Detta kan inte "min" 4.5-åring! Är det verkligen normalt?

Hej

Jag är också plast mamma til len kille på 4 år. När vi flyttade ihop för lite drygt 1 år sen upplevde jag direkt att pojken inte riktigt hängde med på det sätt som jag tyckte verkade normalt för en då 3 åring. Jag är pedagog och har jobbat med en hel del barn och har också många barn i släkten så det var mellan dessa jag jämförde. Jag hade inga starka misstankar om att något var fel mer än att han kanske var bortskämd och att hans första år i livet inte hade varit toppen eftersom hans mamma och pappa hade en rätt dålig realtion till varandra. Men så i somras började jag så mått säga till min sambo att jag tycker inte riktigt att han är som andra barn i samma ålder och att vi kanske borde jobba mer aktivt med honom. alltså vara mer tydliga, mer konsekventa, ställa lite mer krav, analysera hans sätt att tala, leka osv. Jag minns när min sambo och jag tog ett bad tillsammans och diskuterade det här och sambon grät medan han sa "Så du tror alltså att det är fel på mitt barn?". Det gjorde ont i mig. Jag ville inte säga att det var fel på hans barn men jag tyckte inte att det stod riktigt rätt till och ville få med min sambo på det tåget också. Trots att sambon blev ledsen så tror jag han vaknade. Han förstod vad jag menade och upptäckte faktiskt exakt samma saker som jag hade sett. Vi har legat ganska lågt under hösten och "bara" pratat med varandra, läst på nätet och i böcker men fått det ännu mer bekräftat -allt står inte rätt till. När vi pratade med dagispersonalen sa de samma sak, när han var på 4 års kontroll på bvc sa de samma sak. Det stora bekymret är väl att biomamman inte ser nånting av det här men kanske vaknar hon nu när hela "cirkusen" är igång. Barnpsykolog, observationer på förskolan, samtal med oss föräldrar och förskola. Jag är så glad. Glad för min bonussons skull. Han behöver stöttning och vi föräldrar behöver också råd och stöttning. Det har varit ett jobbigt år och kommer nog fortsätta vara det men jag är glad att jag tog mod till mig i somras och berättade för min sambo om mina farhågor.

*klä på sej själv - kan skapligt nu men gör ofta i fel ordning, dvs. byxor först och sen vet han inte hur han ska få på sig kalsongerna.

*äta med kniv och gaffel - äter emd sked eller gaffel men spiller extremt mycket. Jag har "hotat" med att köpa en haklapp.

*inte kan tvätta händerna - kan om han vill men glömmer ofta

*sitta vid bordet och tex spela ett roligt spel med oss - ett kort tag

*finna nån glädje i att göra saker tillsammans med andra - nej tyvärr inte. Här är ett av de största bekymren för oss. Han gråter och tjurar mest.

*återberätta vad han gjorde på tex den där utflykten i förmiddags eller vad han och pappa gjorde på badhuset osv. - ocksp ett stort bekymmer för oss. Minns ingenting och kan inte återberätta nåt.

*svara när man kallar på honom. (upp till 10 ggr kan man få säga hans namn innan han överhuvudtaget reagerar.) - om han vill

*ens räkna till 5 - ja "min" 4 åring räknar nog till 20
 

*Vi ska äta - inga problem fast han gråter ofta ändå när vi ropar att det är mat. Varken han eller vi vet varför.

*det ska badas - inga problem. Älskar det.
*borstas tänder - inga problem.
*kissas eller bajsas - har varit ett stort problem. Börjar tack och lov bli bättre. Han har varit blöjfri sen maj men kissat på sig flera gånger varje dag/natt. Vi fick ta hjälp av bvc för att få honom att bajsa. Går också bättre nu.
*det ska sovas - inga problem. Han är så trött kl 19 att han stupar i säng.

Här gärna av dig om du vil ldiskutera mer!