Vill ha barn, men inte med honom men jag vill dela mitt liv med honom. Tips eller stöd ngn?

Hur kan han vara mannen i ditt liv när han beter sig så?
Om flickans mamma inte tar hand om henne varför är ni inte boende föräldrar då?
Lär honom vara lika mot barnen eller flytta (hårt sagt förlåt) inte läst alla 50 svaren heller.

Blir ledsen när ngn gör sån skillnad på barnen

Men hur kan en sådan man vara "mannen i dityt liv"? Han verkar minst sagt osympatisk!

det här tamefan de sjukaste jag har läst. du är sjuk om du inte ser sanningen. din kille är liten och klen och måste hävda sig. och gör de mot ett litet barn. det är sjukt. varför gör du inget för att skydda din son? varför låter du de hända? även om han har blive "bättre" så är de inte ok alls om de så "bara" händer nån gång ibland.
sälj alla fina möbler eller ställ dom i källaren tills barnen har blivit större om de inte ska bli skadade. köp billigt på blocket.
det är barn som bor där. kanske kan försöka anpassa er lite efter dom? inte bara tvärtom.
jag tycker så synd om din son. kan inte förstå hur du tänker.
är de för jobbigt att lämna honom för att ni bor ihop eller? vad skulle hända med dej och din son om ni gjorde slut? bor ni i din killes lägenhet, din eller är de er gemensamma? om det är hans, var skulle ni ta vägen om du vill göra slut? sklle han flytta tills ni har hittat nåt annat? tycker att du verkligen måste ta tag i erat liv.
har ingen betdelse att du älskar honom. han älskar inte dej om han inte behandlar dej eller din son med respekt.

Vi bor i ett hus i ett litet samhälle.
Min sambo har blivit mycket bättre sedan jag sa åt honom på skarpen.
Jag älskar min sambo och tänker inte göra slut eller leva som särbo.
Jag tycker mer och mer om hans dotter men hon kommer inte bo hos oss mer än ett par dagar i veckan.
Min sambo vill inte vara boförälder eftersom han har inte tid då han jobbar mycket och på obekväma tider.
När jag börjar jobba igen så lär jag ha fullt upp med mitt eget och min egen son.
Jag älskar min son och har aldrig varit elak mot honom och min sambo har aldrig lagt sin hand på honom heller.
Han accepterar min son, däremot har han sagt dumma saker till honom/om honom men det är det förhoppningsvis slut med nu.
Att jag inte vill ha barn med min sambo är pga dessa saker jag nämnt tidigare.
Om vi skulle få barn så tror jag inte att han hade varit elak mot vårt gemensamma, men alla äldre syskon känner sig utanför när det kommer ngt nytt i huset.
Sen har jag nog att göra med min egen son och ett barn kan väl räcka förrutom hans dotter, det är ju 2 barn här ibland.
2 barn i nästan samma ålder för det skiljer 4 månader på de 2.
Vi är fortfarande unga båda två och ett barn till nu är det inte läge för även om jag kan känna att det är rätt för min och min sons del.
Kanske när barnen är 5-7 år om jag vill ha fler då.
Just nu är Matteus mer än nog.
Ang möblerna så kan jag håller med om att man skall anpassa hemmet efter barnen men å andra sidan så vill man ha det fint och det ska det kunna vara oxå även om jag tycker att möblerna är onödigt dyra.
Jag själv kör en skruttibang bang bil för att jag själv är ganska snål och för att jag hellre kör tills skiten går isönder och för att jag har en son som alltid skitar ner så varför skaffa fin bil?
Min sambo däremot vill ha dyra bilar, vilket oxå är kul men då måste barnen vara rena från dagis.

då tycker jag nog att din sambo är ett omoget egoistiskt svin. att inte han kan anpassa sej efter dej och din son utan att det ska vara tvärt om är jävligt dåligt av honom.. han tänker ju uppenbarligen bara på sej själv.

kan man inte tänka sig att skaffa barn med en man som man redan lever ihop med barn med så bör man ju rimligtvis inte heller leva med honom!

de redan födda barnen måtte ha väl ha större rättigheter än ett i planerna?

förstår inte ditt resonemang, om barnet far illa hos sin mamma ska soc kopplas in, och om din karl inte behandlar ditt barn väl så ska du separera ifrån honom.

ingen pappa alls är lååångt bättre än en dålig!

Jag har tagit ut de värsta delarna som finns i vårt hus.
Min son är älskad av mig till 100% oavsett vad ni anser.
Visst kan min sambo vara ego, det kan jag oxå och det får man vara ibland.
Men min sambo har blivit bättre och jag tror att han kommer fortsätta förbättra sig.
Hans ex är anmäld till socialen av olika människor men inget händer för de kan inte sätta dit henne för ngt alls.
Min sambo fick inte träffa sin dotter på 4 månader i våras för exet.
Allt handlade om avundsjuka från hennes sida att han gått vidare och lämnat henne, när hon själv hade förhållande i våras.
Hon kunde bara inte tåla att han träffade ngn som arbetar, är snyggare, mer noggrann med hushållet och som dessutom gått ut gymnasiet.
Hon är arbetslös, går till socialen, påstår sig ha en massa sjukdommar, det senaste är diskbrock.
Hon är ute och festar upp bidragen och sen ger hon ungen näringsfattig mat.
När dottern kommer till oss så är hennes självförtroende på noll och när hon sedan åker hem skiner hon som en sol och vill inte gå till sin mamma.
Dottern och jag får allt bättre kontakt och man märker att hon börjar lita på mig.
Min sambo kämpade för att få träffa sin dotter när exet hindrade honom, han bröt ihop totalt under ett arbetspass och blev jätte nere.
Klart han bryr sig, men jobbar för mycket ibland bara.
Som tex denna veckan kan vi inte ha hans dotter för han ska jobba.
Även om jag är sugen på att hämta henne och ha henne, men först och främst är det han som bestämmer det och jag vill gärna inte träffa modern för då kommer jag nog säga vad jag tycker och tänker om henne.

Min sambo är snäll och go på alla sätt och vis, däremot gillar han inte barn som skriker och det är det inte många som gör om alla lägger handen på hjärtat (för många här på FL försöker vara pretto och inbilla sig att de inte har problem, stora el små)
Många flippar ur i systemet när en unge skriker.
Min sambo har blivit mycket bättre på bara en vecka och jag säger till honom och påminner om han gör fel, för det gör man i början när man ska ändra på ngt.
Det är inte lätt med styvbarn och min sambo har aldrig valt att bli pappa, han är inte min sons styvpappa heller för min son har en riktig pappa (sen att de fanskapet inte bryr sig är en annan sak)
Jag är inte styvmamma till hans dotter heller, vi är bara varandras medhjälpare och partner.
Vi har inga föräldraroller för våra styvbarn, såvida barnen inte vill det själva och väljer vad de ska kalla oss.
Roland har bara varit en figur i min sons liv, och jag en i hans dotters liv.
Barnen ska själva få välja om de vill kalla oss för sina föräldrar, det gjorde jag och nu har jag en pappa (min styvpappa) och en far som är min biologiska, för att min styvpappa fanns där för mig alltid, men inte min riktiga så då skiljer jag på dem genom att säga pappa och far.

Både för dig och din son är det bästa att gå ur relationen. Din kille har redan visat vad han går för. Även om han bättrar sig nu så kommer gamla beteendet tillbaka. Du är skyldig din son ett kärleksfullt hem,alltid.
Var inte så egoistisk.