Vi som hade barn på NEO i Lund minst 5 sammanhängande veckor 2007 och 2008

Det är nog lite att jämföra med en nyförälskelse, man går i ett hormonrus tills hormonerna börjar avta, sen dimper man ner i verkligheten Då upptäcker man att små bebisar inte snarkar, har fotsvett, stjäler morgontidningen, slänger sina kalsonger på golvet eller föredrar grannfrun framför oss och därför älskar vi våra barn förbehållslöst

Ni andra mammor som har små känsliga prematurer!
HUR reagerar ni när era små är sjuka? Ringer ni direkt till akuten eller har ni lärt er slappna av mitt i rädslan och invänta?
Jag frågar för att jag inte vet om det är rätt eller fel att som jag, bli orolig över rinnsnuva, ökat syrgasbehov eller hosta...

Har tack o lov bara behövt spendera fyra timmar vid ett enda tillfälle hittills, på barnakuten, men man hör ju om prematurer som är sjuka hela tiden.
Så hur reagerar ni?

Molly i Skåne skrev 2008-11-29 18:21:58 följande:

Nu är ju inte Oscar väldigt känslig. Men jag tror jag reagerar som vilken mamma som helst faktiskt. Lite snuva, hosta och så tar jag med ro. Men så fort det blir feber så blir jag lite hispig, framförallt när det överstiger 39grader. Ringer gärna sjukvårdsrådgivningen, men svaren man får där får man ibland ta lite med en nypa salt. Ofta använder jag dem som bollplank. Akuten har vi varit på ett par gånger, men varje gång har faktiskt varit befogad! Bråck som "hoppat" ut, dubbelsidig örininflammation+ njurbäckeninflammation, förstoppning.

Nu är ju C väldigt känslig och har ökat behov av syrgasen. Däremot tror jag att man ibland stirrar sig blind på Nelcor. Det märkte jag på mig själv redan på neo. Den enda gången som Oscar verkligen sjönk när vi inte hade Nelcor inkopplad så märktes det. Vet inte riktigt hur, för jag tyckte inte det syntes på honom, det var mer en känsla som jag fick. Och min snälle sambo tog känslan på allvar och kopplade på sat-mätaren, visade då 85% har jag för mig. Nelcor är en trygghet och fantastiskt bra om man är osäker. Men jag tor den allra bästa "mätaren" är modersinstinkten. (Hoppas nu inte du tar illa vid av mina tankar...)

Men oj då Trotsa, missförstod jag eller är det Oscar som haft både bråck, öroninflammation och njurbäckeninflammation?

Vi gick hem med känslan av att vi hade en oerhört skör liten bebis och att virusen bara skulle kasta sig över honom ett efter ett så fort vi satte foten utanför neo. Två dagar efter hemkomst blev storebror kraftigt förkyld med feber och ont i halsen. Sedan har barnen här hemma turats om att vara förkylda och jag och mannen har fått vår beskärda del. S har dock varit frisk sedan vi kom hem och utav detta har vi dragit slutsatsen att han förmodligen inte är mer infektionskänslig än fullgångna bebisar, MEN vi vet ju inte hur han skulle reagera om han väl blir förkyld. Jag skulle bli ganska nervös om han började visa tecken på förkylning, men jag skulle nog inte ringa sjukvården så länge han inte verkade påtagligt allmänpåverkad eller tappade aptiten. Molly ni har ju den extra stressfaktorn (som ju är en nödvändighet för er), att ni kan följa C:s saturation hela tiden. Dessutom är det ju extra oroligt för en övre luftvägsinfektion kan ju faktiskt bli till en nedre luftvägsinfektion och det är klart att detta blir värre för C. Jag tror att oavsett var man har sin egen toleransnivå då det gäller barnens välbefinnande, så ska man alltid lita till sin egen intuition och som Trotsa säger så brukar modersinstinkten var ett ganska bra instrument. Har man fel någon gång så får man väl bjuda på det och det får sjukvården helt enkelt ha tålamod med. Våra reaktioner och handlingar är ju våra barns livlina.

Jodå, han har hunnit med allt det där, + någon förkylning.
Bråcket bråkade i början av maj, lagom till dopet. Sen i slutet av juni, början av juli så var det öroninflammation och njurbäckeninflammation. (Så små pojkar nöjer sig sällan med bara urinvägsinfektion utan den vandrar iväg.)

Det var för övrigt många kloka ord du skrev! Kommer man hem med en komplikationsfri prematur så är de nog inte mer infektionskänsliga än "vanliga" bebisar. Men det där med känslan av att alla virus bara hoppar på en känner ja så väl igen! Första gången jag tog med Oscar utanför neo i barnvagn, vi skulle till röntgen och röntga benen, så var det en sköterska i hissen som helt sonika lyfte på filten och tittade!! Jag blev så paff att jag inte kom mig för att säga nånting, och arg!! Lite lugnare blev jag när hon svarade i sin telefon att hon var ssk på IVA, då måste hon ju ha varit frisk iaf...

Nu är det hög tid att nanna...Har varit på utflykt idag, utan sambo och utan barn! Mitt jobba hade "julaktivitet", det innebar middag på Elyssé i Malmö. Var trevligt och skönt att komma iväg själv, men var väl inte den roligaste tillställningen jag varit på!

Hej.

C han har varit förkyld ca 3 ggr, första gången var man extra nervös. Men det gick bra. Fick infektion i ögonen i samband med den förkylningen.
Det gick bra andra o tredje gångerna med. men man har ju ringt sjukvårdsupplysningen ett antal gånger då. O kollat hos doktorn med.
Han har varit mer anfådd vid förkylningarna men annars klarat det bra.
Har som tur är varit lindriga förkylngar. När vi kom hem från neo förra året så fick jag o mannen influensan men C klarade sig trots att jag trodde att han skulle smittas.

Hej på er mammorna!
Vill önska en fin 1a Advent till er alla!
Här i Lund är det lite stökigt-vi bor mitt i demonstrationsstråket där AFA aktivisterna , polisen och nynazisterna nu kämpar om utrymmet-mycket gap och skrän, men inget värre ännu , hoppas jag!
Har just ätit god men sen lunch och skall ny mysa med minsta sönerna och maken-se nya Narnia filmen på dvd....

Fru Edberg; så jobbigt att det även sätter sig i ögonen på C!SÅ skönt att han slapp flunsan-men jobbigt för dig och mannen!
Hoppas nu han får vara frisk i vinter-och att vi får riktig vinter, men inte FÖR kall-för då kan vi inte gå ut!

Trotsa ; Låter härligt med jobb-utflykt utan barn! Maten lät ju inget vidare...men förstår att det inte är den som är grejen...
Så mkt jobbigt O gått igenom! Och jag som brukar citera dig när jag berättar för andra- Trotsa tänker inte ens på honom som prematur längre!!! Men jag tror du har en bra och jordnära inställning till honom och er resa...
Måste säga det jag sagt förut, att han är så enormt fin!
Tack själv för senast, förresten-ett nöje!

Mimmsa; Jo, det är ju en del att tänka på- knapp, matning, inhalationer och sat är ju lite tidskrävande...det jobbiga är det praktiska som att beställa hjälpmedel och hämta varje vecka, kuffa om, byta pumpset i tid mm mm hundra saker som de flesta aldrig ens vet att de finns...
Tack igen för kloka ord!

Tänd ett ljus och låt det brinna...dadidadida da da...

just det -namn, datum och bf på besisarna....
vill ju att våra små skall stå i ts

Casper 070617 Bf : 071012 ( 3 mån 3 veckor )

Ha ha, ja du Molly, jag har också känt av oroligheterna i Lund idag. Vår buss fick köra omvägar för att kunna släppa av oss på lämpligt ställe eftersom polisen spärrat av hela stan. Mysig julskyltning ändå!

Vi har haft tur med Alfred eftersom han knappt har varit sjuk alls, bara lite förkylning som inte påverkat honom speciellt. Men på tal om att bli orolig när barnet har feber så har Alfred någon gång plötsligt fått hög feber men inte verkat påverkad för övrigt och det har varit jättejobbigt eftersom man ju som mamma tror att det ska vara det värsta, ett räligt virus eller så. Som tur var har det bara varit räliga kindtänder i stället.