Vad är jobbigast med att vara bonus/styvmamma??????

Jag har samma problem..eller nja, det är maman som stenvägrar se mig (hon är den mest bittra människan i hela sverige), men tro mig, de små sakerna står i fönstert och tittar...de ser så se du snygg ut

tror det handlar om avundsjuka för att DE har barn ihop. Så hon har inte gjort nåt fel eller så... hon har "bara" tillbringat 10 år med min sambo innan mig...

Du är nog inte alls ensam om den känslan, jag tror att det är vanligt, fast många skyller på annat som är mera pk.

Okej.

Det är inte lätt att se sitt barn eller sitt ex med en ny tjej/kvinna heller.
Så de som sitter och klagar och spyr galla hela tiden över exen kanske ska tänka lite på hur de känner också.

Om det "bara" beror på det, så ska du nog tänka på de/den som du har hat förhållande med innan din kille
Alla har ju ett förflutna...och ja det kan vara grymt jobbigt att tänka på det...men nu har han valt DIG...det är DIG han vill vara med och det är DIG han älskar.

jobbigt och jobbigt, det är väl mer så att det komplicerar saker och ting.

vi/jag har ju mina regler till barnen, och han är uppfostrad med andra regler, och även varit väldigt bortskämd emellanåt (men det är ju inte barnets fel)

och just att det måste planeras så mycket, det går inte bara säga att på lördag så skall vi åka dit och vara där tills på***, för då har bonusen skola, och vi kan inte lägga våran semester som vi vill, för det måste passa ihop med mammans semester så att barnet slipper vara på dagis mer än nödvändigt och så.

är väll det som är det svåra!

sant... han lämnade henne också.
Och visst tror jag det att Xen har det jävligt tufft de med... Att inte få den familjen man velat... utan en annan får dela det med honom istället... Det förstår jag, jag är inte helt ego i detta fallet....

Jag tycker att det värsta är att det inte finns någon reservtank av kärlek att ösa ur när bonusarna beter sig illa. Saker man skulle kunna ha visst överseende med när det gäller sina egna barn känns helt outhärdliga när de görs av bonusarna. Det är inte rättvist mot någon av oss, men vad gör man?

Samma sak gäller egentligen när de kräver uppmärksamhet och närhet. Jag har inte de känslorna för mina bonusar att jag har lust att pussas och kramas hela tiden. Det suger lika mycket energi som när de beter sig illa. Inte heller rättvist, jag vet att jag är lyckligt lottad som får deras kärlek, men det känns som de kväver mig ibland.

Vad gäller exet så är det enda problemet jag har med henne att hon har så oerhört lite respekt för mig och det gemensamma liv jag lever med hennes barns far. Det finns verkligen ingen anledning för henne att vara så nonchalant.

Men där har du nog lite fel, exen vill oftast inte alls ha den mannen längre (nu utgåt jag från att dom flesta exen i den här tråden är kvinnor och det är oftast kvinnorna som tar beslutet att lämna ett ruttnande förhållande) så att som nu kvinna vara svartis över det är mest slöseri med egen energi.

Nåja, det där är nog en sanning med modifikation. I många fall upplever jag att exen av en eller annan anledning (svartsjuka eller inte låter jag vara osagt) hävdar att "jag var där först" eller "mina barn var där först" och använder det som ursäkt för att inte behöva respektera att mannen har gått vidare. Förvånansvärt många av dessa kvinnor kräver att den ursprungliga familjen ska respekteras mer än den befintliga, trots att den inte existerar längre.