Varför vill inte Svenska mammor vara hemma med sina barn?

Prototypiska anknytningen? Vad är det för term? Har aldrig hört den förut. Menar du att det finns någon sorts anknytning som är mer typisk än andra? Eller hur menar du egentligen?Det har funnits många olika teorier och forskningar om barns anknytning till föräldrar och andra vuxna (och barn) genom tiderna, och jag har läst ganska många av dem. Det finns dem som hävdar det du säger, att det är först i treårsåldern som barnet vill socialisera med andra än den närmsta familjen, medan de allra flesta nu för tiden är överens om att barnet är en social varelse redan från början. Redan vid några månaders ålder har man upptäckt att barnet kan ty sig till andra än föräldrarna, och vid ett års ålder har barnets sociala förmåga utvecklats så pass mycket att man kan ha vänskapsrelationer både med andra vuxna, men framför allt med andra barn. UTAN att anknytningen till föräldrarna skadas.Sen skulle väl inte jag rekommendera att ha ettåringar på förskolan tolv timmar om dagen, men några timmar på en bra förskola kombinerat med några i ett bra hem gör de allra flesta barn väldigt gott, tom ettåringar!

Prototypiska anknytningen? Vad är det för term? Har aldrig hört den förut. Menar du att det finns någon sorts anknytning som är mer typisk än andra? Eller hur menar du egentligen? Det har funnits många olika teorier och forskningar om barns anknytning till föräldrar och andra vuxna (och barn) genom tiderna, och jag har läst ganska många av dem. Det finns dem som hävdar det du säger, att det är först i treårsåldern som barnet vill socialisera med andra än den närmsta familjen, medan de allra flesta nu för tiden är överens om att barnet är en social varelse redan från början. Redan vid några månaders ålder har man upptäckt att barnet kan ty sig till andra än föräldrarna, och vid ett års ålder har barnets sociala förmåga utvecklats så pass mycket att man kan ha vänskapsrelationer både med andra vuxna, men framför allt med andra barn. UTAN att anknytningen till föräldrarna skadas. Sen skulle väl inte jag rekommendera att ha ettåringar på förskolan tolv timmar om dagen, men några timmar på en bra förskola kombinerat med några i ett bra hem gör de allra flesta barn väldigt gott, tom ettåringar!

Anmärkningsvärt att TS bara pratar om mammor..? Vad med pappor? Har bara läst senaste sidan, och inser att frågan tagits upp tidigare, men kan inte låta bli att anmärka på den ändå.Håller med de som skriver att de tycker att det är viktigt att dela på föräldraledigheten. Inte 50/50 in absurdum, men absolut så att båda föräldrarna får en längre sammanhängande tids ledighet med sina barn. Jag har själv sett vilken skillnad det gjorde för relationerna i familjen när mamma och pappa bytte. Är inkomstskillnaderna stora i en familj (till pappans fördel, oftast) så tenderar ju dessvärre en delning av ledigheten påverka hur lång den totala ledigheten blir, vilket ju självklart är oerhört beklagligt. Detta är en avvägning man får göra, så att man får ut det bästa av två världar. Att ha sitt barn hemma till tre års ålder anser jag personligen däremot vara för länge, oavsett. Såvida man inte själv är oerhört dedikerad och pedagogisk, och vet med sig att man befinner sig i en miljö där man kan erbjuda barnet kontakt med andra barn på regelbunden basis - vilket är svårt för många. Men att som TS raljera om att man bara för att man sitter på en hög utbildning och har rest/bott i många länder är överlägsen all form av förskolepedagogik, då har man nog inte fattat poängen. Likaså underskattar man nog vikten av kontakt med andra barn och att lära sig socialt samspel på ett sätt som man inte gör med mamma i ryggen 24-7.Det finns många studier som talar både för och emot tidigare förskolestart, vad som är rätt eller fel i slutändan är det ingen av oss här som kan avgöra till 100%. Dessutom kan man inte generalisera om en enhetlig lämplig ålder för alla barn, det är ju oerhört individuellt! Och till sist - TS är ganska så förmäten i sitt sätt att uttala sig, att det skulle handla om vad folk orkar och inte orkar. För de flesta ser den ekonomiska verkligheten ut så att de inte kan vara hemma hur länge som helst. Och i Sverige har vi ju trots allt den längsta föräldraledigheten som finns. I många andra länder är det ju bara de välbärgade som har råd att stanna hemma, i övrigt lämnas barnen bort mkt tidigare än här.

Väldigt bra inlägg! Håller däremot inte med om allt

Igelkotten - förstår att det kan kännas frustrerande i enstaka fall. Fast det är ju svårt att ta fram regler som passar alla, och det här har ju tillkommit av en god anledning - att man värnar om att jämställdheten i samhället ska förbättras. Och man tvingar ju ingen, de bara ger extra incitament för att dela i högre grad.

Jo, lite tvingar de ju en redan du har 2 månader du inte får ge bort.Dessutom har socialdemokraterna (eller var det vänstern) talat om att fästa 6 månader till varje förälder, med andra ord ta bort valfriheten helt.Visst man kan vilja och önska en massa men jag tvivlar på att vi blir ett jämnstäldrare (finns det ordet) samhälle om man tar bort alla mäniskors fria val.Hur är det i hem där pappan tar ut hela föräldraledigheten ska vi stoppa dem med eller ska vi köra könsdiskriminering istället?Många killar här där jag bor jobbar borta 1 månad och är hemma och lediga en måndad, jag känner faktiskt ingen med 9-17 jobb.