Detta kan inte "min" 4.5-åring! Är det verkligen normalt?

ja, en hel del saker är normala men många ska han kunna själv
*klä på sej själv JA
*äta med kniv och gaffel INTE MÅSTE
*inte kan tvätta händerna JA
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss NÄ
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra JA
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. JA
*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) JA
*ens räkna till 5 JA

Fast som du skriver ahr han konsentrtionssvårigheter vilket gör att man inte sitter still o spelar, finner glädje at leka med andra, svara när man roppar osv.
Men räkna o klä på sig själv tycker man kanske att han borde göra.

Min son är 3½ o det blir nog gnäll,när jag tänker efter, för det mesta när vi ska äta, borsta tänder, absolut när det ska sovas, men toabesök gör han själv.

Det är både bra, men känsligt som "utomstående" att påpeka detta för föräldrarna. få dom at inse att det kanske krävs lite extra hjälp till pojken.
Hämtar o lämnar du nått på förskolan? Vad säger personalen där?

HEj Emma!
Nä jag hämtar honom aldrig på dagis eftersom jag inte har körkort och vi bor på landet.
Men jag har frågat minsambo om det är ok att jag spenderar en dag på dagis med honom, vilket jag absolut fick!
Jag har redan från början av vårat förhållade kritiserat honom ang hans uppfotran när det gäller vissa saker, och han kan ta det till sej vilket jag är väldigt glad för! Men att sen ta steget att föreslå  hjälp av psykolog känns verkligen stort! Även min familj säger ju att där e nåt galet med pojken och vad som gör det ännu svårare är att min sambo anser sin son vara bäst och totalvägrar att inse att han skiljer sej från andra 4-åringar...han e som blind! Jag är bara så rädd att jag ska böja tycka illa om barnet till slut och sen lämna dom båda 2. Varannan måndag innan vi får hit honom får jag ont i magen och känner mej stressad för att jag vet att jag har ännu en vecka full av bråk och skrik och frustration framför mej! Och det är ju inte så det ska vara. Meeen jag vill oxå nämna att vi faktiskt har MASSOR av mysiga stunder varenda dag tillsammans alla 3 och att vi alla 3 älskar varandra...men att just dessa problemstunder tyvärr sätter djupare spår än de sköna...och att jag till slut kommer tappa lusten...

Tack för att du svarade...jag blev just medlem och du är den första jag pratar med om allt detta...

Kezuh

Jag tycker du gör rätt i att försöka vara en dag på förskolan o prata med personalen. Det är ju ändå dom som ser honom tillsammans med jämnåriga o kan bedömma om han skiljer sig från dom.

Och skulle det vara nått så är det NU han ska få hjälp, innan han kommer in i skolan för det hjälper honom mer att inte komma efter redan från början i skolan. Han kanske bara behöver en stödperson några timmar i veckan. Nån som visar honom mer tid på förkolan bara. Hemma tror jag ni gör ett fantastiskt jobb!!!

Och att du har ont i magen är inte ett bra teckan. Du måste absolut få din sambo att förstå allvaret i hur DU mår oxå.

Jag hoppas att alla barn får så omtänksamma "extra-mammor" som du, som verkligen bryr sig.

Nu måste jag tyvärr gå o sova ett par timmar innan huset vaknar.

Kramar om o skriv så svarar jag i morgon.

Tack så mycket Emma du har verkligen hjälpt mej en bit på vägen här! Sov gott och ta hand om lopporna! Kram

När jag blev ihop med min man så hade jag samma känsla, det var nåt som inte stämde med hans dotter.... jag försökte påtala det fleeeera gånger men fick ingen respons. SÅ en dag tog dagis kontakt och ville koppla in BUP osv för att få till en utredning då hon inte fungerade på dagis... Och nu har hon haft diagnos sedan flera år tillbaka, vet inte riktigt hur länge men ungefär 7 år tror jag.

Att börja på dagis är en jättebra idé, de kan ta kontakt med föräldrarna om de upplever samma sak och kanske lyssnar de mer på dem än på dig?

Jag tror också att det är en jättebra idé att ta detta genom förskolan. Dels som någon skrev, att de har erfarenhet och kan "jämföra" pojken med de andra barnen utvecklingsmässigt och så. Och dels för att DU ska slippa förmå din kille att kontakta BUP eller psykolog för jag kan förstå att det känns jättejobbigt för dig.
Förskolorna brukar ha bra kanaler och kontakter hos BVC och BUP så det är säkert inga problem för dem.

Om jag jämför med min snart fyraåring så funkar han ungefär så här:

*klä på sej själv - Ja, det kan han men vi hjälper ofta till
*äta med kniv och gaffel - Kan han också men han använder oftast gaffel och sked efter att vi "delat" maten åt honom.
*inte kan tvätta händerna - Japp, han går själv och tvättar med tvål och torkar sig.
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - Vi brukar spela memory och Lotto tillsammans och det fungerar i 30-45 minuter ungefär innan han tröttnar.
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra - Vi umgås mycket med andra och gör även saker bara vi i familjen.
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - Det gör han, inte så jättedetaljerat ännu men litegrann kan han berätta.
*svara när man kallar på honom. - Klart han trotsar ibland och inte "vill" lyssna men oftast svarar han
*ens räkna till 5 - Min son räknar till 30

Sen undrar jag me om det är "normalt" att en 4.5-åring gör en uppståndelse nästan var gång

*Vi ska äta - Ibland är han så inne i något att han kastar i sig maten och sen vill gå från bordet direkt men då får han sitta kvar en stund. Men annars har vi aldrig haft några problem med det.
*det ska badas - Älskar han!
*borstas tänder - Inte jättekul men ett måste
*kissas eller bajsas - Har fortfarande nattblöja
*det ska sovas - Vi läser två böcker och sen är det godnatt och dags att sova. Ibland ligger någon av oss kvar om han verkar orolig men oftast somnar han själv.

Jag önskar att alla barn med skilda föräldrar hade en sån engagerad och uppmärksam styvmor som du!!

Jag funderar på vad förskolan har/haft för roll i det här. Har de påpekat att något inte står rätt till? Vad har de t.ex sagt på utvecklingssamtalen m.m? De brukar vara ganska duktiga på att se vilken nivå ett barn ligger på och om detta är normalt eller inte.

Kan tycka att en del du skriver ska ett barn som är 4,5 år klara av. T.ex räkna till 5, tvätta händerna och återberätta enkla saker. Sen är ju allting relativt, t.ex om barnet trotsar eller har ett helt normalt utbrott så gör det inget av sakerna på listan fast de egentligen kan. Det där med gnäll och problem vid matdags, sovning m.m hör nog mer till det normala.

Lycka till

Hej

Jag är också plast mamma til len kille på 4 år. När vi flyttade ihop för lite drygt 1 år sen upplevde jag direkt att pojken inte riktigt hängde med på det sätt som jag tyckte verkade normalt för en då 3 åring. Jag är pedagog och har jobbat med en hel del barn och har också många barn i släkten så det var mellan dessa jag jämförde. Jag hade inga starka misstankar om att något var fel mer än att han kanske var bortskämd och att hans första år i livet inte hade varit toppen eftersom hans mamma och pappa hade en rätt dålig realtion till varandra. Men så i somras började jag så mått säga till min sambo att jag tycker inte riktigt att han är som andra barn i samma ålder och att vi kanske borde jobba mer aktivt med honom. alltså vara mer tydliga, mer konsekventa, ställa lite mer krav, analysera hans sätt att tala, leka osv. Jag minns när min sambo och jag tog ett bad tillsammans och diskuterade det här och sambon grät medan han sa "Så du tror alltså att det är fel på mitt barn?". Det gjorde ont i mig. Jag ville inte säga att det var fel på hans barn men jag tyckte inte att det stod riktigt rätt till och ville få med min sambo på det tåget också. Trots att sambon blev ledsen så tror jag han vaknade. Han förstod vad jag menade och upptäckte faktiskt exakt samma saker som jag hade sett. Vi har legat ganska lågt under hösten och "bara" pratat med varandra, läst på nätet och i böcker men fått det ännu mer bekräftat -allt står inte rätt till. När vi pratade med dagispersonalen sa de samma sak, när han var på 4 års kontroll på bvc sa de samma sak. Det stora bekymret är väl att biomamman inte ser nånting av det här men kanske vaknar hon nu när hela "cirkusen" är igång. Barnpsykolog, observationer på förskolan, samtal med oss föräldrar och förskola. Jag är så glad. Glad för min bonussons skull. Han behöver stöttning och vi föräldrar behöver också råd och stöttning. Det har varit ett jobbigt år och kommer nog fortsätta vara det men jag är glad att jag tog mod till mig i somras och berättade för min sambo om mina farhågor.

*klä på sej själv - kan skapligt nu men gör ofta i fel ordning, dvs. byxor först och sen vet han inte hur han ska få på sig kalsongerna.

*äta med kniv och gaffel - äter emd sked eller gaffel men spiller extremt mycket. Jag har "hotat" med att köpa en haklapp.

*inte kan tvätta händerna - kan om han vill men glömmer ofta

*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - ett kort tag

*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra - nej tyvärr inte. Här är ett av de största bekymren för oss. Han gråter och tjurar mest.

*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - ocksp ett stort bekymmer för oss. Minns ingenting och kan inte återberätta nåt.

*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) - om han vill

*ens räkna till 5 - ja "min" 4 åring räknar nog till 20
 

*Vi ska äta - inga problem fast han gråter ofta ändå när vi ropar att det är mat. Varken han eller vi vet varför.

*det ska badas - inga problem. Älskar det.
*borstas tänder - inga problem.
*kissas eller bajsas - har varit ett stort problem. Börjar tack och lov bli bättre. Han har varit blöjfri sen maj men kissat på sig flera gånger varje dag/natt. Vi fick ta hjälp av bvc för att få honom att bajsa. Går också bättre nu.
*det ska sovas - inga problem. Han är så trött kl 19 att han stupar i säng.

Här gärna av dig om du vil ldiskutera mer!

Hej
Tycker att det är skönt att höra om så engagerade bonusföräldrar! Sedan tänkte jag bara berätta om min extra son som har koncnetr.svårighet/ADHD. När min sambo och jag träffades var pojken bara drygt 2 år. När vi flyttade ihop var han drygt 5 år (jag var ung) och jag märkte direkt att det inte stod rätt till. Mamman och min sambo trodde bara att han var busig men jag märkte vissa detaljer som man som förälder antingen inte ser eller inte vill se. i skolan blev det problem med slagsmål och konflikter och sedan dess har pojken (efter otaliga samtal och möten osv) fått diagnos och medicineras. Han har blivit en mycket MYCKET lugnare pojke nu och jag är tacksam för all dagispersonal och skolpersonal som hjälpt till att hjälpa oss i rätt riktning. Mest glad är jag för pojken, som kan koncentrera sig på uppgifter både i skola och hemma, är mindre aggressiv, impulsiv och skadar sig inte på allt. Det ska väl läggas till att han är i tonåren nu. 

Min "egen" 5 åring:

*klä på sej själv - JA
*äta med kniv och gaffel - JA fast han kan behöva hjälp med vissa svårare maträtter
*inte kan tvätta händerna - JA han kan tvätta händerna
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - Ja. Han älskar spel.
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra. - Ja. både hemma och borta
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - Ja. i bilen på väg hem
*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.)  - Ja (fast selektiv hörsel + trots hänger ju ihop ) 
*ens räkna till 5 - Ja. Räknar till mer än 100.
 osv

Sen undrar jag me om det är "normalt" att en 4.5-åring gör en uppståndelse nästan var gång

*Vi ska äta. - inga problem.
*det ska badas - älskar bada!
*borstas tänder - borstar själv först, sen jag.
*kissas eller bajsas - ropar när han är klar att torkas.
*det ska sovas -  Rutin: Kvällsmacka-borsta tänder- två-tre godnattsagor- går det finfint. somnar själv.

Lycka till med allt!

Utav dessa saker kan min snart 5 åring detta:

*klä på sej själv: Ja, men vill gärna ha hjälp (lathet)
*äta med kniv och gaffel ja
*inte kan tvätta händerna Ja, det kan han
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss Ja
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra Ja
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv.Ja, men vill oftast inte
*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) Ja, men tänk på att barn ofta har selektiv hörsel
*ens räkna till 5 Ja, det kan han
 osv

Sen undrar jag me om det är "normalt" att en 4.5-åring gör en uppståndelse nästan var gång

*Vi ska äta-oftast inga problem
*det ska badas- lite tjat och gnat
*borstas tänder- samma som ovan
*kissas eller bajsas- inga problem, det sköter han själv på toa
*det ska sovas- nej

Av dessa saker kan min 4 åring (051218)

klä på sej själv JA - om man vänder kläderna rätt
*äta med kniv och gaffel - Ja, men kan inte skära köttet själv
*inte kan tvätta händerna - Ja, tvättar händerna själv
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - Ja, älskar att spela spel...helst memory
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra - Ja, älskar när det händer
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - JA, men ibland kan han behöva lite hjälp på traven
*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) - JA, men ibland vill han inte svara 
*ens räkna till 5 - JA, räknar till 38
 osv

Sen undrar jag me om det är "normalt" att en 4.5-åring gör en uppståndelse nästan var gång

*Vi ska äta - lite knepigt, men går för det mesta
*det ska badas - Min son älskar att bada
*borstas tänder - Tycker inte min son om, men går med på det
*kissas eller bajsas - Just bajseriet tog lite tid, ville göra det i blöjan...men nu går det lätt som en plätt...smiter själv in o kallar när han måste torkas
*det ska sovas - nemas problemas...men som många andra barn har han 1000 ursäkter för att dra ut på det

Menar du verkligen att denna pojk vuxit dig varmt om hjärtat - när du använder uttryck som "Inte alla hästar i stallet" ?

Annars är det väldigt fint av dig att reagera. Ser att du fått svar på vad som är "normalt" att kunna så hoppas att det hjälper dig i dina frågor. Hoppas oxå att föräldrarna tar sitt ansvar i det hela.

Hur går det? O har du pratat med personalen på dagis? Är bara lite nyfiken.... :)

Jag har tvillingar födda i augusti -05.

*klä på sej själv.
JA, båda kan men det är inte alltid dom vill. Det kan tliggar på golvet och skrikas i 15 minuter innan overallen tas på. Det märkliga är att om vi ska åka snowracer tar det ungefär 15 sekunder att få på overallen.

*äta med kniv och gaffel
NJA, båda barnen har svårt att hantera kniven. Gaffel funkar utan problem, men visst händer det ändå att dom använder händerna att fiska upp mat med.

*inte kan tvätta händerna
JAPP. Lilleman är väldigt duktig på att tvätta händerna, lilltjejen också men hon glömmer ofta bort om man inte påminner henne.

*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss
NJÄE. Dom spelar gärna spel men det med regler funkar inte så bra än. Ofta blir det bråk och gnäll för dom vill ha de ena eller det andra kortet.

*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra
ABSOLUT. Dom älskar att leka med varandra, oss föräldrar, mormor och morfar, åka på utflykter, gå på bio, åka till stallet etc.

*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv.
Det handlar mest om humöret. Ibland får man väldigt enstaviga svar (eller inga svar alls)  och ibland berättar dom spontant, väldigt detaljrikt vad dom har gjort.

*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.)
Så är det med mina oxå. Dom är så upptagna i leken att dom inte hör. Det har blivit betydligt bättre sedan vi slutade ropa 10 gånger och helt enkelt gick och hämtade dom fysiskt efter två ropningar.

*ens räkna till 5
Räkna till5 har dom kunnat i typ 2 år.
 osv

Sen undrar jag me om det är "normalt" att en 4.5-åring gör en uppståndelse nästan var gång

*Vi ska äta
*det ska badas
*borstas tänder
*kissas eller bajsas
*det ska sovas

Uppständelse blir det lite då och då hemma hos oss. Mycket vanligt vid hämtning på dagis, middag och vid läggdags. Dom är trötta och då blir det lätt skrik och panik vid dessa tillfällen.

Apropå det där med att återberätta: många har inte koll på att barn är otroligt situationsberoende när de ska återberätta något, deras minnen är inte så välorganiserade ännu så att de kan ställa om till vad som hänt på dagis när de är hemma osv. Typexemplet är ett barn som varit på djurparken och hemma mest säger "bra, ja, mm" om man pratar om det, men nästa gång man åker dit berättar barnet hejdlöst om vad man gjorde förra gången, minns var ankorna fanns och undrar varför getterna inte har ungar den här gången också.
Det är såklart olika hur tydligt det är hos olika barn. Jag har iallafall lärt mig att om jag vill veta hur det har varit på dagis så frågar jag medan vi fortfarande är kvar på dagis, för på vägen hem har han lätt att stanna kvar "mentalt" på dagis och kan berätta - hemma tar allt annat över.

Tvätta händerna kan man förvänta sig att en fyra-femåring kan efter att man har visat hur man gör, men man kan inte förvänta sig att de kommer ihåg att göra det varje gång.
Äta med gaffel och sked, absolut, men att använda kniven rätt är rätt så knepigt och det kan man behöva hjälpa till med och visa flera gånger.
Sitta och spela ett roligt spel - vissa spel är jättekul (Lilla Tjuv och Polis rekommenderas!) men fia med knuff skulle leda till vansinnesutbrott. Min son har väldigt svårt att hantera om man måste gå tillbaka eller börja om eller blir av med något i spel - han KAN, men han deklarerar ofta att spelet är tråkigt då.
Glädje i att göra saker med andra - det beror ju på vad det är. Det du förväntar dig att han ska gilla kanske han inte alls gillar? Min son tycker att höjden av lycka är när vi slappar tillsammans alla tre. Utflykter är lite jobbiga.
Svara när man kallar på honom - nåja, inte alltid. Prova att ropa hans namn och "titta" så får du lättare kontakt. Reagerar han om du erbjuder honom godis?
Räkna till fem - det kan i allmänhet femåringar, liksom de kan känna igen åtminstone några bokstäver. (Min son kan läsa enkla ord och förstå siffror, mängder och kan addera lätta tal (under tio) men han har varit riktigt tokintresserad sedan han var liten)
Klä på sig - om man aldrig har fått öva kan man inte. De flesta femåringar går på dagis och har där fått lära sig att iallafall klä på det mesta själva. Däremot kan du aldrig vänta dig att ungen kan välja kläder efter väderlek etc själv eller klär på sig snabbt och effektivt!

Uppståndelse när man ska bada, sova eller äta är normalt men irriterande. Om han bor varannan vecka så får han inte samma möjlighet att etablera rutiner för hur och när man gör sakerna, och då blir det mer utbrott om han är känslig för förändringar. Finns det någon möjlighet att hans mamma och pappa kan sätta sig ner och göra upp ett schema för när han ska äta, bada och sova och sedan följa det slaviskt i ett par månader, så att det blir så lika rutiner som möjligt på båda ställen?

OM det skulle vara på det viset att han har särskilda svårigheter vad gäller förmåga till koncentration och impulskontroll, så kom ihåg att många av de barnen kan ha svårt att sortera och hantera sinnesintryck. De kan uppleva tex tandborstning som onormalt obehagligt helt enkelt för att de KÄNNER det starkare än andra. Självklart ska de borsta tänderna ändå, men man får vara noggrann och försiktig.  

Jag har en tjej på 4,5 år.

*klä på sej själv - Absolut, det har hon kunnat i flera år. När hon var två kunde hon allt utom strumpbyxor, fingervantar och dragkedjor.
*äta med kniv och gaffel - Inte med kniv, men med gaffel.
*inte kan tvätta händerna - Absolut, hon tvättar händer och mun efter varje måltid. vet att hela dagisgruppen (bara 05-or) kan det och även ta på handsprit.
*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - vi spelar memory, fem myor, rävspelet, kort och andra spel. Inga problem.
*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra - det älskar hon
*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - jodå, och ganska detaljerat. Hon kanske inte kommer ihåg allt de gjort på dagis, men speciella grejer som tex utflykter berättar hon gärna och detaljerat om.
*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) absolut!
*ens räkna till 5 - Jag vet inte hur långt hon räknar, man kan få hjälpa henne att komma ihåg vad som kommer efter 39 tex men när man säger 40 så fortsätter hon. Hon har knäckt systemet så att säga men glömmer ibland vad vissa siffror heter (tiotalen).

Tjejer är ofta lite tidigare än killarna, men om jag jämför med hennes kompisar, både tjejer och killar, skulle jag säga att alla hennes kompisar kan alla de grejerna du räknar upp. En del av dem har börjat återberätta vad som hänt på dagis på dagen för ett halvår-år sedan, medan andra har berättat från 2-2,5 års ålder ca. Men specialsaker kan de berätta allihopa (de barn jag känner iaf, kan inte svara 100% för alla barn i gruppen). Vet att de övar ganska mkt på dagis på det, barnen får berätta saker för varandra på samlingen, mitt sommarminne och sånt. Efter vår Thailandsresa i höstas berättade ex min dotter på samlingen om resan o visade bilder och sånt. Ofta är det ju lättare om man har bilder att berätta om.

Ingen av de situationer du räknar upp brukar vara stökiga, men visst vid enstaka tillfällen kan det ju vara det, men inte som regel. Tror som andra sagt att det kanske är annorlunda för barn med två hem, det blir svårare att ha exakt likadana rutiner. Och i perioder innebär ju ALLT bråk, även för barn som utvecklas fullkomligt normalt. Men det bör ju inte vara så jämt, i alla de situationerna.

Tycker lillkillen har tur som fått en sån uppmärksam och kärleksfull platsmamma! Stå på dig, han behöver det!

Känner igen mig så mycket i den här tråden, och hittade hit pga samma oro kring bonus. Jag höll tyst om det tills förskolan tog upp det på utvecklingssamtalet, hen fick remiss till logoped och har fått diagnosen språkstörning. Nu pratar vi mer öppet om det hemma och det underlättar att sambon också ser det och att det inte är så "känsligt" längre. Dock känns det som att det är en lång resa kvar innan eventuell vidare utredning och vad den kommer att visa. 

Min bonus är 4,5 och kan knappt äta med gaffel, inte särskilt mycket bättre med sked heller egentligen... får i sig maten men hälften hamnar utanför. Klär inte på sig själv, får utbrott över att inte få på sig tröjan, skorna m. m. Kan gå på toaletten men vill hellre använda potta, torkar sig inte själv men kan spola och tvätta händer efter påminnelse. Jag känner jättestarkt att det är något som inte stämmer, men förskolan verkar inte ha reagerat ännu mer än på språket. Hemma känns det som att det är många små saker som hen är sen med eller tycker är svårt. Språket är såklart tydligast men även lite ojämnt med motoriken, det sociala, mycket utbrott och tårar. Vardagen känns tuff just nu och det tar så mycket energi och utrymme bara att få dagarna att flyta på, som förälder är det nog lätt att bli hemmablind och inte riktigt se hur mycket man anpassar sig för att det ska funka okej. Bryr mig jättemycket om bonus och det är så svårt att vara SOM en förälder men ändå inte ta för stor plats när man faktiskt inte är det. Hade det varit mitt barn hade jag legat på och krävt en utredning, men som bonusförälder har man ju inte rätt eller möjlighet att göra det även om man är övertygad om att det vore det bästa för barnet. Tufft är det! 

Om du uttrycker "oro" som att barnet inte har alla hästar vemma och att föräldrarna gör nåt galet förstår jag att du inte får medhåll. 

Min jämngamla kan allt det där. Förutsatt att hon vill. Just att äta med kniv är väl det som funkar sämst. Bråk vid dusch ja, resten funkar i regel. Har lite svårt för igår resp för många dagar sen då hon benämner båda med igår. 
Men hon har såklart också dagar hon äter med händerna, inte lyssnar på tilltal, hellre står på stolen än sitter, inte "orkar" klä på sig själv och blir förbannad för att hon inte får sin vilja igenom. För hon är 4. 

Och nu ser jag att tråden är flera år gammal... Denna bumpning. 

Reagerade först när jag läste att någon hade tvillingar födda -05. Ungarna är typ 16-17år nu.

De flesta i den åldern kan räkna till 5 och klä sig själv.

Hyfsat gammal tråd! :P