De bibliska profetior om profeten Mohammads ankomst är ett bevis för sanningen i islam för människor som tror på bibeln.
I femte moseboken kap. 18, angav Moses att Gud talade om för honom:
?Jag skall bringa dem en profet som är från era bröder. Jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall berätta för dem allt jag befaller han. Den som inte hör på de ord som han talar i mitt namn, han skall jag kräva till räkenskap.? (Femte mose-bok, 18:18-19). 1
Från dessa verser kan vi dra slutsatsen att profeten i denna profetian måste ha de följande tre karaktärsegenskaper:
1) Han skall vara som Moses.
2) Han skall komma från bröderna till israeliter, dvs. från israeliterna.
3) Gud skall lägga Sina ord i munnen på denna profet, och han skall tillkännage vad Gud befaller honom.
Låt oss se lite närmare på dessa tre karaktärsegenskaper:
1) En profet lik Moses
Det har knappt funnits två profeter som var så lika som Moses och Mohammad . Bägge gavs ett omfattande lag och förmaningar om levesätt. Bägge hade sammanstötning med sina fiender, och segrade på mirakulösa sätt. Bägge var accepterade som profeter och statsmän. Bägge emigrerade på grund av sammansvärjningar om att mörda dem. Analogier (jämförelser) mellan Moses och Jesus förbiser inte bara de likheter som är nämnda ovan, men de förbiser också andra viktiga likheter. Dessa inkluderar likheten mellan Moses och Mohammad angående naturlig födsel, familjeliv och död, som skiljer sig från Jesus på alla dessa punkter. Dessutom ansåg Jesus anhängare honom vara Guds son, och inte bara en profet från Gud, som Moses och Mohammad var ? och som muslimer tror att också Jesus var. Denna profetian hänvisar därför till Mohammad och inte till Jesus, eftersom Mohammad är mer lik Moses än vad Jesus är.
Vidare står det i Johannes? evangeliet att judarna väntade på fullbordan av tre särskilda profetior: 1) Kristi ankomst, 2) Elias? ankomst, 3) Profetens ankomst. Detta kommer tydligt fram i de tre frågor som ställdes till Johannes döparen: ?Och detta är Johannes? vittnesbörd, da judarna i Jerusalem sände präster och leviter för att fråga han: ?Vem är du?? Han nekade inte att prata, men bekände fritt: ?Jag är inte Kristus.? De frågade han: ?Så vem är du? Är du Elias?? Han sa: ?Det är jag inte.? ?Är du Profeten?? ?Nej.?, svarade han.? (Johannes? evangelium, 1:19-21). Om vi tittar i en bibel med korsreferenser, finner vi marginella kommentarer där ordet ?profeten? förekommer i Johannes? evangeliet, 1:21, att dessa ord refererar till profetian i Femte moseboken, 18:15 och 18:18. 2 Från detta kan vi dra slutsatsen att Jesus Kristus inte är profeten som nämns i Femte moseboken, 18:18.
2) Från israeliters bröder
Abraham hade två söner, Ismael och Isak (Första moseboken). Ismael blev farfader till den arabiska nationen, och Isak blev farfader till den judiska nationen. Profeten som det pratas om, skulle inte komma från judarna, utan från en av deras själva bröder, dvs. från israeliterna. Mohammad , en avkomling av Ismael, är sannerligen denna profet.
Även profeten Jesaja (Jesaja, 42:1-13) pratar om Guds tjänare, Hans ?utvalde? och ?budbärare? skall föra fram en lag. ?Han skall varken bli utmattad eller motfälld för han har etablerat rättfärdighet på jorden. Öar skall sätta sitt hopp till hans lag.? (Jesaja, 42:4). Vers 11 binder den kommande budbäraren med efterkomman av Kedar. Och vem är Kedar? Enigt Första moseboken, 25:13, var Kedar den andra sonen till Ismael, förfader till profeten Mohammad .
3) Gud skall lägga Sina ord i munnen på denna profet
Guds ord (den heliga Koranen) blev sannerligen lagd i munnen på Mohammad . Gud sände ängeln Gabriel för att lära Mohammad de exakta orden från Gud (den heliga Koranen). Han bad om att Mohammad skulle diktera dessa ord vidare till folket så som han hörde dem. Dessa ord är därför inte hans egna. De kom inte från hans egna tankar, utan blev lagda i hans mun av ängeln Gabriel. Under Mohammads livstid och under hans tillsyn, blev dessa ord lärda utantill och nedskrivna av hans följeslagare.
I Femte moseboken nämns också att denna profet skall förmedla Guds ord i Guds namn. Då vi tittar i den heliga Koranen, finner vi att alla kapitel, undantaget kapitel 9, börjar med orden: ?I Guds, den Barmhärtiges, den Nåderikes namn?
En annan indikation (förutom profetian i Femte moseboken), är att profeten Jesaja knyter budbäraren som är bunden med Kedar, till en ny sång (en skrift på ett nytt språk) som skall sjungas för Herren (Jesaja, 42:10-11). Detta nämns klarare i Jesajas profetia: ?...och på ett annat språk skall han prata till detta folk? (Jesaja, 28:11 KJV). Ett annat relaterad poäng är att Koranen blev uppenbarad del for del över en period på tjugotre år. Det är intressant att jämföra detta med Profeten Jesaja, 28, som pratar om det samma: ? Bud på bud (kommer han med), , regel på regel, , lite här, lite där." (Jesaja, 28:10).
Lägg märke till vad Gud har sagt i profetian från Femte moseboken, kapitel 18: ?Den som inte hör på de ord som han talar i mitt namn, han skall jag kräva till räkenskap.? (Femte moseboken, 18:19). Detta betyder att de som tror på bibeln måste tro på vad denna profet säger, och den profet som Han pratar om, är profeten Mohammad.
Enligt islam har Koranen statusen av att vara Sista testamentet. Som ett av flera stöd för detta brukar man påvisa att profeten Mohammed omnämns av Gud i det Gamla testamentet och förutsägs av Jesus i det Nya.
En profet skall jag låta uppstå åt dem [Israels barn] bland deras bröder [Ismaels efterkommande], en som är dig [Moses] lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom.« (5 Mos. 18:18)
Och [minns] Jesus, Marias son, som sade: ?Israeliter! Jag är sänd till er av Gud för att bekräfta vad som ännu består av Tora och för att förkunna för er det glada budskapet att ett sändebud skall komma efter mig vars namn skall vara Ahmad/Mohammed.?« (Koranen 61:6)
Dock säger jag eder sanningen: Det är nyttigt för er, att jag går bort, ty om jag icke ginge bort, så komme icke Hjälparen till eder; men då jag nu går bort, skall jag sända honom till eder.« (Joh. 16:7)
Men när han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. Ty han skall icke tala av sig själv, utan vad han hör, allt det skall han tala; och han skall förkunna för eder, vad som komma skall.« (Joh. 16:13)
Den Paraklet (grekiskans Paráklêtos, troligen en variant av Períklytos, ?den högt prisade?), eller Hjälparen/sanningens Ande i den svenska översättningen, som Jesus talar om i Johannesevangeliet benämndes ursprungligen med arameiskans Mawhamana, vilket är liktydigt med profeten Mohammeds två namn, Mohammed och Ahmed, (?den prisade?, ?den högt prisade?). Dessa båda stammar från verbet hamida (?att prisa?) och ham (?lov? eller ?pris?).
Villkoret att Jesus först måste gå bort för att den utsände skall komma innebär att Hjälparen, eller Parakleten, inte kan vara liktydig med den Helige Ande, vilket är den vanliga uppfattningen bland kristna teologer. Enligt Evangeliet uppenbarade sig denna nämligen såväl före Kristi kallelse (Luk. 1:35, 1:41 och 1:67) och under den tid hans mission varade (Joh. 1:32, 33) som efter hans bortgång (Apg. 2:4).