Usch, jag har lite ångest för Anton och skolan. Dels det där att han inte har någon kompis, men det får väl ta lite tid, det har ju bara gått en vecka. Men idag när jag kom och skulle hämta Anton hade en av mammorna varit med under fm och varit med på rasten (då hennes lille kille inte ville gå till skolan för att han hade ont i magen) och då hade alla småkillarna varit med stora killar i femman som bara var elaka mot de små, fast de inte riktigt fattade det. De bar bla runt på en av dem, och drog någon i marken så han fick skrapmärken osv. Det är en jättestor skolgård och det finns rastvakter, men de gör inget för att engagera barnen i "bra" lekar, och det finns inte så mkt att leka med heller för den delen. Men det jag blev mest upprörd över var att när mamman ville prata med fröken om detta så ville hon först inte prata alls (var ju jobbigt), sedan kom Hon bara med enligt mig korkade undanflykter som "men de har ju bara gått i skolan en vecka, vi får jobba på det", på frågan om varför det inte fanns tex innebandyklubbor så svarade hon bara "att de skulle aldrig komma tillbaka igen". Hm, är det inte något som är viktigt att lära barnen, att lägga tillbaka saker på sin plats??? Hon tyckte inte att man kunde säga till barnen att de inte fick vara med varandra, men jag kan ändå tycka att 6-åringar och 11åringar inte kan leka på ett rimligt/jämbördigt sätt, så nog skulle man kunna leda 6åringarna till ett annat ställe om man hittade på något skoj? Och varför måste de ha rast samtidigt? Anton verkar ännu inte bry sig, förutom att han hade fått en jättehård boll i bröstet idag av en kille som enligt Antons klasskamrat hade gjort det med flit.