puss skrev 2010-01-01 20:08:05 följande:
poängen är att det är fel att örfila upp folk i uppfostringssyfte.
Det tycker jag också. Vilket du borde förstå om du läser mitt inlägg en gång till.
Däremot tycker jag inte att en örfil behöver vara så otroligt allvarlig att man ska dömas till hårda straff. Kan vara, men behöver inte. Fel gör alla ibland, det är mänskligt och helt oundvikligt att i längden klara sig utan att göra misstag, göra någon ledsen, sårad eller rädd. Läste du om min kompis man? Klipper in citat från tidigare inlägg:
Kompisens rätt vilda son (dock utan funktionshinder, ska väl som alltid påpekas) slog ett leksakssvärd i pappas skrev. Pappa, filbunken själv annars, for ut med handen _av ren reflex_ och killen fick en smäll på kinden. Hemsk upplevelse för killen, att trygga och alltid snälla pappa kunde smälla så. Men efter långa samtal förstod han varför, att man inte alltid kan hejda skyddsreflexer hur snäll man än är och att man därför kan få en smäll själv (alldeles oavsiktiligt) om man är våldsam mot andra. Killen har aldrig mer slagit någon i skrevet. Och ja, pappan är ledsen över det inträffade men slogs om sagt av ren beskyddarreflex och har inte gjort det tidigare.
Pappan är den första att erkänna att han gjorde fel, men reflexen kom så hastigt att han
inte kunde hejda sig. Och då han är en bra förälder lyckades han få något gott ur situationen trots allt. Han pratade länge och väl med sonen och sonen fick viktiga erfarenheter och insikter:
* Är man våldsam kan man själv få ont,
av misstag.
* Även
den snällaste kan reagera oväntat om han eller hon blir utsatt föroväntat våld
* Pappa älskar mig även om han gör misstag
* Att förlåta är viktigt
Sett till helheten kanske den tråkiga situationen trots allt ledde till något gott, det är min slutsats. Inte att det är rätt eller bra att örfila.