Såg på aftonbladet en man som tröttnat på en 13-åring och gett honom en örfil. Ibland läser man trådar om ungdomar som beter sig helt skamlöst, borde de få sig en "hurring"??
Spelar åldern någon roll för er åsikt i denna frågan? Är det mer rätt att ge en 20 åring en örfil än en 14 åring?
Absolut inte. Den forskning som finns vad gäller att aga barn (och en örfil i uppfostrande syfte är just aga) visar att det för det första inte har någon effekt på barnets beteende, för det andra eskalerar, dvs man slår hårdare och hårdare, för det tredje ffa drabbar små barn, i förskoleåldern (kul att örfila en tvååring, va), och för det fjärde skadar barnets relation till sin förälder och dess självkänsla - agade barn betraktar sig själva som att de förtjänar agan (eftersom alternativet vore att deras föräldrar är illvilliga och det är ytterst smärtsamt för ett barn).
Att slå vuxna i uppfostrande syfte - tack, jag är redan så uppfostrad som jag blir och det jag inte lärde mig genom resonemang och goda förebilder kommer jag inte att lära mig genom våld heller.
Det hymafr skriver om Mel Gibson bevisar ju bara att karln uppenbarligen saknar sunt förnuft - om en treåring använder en käpp till att slå eller hota en ettåring med ska han inte ha en tillsägelse eller varning eller smisk - den vuxne ska omedelbart ta käppen och jävlar i det se till att treåringen inte kommer åt en pinne i närheten av ett litet barn på VECKOR. Snacka om att strunta i att ta sitt ansvar som vuxen och istället lägga skulden på barnet. Karln är rolig i dödligt vapen men saknar uppenbarligen sans och förnuft.
sk man alltså få örfila upp folk efter behag, när man anser att de misssköter sig? ica-personalen, personalen på fk, grannar och kolleger?
Nej, det ska inte vara tillåtet. Men beroende på vad man menar behöver det inte vara 100 % fel heller och jag är emot att man per automatik skulle dömas till något straff om man örfilart någon. Människor har ju reflexer och instinkter och om "faran" passerar vissa gränser är det i vissa fall omöjligt att låta bi att bruka våld. Om någon biter dig tillräckligt hårt och länge kommer du tillslut försöka ta dig loss med våld oavsett hur mycket du ogillar det. Taskigt exempel kanske.
Att barn lär sig att någon kan slå dem rent reflexmässigt om de går alldeles för långt över gränsen är nog inte helt fel. Med alldeles för långt över gränsen menar jag inte bara provocera vanligt, utan att t.ex. vara mycket våldsam, verkligen orsaka smärta på andra osv. Kompisens rätt vilda son (dock utan funktionshinder, ska väl som alltid påpekas) slog ett leksakssvärd i pappas skrev. Pappa, filbunken själv annars, for ut med handen _av ren reflex_ och killen fick en smäll på kinden. Hemsk upplevelse för killen, att trygga och alltid snälla pappa kunde smälla så. Men efter långa samtal förstod han varför, att man inte alltid kan hejda skyddsreflexer hur snäll man än är och att man därför kan få en smäll själv (alldeles oavsiktiligt) om man är våldsam mot andra. Killen har aldrig mer slagit någon i skrevet. Och ja, pappan är ledsen över det inträffade men slogs om sagt av ren beskyddarreflex och har inte gjort det tidigare.
Sen vet jag inte... det finns ju tyvärr folk som verkligen slåss när någon misshagar dem. Inte bara för att de saknar uppfostran, en del har ju problem med impulskontroll (bl.a. som vid en del fall av adhd). Att barn lär sig att vissa slåss är kanske inte fel. Så att de kan utveckla en viss streetsmarthet - tänj inte gränserna hur långt som helst med folk du inte fullt ut litar på. Nu säger jag inte att barn lär sig det tack vare örfilar hemma, men att föra diskussioner med sina barn om att en del personer faktiskt har svårt med impulskontroll är nog inte fel. Och INGEN kan ju kontrollera sig fullt ut. Med andra ord - en olycklig örfil hemma kanske trots allt kan bli en värdefull erfarenhet för barnet om de vuxna följer upp det, pratar, pratar, pratar och är trygga, kloka och varma vuxna.
Men naturligtvis, i grunden tror jag aldrig att våld är bra. Menar mest att om det väl inträffar att ett barn får någon enstaka örfil pga av reflexer eller oerhörd provokation så behöver det inte vara så farligt. Rent av lärorikt, kanske inte så mycket i rent uppfostringssyfte ("slå mig aldrig mer med en sax!") som i kunskap om människors beteende och instinkter.