Läste om lilla Alfie som blivit pappa, han är 13 år !!
Jag kände direkt "oj, det var tidigt" men när jag såg bilden såg det nästan obehagligt ut. Han satt och höll sin nyfödda dotter och såg nästintill livrädd ut.
Mamman till barnet var 15 år, och bara att se dem tillsammans var lite obehagligt tycker jag..
Vad säger ni om det här?
Med femåringen är jag mer förvånad över att hon var könsmogen då. Hur många av dagens barn är könsmogna redan i den åldern?
Alfie har väl varit det "ett tag" iaf.
Barn borde aldrig få barn...jag är en relativt ung mamma, 22 år gammal och fick en son för lite över en månad sen. Hela ens liv tumlas runt när man får barn, vilket är den underbaraste känslan man kan tänka sig, men först när du är redo och mogen nog att skaffa barn.
Kom ihåg när jag var 13...då var man ju pyttepytte, trodde visserligen man visste så mycket och var såååå belevrad.
Har verkligen inget emot unga föräldrar, snarare tvärtom, tror att unga föräldrar kan anpassa sig snabbare till föräldrarollen, har oftast inte redan stakat ut sitt liv med karriär osv.
Sexualundervisning är verkligen A & O!!!
Så...alla "äldre" föräldrar har svårt att anpassa sig..? De kan inte alls vara "flexibla"...eller?
Jag har träffat på 16-19 åringar som mest bara sover när de är lediga- eller bara sitter framför data/tv...det visar inte så mycket ork och engagemang enligt mig.
Vad är karriär? Är det att ha ett jobb att gå till...ev som kassabiträde på en mataffär...undersköterska på ett äldreboende...eller..."chefsnivå" på mellanstort eller stort företag?
Neeeeej inte så jag menade...
Menade mer att, talar för mig nu, man har lättare att bara lägga om livet, inget direkt viktigt jobb att behöva ta ledigt från osv. Menade INTE det som en pik till äldre föräldrar...utan en uppmuntran till unga, då man får utstå mycket tvivel som ung förälder, många ifrågasätter en.
Konsten att bli förälder-grejen, att anpassa sig till sin nya roll, där spelar nog ålder ingen roll alls...
Jag är delvis med hur du tänker då...men, tycker fortfarande att du har lite fel, och...vi kommer kanske inte att bli ense heller.
Hursom!
Siffror är en sak, personlighet en annan.
levina skrev 2009-03-01 15:32:33 följande:
Shit va fel mitt första inlägg blev...fasen att de kan låta bra i huvudet och bli så fel i skrift. Hoppas det är förståbart nu! Och vill tillägga att detta verkligen inte är gångbart för alla.
Födelseålder är en ganska obetydlig del EGENTLIGEN i barnaavlande. Den används mest när det gäller det byråkratiska- en persons biologiska, mentala och fys ålder kan vara helt annat.
Med byråkratisk...om man har gått ut gymnasie osv. Många i samhället vill att man "tar studenten", iaf innan barn.
Det jag också tänkte på är att du skrev att yngre kanske har direkt viktiga jobb ännu...individuellt. Äldre har inte heller alltid "viktiga" jobb. Som du sa...vad är "viktigt" egentligen..? Inkomst överhuvudtaget...eller annat?
En kompis till mig är 35+, två barn i 3-6 års åldern och hon har 1,5 år kvar på sin syrra utb. Visst- hon har sällan fritid...men, jo...hon orkar.
Jag tror att det kan vara lika blandat med ca 19 åringar till 30 åringatr om jobb och utb numera. Jag vet att jag har dålig koll på hur långa utb är på högskola/uni, men, en del är klara med det ganska tidigt- andra gör som min väninna och "sadlar om". Det är så olika numera.
Och...samhället är annorlunda idag mot förr. Man har bättre möjlighet som tjej/kvinna att plugga efter gymansiet...eller att vänta och göra det senare. Förr fick de/kunde inte de göra det.
Jag vet att jag lätt hänger upp mig på ord, hur andra formulerar sig osv. Men, det är inte värre än att jag vet att man inte blir ense heller...alla tycker olika- har olika anl till det också.