Vill ha barn, men inte med honom men jag vill dela mitt liv med honom. Tips eller stöd ngn?

Skulle du vilja bo med någon som såg dig som irriterande och bara accepterade dig för att din son var så söt, men skrek och blev arg på dig så fort du ställde in disken fel i diskmaskinen eller varje gång du gick på toaletten?

Det är så du beskriver att din son har det. Är han inte värd mer?

Eftersom jag är hemma för tillfället är det jag som sköter huset och får kritik ibland för att jag kanske tvättat och lagt in FÖR mycket så allt inte blev helt rent eller för att jag kanske ställt saker på fel plats men så är det att bo med ngn som är petnoga så det får jag acceptera.
Jo jag har pratat med min sambo om detta och han har skärpt sig men ibland kommer det en groda som tex att Matteus är en tjockis eller ngt.
Min son är inte tjock, han är normal och ganska stor för sin ålder.
Han säger att han ska skärpa sig, men det kommer ta tid för honom att tänka på vad han säger och gör.
Det gör det för alla som ska ändra på ngt.
Min son är värd mycket och jag tänker jämnt på hans välmående.
Min sambo är kock och gillar inte tjocka människor, det gör väl inte jag heller för man ska leva hälsosamt, träna och vara normal.
En tjock människa mår ju inte bra, men min sambo har lite svårt för min sons "bebisfett" som jag kallar det.
Matteus är 1 år och 9 månader och fortfarande min bebis och det kommer han vara tills jag väljer att få ett nytt barn som då blir min nya bebis.
Jag tror väl att det blir bättre med tiden, men det tar som sagt tid oxå.
Men ibland är det skönt att skriva av sig.
Han vet att min son är allt för mig men jag har även en ny person i mitt liv och det är min sambo och jag vill ha dem båda och måste få dem att synka.
Min son har avgudat (och gör fortfarande till viss mån) min sambo och det är kul att se att Matteus fortfarande ler mot Roland.
Som idag när han kom hem efter att ha varit hos min mor i ett dygn så log han åt min sambo när han såg honom.
Tyvärr är barn sådana att de har förtroende för äldre och man måste vara jävligt försiktig med hur man hanterar detta.
Roland (min sambo) har blivit inknuffad i en föräldraroll som han iinte ville vistas i när hans ex lurade till sig deras dotter genom att sluta m p pillerna efter att de gjort slut och sen gick i säng för skojs skull ngn månad senare.
(gillar inte såna personer som lurar till sig barn)
Jag blev oxå gravid helt oplanerat men det var först och främst mitt ex som ville ha Matteus och sen övervägde jag att behålla honom, NU skiter han i sin son och det kan inte jag hjälpa däremot.
Min sambo ville att hans ex skulle göra abort eftersom min sambo vill tänka på sitt företag och tjäna pengar och för att han fortfarande känner sig ung och inte redo men så blev inte fallet för honom.
Han älskar sin dotter, han älskar mig och accepterar min son.
Om han kommer älska honom vet jag inte, det är upp till honom själv.
Men min styvfar älskar mig iaf och det är jag glad för men även det tog sin tid, mycket för att jag var som Matteus är idag.
En liten människa med mycket skit i huvudet.
Min son kan vara en riktig pain in the ass, det har även jag rätt att tycka som mamma.
Men även i dessa situationer så älskar jag min son, även när han gör mig förbannad för sitt beteende.

Jag blir fan mörkrädd. Din sambo kallar en snart 2 åring för tjockis, och du försvarar det?
Du tycker att det skulle vara bra om din sambo lär sig älska din son TROTS att han är som han är?
Han är fortfarande inte ens 2 år. En 2 åring är inte ett pain in the ass!! En 2 åring är ett barn som inte lärt sig hur livet funkar än.
Idiotiska styvpappor och blåsta mammor kan däremot vara ett pain in the ass! Uppenbarligen.

Jag kan inte göra annat än hålla med föregående talare.
Allvarligt. Du accepterar väldigt mkt tycker jag.
Att du ex får skäll för att du "ställt saker på fel plats", att din son blir kallad "tjockis".
Men det är ju inget konstigt för "jag gillar inte heller tjocka människor".
Jag blir också lite mörkrädd...

Jag förstår att det är "skönt att få skriva av sig",
men jag förstår inte varför du ber om råd, när du "inte har några problem".

Tror du behöver läsa vad du själv skrivit. Du skriver att din son är RÄDD för din sambo...jag skulle aldrig kunna stå brevis och se min dotter bli behandlat som din Matteus blir.

Känns som att du är livrädd för att vara själv.

Jag tycker detta blir värre och värre; din son är rädd för honom, din sambo kallar honom tjockis m.m. Du måste se till din sons bästa! Han är ju helt utelämnad till dig. Nä du har nog rätt i att parterapi inte skulle fungera. Detta är alldeles för allvarligt. Det enda som skulle fungera är om du själv ändrade inställning. Jag ser inte längre din sambo som det största problemet utan du som låter din son utsättas för det. Jag kanske låter hård, men varje förälder har ansvar för sitt barns välmående. Vad ville du egentligen när du skrev detta? Att folk skulle skriva att han är bra elller? Jag säger återigen lycka till då jag verkligen hoppas att du tar itu med detta: lämnar din sambo och tar itu med din egen självkänsla så att det inte händer igen..

Jag tror att du verkligen verkligen måste ta dig en funderare om det är så att du verkligen älskar denna person eller om det är så att du är rädd för hur du ska klara dig själv. För helt ärligt (det kanske inte är vad du vill höra MEN ) din sambo verkar inte vara en bra person! Även om man bortser för hur han är mot din son så tycker jag inte att han verkar vara en vidare trevlig person och lägger man sedan till hur han är mot din son så verkar han rent ut sagt förskräcklig!

Tycker inte du att ditt främsta ansvar är mot din son? Han verkar ju helt klart inte må bra av situationen.

Man få tycka att sitt barn är jobbigt ibland men att beskriva honom som en pain in the ass tycker jag är fruktansvärt. Jag undrar om det egentligen är dina ord eller om de inte kommer från din sambo som har påverkat dig?

Har också svårt att förstå hur man kan tycka att ett förhållande är bra, som ändå är så pass nytt, om man måste kämpa så som ni verkar.

Mitt råd: Kicka ut honom med huvudet före och hitta nån som du älskar och som älskar dig och din son, för det är både du och han värda

Varför vill du dela ditt liv med honom?

Jag hade tagit mitt pick och pack och tackat för mig. Det finns bättre killar där ute även om det är svårt att tänka i dom banorna nu.

Man va fan!!??? Varför vill du vara ihop med nångon som gör ditt barn ledset?? Då är ju inte bara han utan även du en barnmisshandlare.