, jag surar och tjatar, ja... då sätter ju hon sig på tvären så klart. Det är så enkelt, men svårt - man är ju bara människa - jag försöker jobba på det hela tiden men glömmer mig lätt när det kokar över.

Idag är det en kämpig dag. Jag är så trött, så trött och har dessutom fått en släng av feber, mannen är i sthlm och mamma som skulle avlasta blev också sjuk. Det kokade över i eftermiddags kan man säga och som alltför ofta nuförtiden var det mina tårar som tog över. Det brukar dock bli ett bra bryt för oss och vi kan prata mer sansat. Hoppas inte hon får men av det bara...