Utomkveds - Vad händer sedan?

Oh! Spök streck! Testa igen efter någon dag och håller tummarna!

Hade ett X i slutet av 2006. Ena äggledaren blev förstörd och togs bort.

Har nu precis börjat diskutera barn på allvar med min sambo, men är bokstavligt talat livrädd för att jag inte ska kunna bli gravid, eller att jag blir det, får ett nytt X och förlorar min andra äggledare.

River upp en massa jobbiga tankar och känslor att läsa här. Mycket jag bara tryckt undan de senaste åren som bubblar upp... Men det är väl så det är. *sniff*

Håller tummarna för er andra f.d. "X:are". Hoppas att det går bra för oss trots uppförsbacken. :)

Miny: Nu har mensen kommit igång på riktigt med ordentlig menssmärta, det känns alldeles normalt, så förhoppningsvis var det där spökstrecket bara inbillat. VAr ganska skärrad igår, men det känns bättre idag. Får bli vän med det faktum att denna oro kommer att komma varje månad som man får mens...

Honungsgatan: Det är många som det har gått bra för också, det finns flera soma v förklarliga skäl blivit mindre aktiva i denna tråden, och det är för att de blivit gravida på nytt, och på rätt ställe! Jag försöker förtrösta mig på vad läkaren som opererade mig sa: Om det bara är äggledarna som är problemet så går det utmärkt att få barn på andra sätt.
Vi har ju alla, som haft ett X, fina och funktionella ägg, och det är viktigt att komma ihåg. Jag tänker på att det finns de som inte får barn för att äggen eller spermierna inte räcker till. Då är ju ivf mkt mkt svårare att lyckas med. En tjej som jag pratat med mkt råkade ut för mardrömmen att få två X och har nu inga äggledare kvar. MEN, när hon gjorde ivf så lyckades hon på första försöket! När man får en bebis så spelar det ju igen roll hur den har blivit till!

VIsserligen kostar det mkt när man inte har sina landstingsfinansierade försök kvar efter att ha fått första barnet, men det finns ändå mycket man kan göra där. Bland annat så finns det ställen där man kan få reducerad kostnad om man köper ett flerförsökspaket, och dessutom så kan ens arbetsgivare betala behandlingen. Kostnaden drar arbetsgivaren från ens oskattade lön. Jag tror det kallas bruttolöneavdrag. Hur som helst, det blir en utlandsresa man inte kan åka på det året. Kostnaden är världslig i sammanhanget. Jag vet itne om det hjälper dig, men för min del, så är det ett stort stöd att tänka på att man faktiskt lever en tid där man kan få den hjälp man behöver, och slutligen lyckas med att få de barn man vill ha!

Häng med i tråden, vi hjälper och peppar varandra här. Under hösten har jag hittat mycket stöd och pepp här. Stor kram!

Frikadellen: Tack för ditt positiva svar, det värmer. Dumt med dessa katastroftankar och att vänta sig det värsta. Är ju bara så rädd att hoppas för mycket (fast det gör jag nog redan) och sedan bli så otroligt besviken.

Som sagt, mest förvånad över mina egna reaktioner. Även när jag läser de riktiga solskenshistorierna här så bara tjuter jag. Som sagt, det rörde visst upp en del att kliva in i barnplanerna på riktigt. :)

Är iallafall glad att se så många positiva budskap och besked här, det ger mig mer "fighting spirit" eller vad man ska kalla det. :)

Kram!

Varmt välkommen Honungsgatan!
Bra skrivit Frikadellen, kunde inte sagt det bättre själv.

Det är väl inte konstigt egentligen att dina känslor rinner över och kommer upp till ytan när du trängt bort dem så mycket. Att få ett X är många gånger en traumatisk upplevelse som kan ta lång tid att bearbeta.
Kanske kan detta forum vara ett stöd och en hjälp på vägen?! (hoppas)

Jag läste här på FL ett bra tag innan jag registrerade mig och började skriva. Tror man går igenom olika stadier med olika  behov av hjälp och stöd.
Ibland är jag inte här på et tag men så vissa perioder är jag inne varje dag och läser, skriver.
Har du pratat med någon professionell eller har du någon anhörig/vän som du kan prata med?
Jag pratade med två olika kuratorer vid två tillfällen efter min op. Hjälpte kanske lite.
Det konstiga är att jag idag har lättare att berätta om mina "problem" att bli gravid för såna jag inte känner så väl än min egen familj. De vet inte ens att jag äter Pergotime nu. Men så kan det va. Man får göra som man vill, hur man vill.

Och jag är också rädd ibland. När mensen är sen blir jag apnojjig. Men risken att det händer igen borde inte vara så stor.. Och vi har ju tentaklerna ute så vi märker nog om nåt är lurt, tänker jag.

Och visst jag är också orolig! Varför blir jag aldrig gravid? Alla andra har det ju så lätt.. (vänner) Men som sagt hjälpen finns därute, det gäller bara att se till att få rätt hjälp.

Kram

Hej missan, tack för välkomnandet. :)
Jo, jag har vänner jag har kunnat prata med och även min mamma (som själv haft ett X) plus min sambo förstås. Har även gått till en psykolog (inte pga av X:et, men vi pratade förstås om det också).

Direkt efter mitt X var jag dock mest avstängd eller vad man ska säga. Det har liksom kommit smygande senare, alla tankar och hmm, bitterhet också faktiskt eftersom jag inte upplevde att jag blev tagen på allvar när jag sökte vård för mina symptom.

Så nu när jag läser här blir jag väl lite överväldigad av alltihop. Spänning, förväntan, rädsla, förhoppning, otålighet och en gnutta sorg i en salig blandning. Men jag har redan hunnit läsa massor och det känns tryggt eller vad man ska säga. Att "möta" andra med massor av erfarenheter.

Kram!

Frikadellen: Vad skönt att det bara var vanlig mens, spökstreck är hemska! Själv sitter jag och inväntar att mensen ska komma om 2-3 veckor. och hoppas att den blir lika regelbunden och fin fram tills det blir aktuellt med grav igen!

Miny: När kommer du börja försöka igen?

Frikadellen: Vi tänkte väl vänta en mens, så fort den nu kommer ! Eller när ägglossningen kommer, det kan ju dröja för båda, när kom det igång för dig?

Miny: Jag kan berätta hur det blev för mig, 16 dagar efter operationen hade jag ägglossning igen, 30 dagar efter operationen fick jag mens, 14 dagar senare hade jag ägglossning igen och sen... var jag gravid igen! :) Ett litet pyre som satt på rätt ställe med ett pickande hjärta och nu är jag snart i vecka 18 med en sprattlande bebis i magen!

Jag fick också behålla min äggledare och kände av ägglossningarna väldigt tydligt.