Vill ha barn, men inte med honom men jag vill dela mitt liv med honom. Tips eller stöd ngn?

Ursäkta men hur kan ngn som är så som du beskriver din sambo, mannen i ditt liv?!!
- han är inte snäll mot din son
-din son är rädd för honom
- Han kallar dig surkärring?

Jag vet inte om jag missat något, men ngn som skulle behandlat min barn på det sättet hade jag definitivt inte velat tillbringa mitt liv med.

Skulle också ta mig en funderare på om det inte e bättre att leva själv med sonen ett tag för att sen träffa ngn som vill leva med dig och ditt barn...
Har själv två bonusbarn plus två egna och både jag och min sambo pratar ofta om hur viktigt det är att behandla alla barn lika..vem som än e bioförälder. Så fundera på om han verkligen e mannen du drömt om!?

Jag skulle definitivt lägga barnplanerna på hyllan och börja med att försöka reda ut relationen, som inte verkar fungera alls. Du måste kunna kräva att din sambo respekterar dig och din son, annars är han inte värd dig!

Tycker du inte själv att din son förtjänar bättre?

Oj, jobbig situation. Är du säker på att du älskar honom..? Skulle inte tåla sånt om man jag själv inte "dog" av kärlek. Och ja, du blir orättvist behandlad. Starkt av dig att inte vara anonym.

förstår inte hur det kan vara mannen i ditt liv efter den beskrivningen du har gjort.......

usch.. om det är som du beskriver det skuloe jag faktiskt ha dumpat honom. låter inge bra.

Jag älskar verkligen honom och har aldrig haft ett bättre förhållande.
Han har blivit bättre när det gäller relationen med min son och jag kan ju inte kräva av honom att han ska älska min son som han älskar sin dotter.
Nu har jag skrivit upp det som är värst, det är även svårt att förklara så det kan ju kanske tyckas att det är värre än det låter men så är det inte.
Visst kan jag tycka att Matteus blir orättvist behandlad ibland men då sätter jag ner foten.
Han har vissa metoder som jag inte anser lämpliga i barnuppfostran men inget som varken gör ont eller är plågsamt.
Min son ärganska vild av sig (han är ju kille) och han har sina traktorer och lastbilar som han älskar och vissa av leksakerna är i metall och kan repa möblerna och de får han inte ha och ska han ha dem så är det under uppsikt och på golvet, inte på vår tv bänk för 13,000 eller på vårt ekbord för 15,000
Nu hör till saken att jag inte köpt dessa utan det har min sambo gjort och man ska kunna ha fina saker fastän man har barn.
Jag vill inte heller att det ska vara repor i möblerna, däremot får man anpassa sig eftersom man har barn men det tycker inte min sambo för hans dotter är här som sagt bara måndag till onsdag och vågar inte hitta på bus för hon är lika lam som sin mamma.
Men anpassning måste man ha.
När vi träffades första gången efter en tids kontakt på match.com så sa jag att accepterar du inte min son kan du fara åt helvete och han accepterar honom, men inte mer och jag förstår honom för det är alltid svårt att acceptera andras barn i början.
Vi har varit ihop sedan i februari bara men vi trivs.
Visst vill jag ha barn nu eftersom min son snart är 2 år men jag har ett nytt förhållande och tänker inte göra samma misstag och bli gravid igen, tidigt i ett förhållande och speciellt inte av misstag som min son är.
Han har en pappa som inte brytt sig om honom på över 4 månader nu, skönt kan jag tycka eftersom hans pappa är psykiskt sjuk och instabil.
Men min son har fortfarande rätt till sin "pappa" men det håller jag på att ordna med advokat just nu.
Så min son är hemma alltid och det är lite påfrestande för mig men min mamma har honom en helg i månaden, så jag ska snart åka till HBG och hämta mitt troll.
Skönt att skriva av sig....

Ni får ta och sätta er ner och prata igenom hur ni ska komma fram till gemensamma regel och förhållningssätt som gäller BÅDA barnen.
Ang. dyra möbler så låter det aningen tramsigt att bli arg för repor. Vi har oxå en del dyra möbler spm nu har repats av lillans gåstol osv, men det bor ju faktiskt en familj här och det ska väl FÅ synas .