Problem med sköldkörteln? Del 10

Hej alla

Jag följer med lite sporadiskt här för att jag tycker att det är intressant att följa andras erfareheter vad gäller sköldkörteln. Jag har en lång historia vad gäller detta men mår nu bra men har ändå ett brinnande intresse för detta vitala organ som ofta bestämmer sig för att leva sitt eget liv.

Hoppas ni andra som inte mår så bra snart oxå tar er till en punkt där ni kan må bra.

Nu närmar jag mig äl och skulle vilja försöka men jag har bara ätit Levaxinet i 5.5 vecka - vad tror ni, ska jag lämna prover o se vad de säger eller avvakta tills det verkligen gått 6 veckor?

Nu har mina provsvar äntligen kommit, via brev :/ Vet inte värderna, men enligt läkaren såg allt nu normalt ut och jag ska fortsätta med 50 mig

smultron smulan: Gud vad jag känner igen mig i dig. Jag har oxå svårt att hänga med i svängarna och den där glada som man var förut känns ofta långt borta, fast hon faktiskt har tittat fram några gånger den senaste tiden. Jag hoppas verkligen att du mår bättre snart. Men för din egen skull häng med på det mannen vill göra, även om det känns motigt så är det ett avbrott i vardagen och det behöver man. Jag märker ibland att jag säger ja till saker för att i nästa stund ångra det grymt. Men när jag väl sen gör dem så visst är det jobbigt men ändå positivt. Jag har bestämt mig för att inte låta denna *#%&"!/ sjukdomen hindra mig i att leva och göra roliga saker. Det sker visserligen inte så ofta och jag behöver ladda ordentligt inför gångerna med mycket vila och sömn. Jag gör bara det allra nödvändigaste här hemma och låter mannen göra resten så jag kan ladda energi för det positiva = det ser ut som ett bombnedslag här, men det skiter jag i

I dag är jag trött så in i graven, men det är lite självförvållat. Jag var så förbaskat sugen på en öl igår att jag valde bort värktabletterna, där av den dåliga sömnen. Det var en ren befrielse när värken började släppa i morse efter pillerintaget att jag bara låg och njöt.
Min värk har oxå blivit lite bättre men ändå inte. Jag har inte lika ont i höfter och ländrygg som förrut (det kan jag nog tacka paraflexen för), men istället känner jag den övriga värken i kroppen och den är inte nådig. Det knakar och sprakar i varenda led när jag rör mig och musklerna värker konstant. En smärtfri dag står högt på önskelistan, tyvärr verkar den vara långt borta.

Tänkte på det där med att läsa en bok, jag har inte läst en ny bok sen jag vet inte när. Så jag roar mig med att läsa om gamla böcker som jag tyckt om. Jag känner att jag tränar hjärnan samtidigt som jag fattar vad boken handlar om, det blir inte så negativt upplevelse då, även om en ny bok är roligast att läsa. Filmer engagerar jag mig inte i så mycket, ibland kollar jag men tappar ofta intresset, förr älskade jag kolla på film och min man tycker det är lite tråkigt att jag inte är så intresserad längre. Jag har helt enkelt inte energi nog att skapa ett engagemang för handlingarna i filmerna vilket gör att jag tröttnar och tycker de är kassa.

Men som sagt va... det kunde vara värre. Tänker oxå ofta på dig Blombukett, livet är inte alltid rättvist. Många kramar från mig oxå.

Blombukett. tänker också på dig! Du får kämpa så!
Jag önskar så att du snart kan få njuta av din son fullt ut.

Hej tjejer..idag är jag tröööööt. Har jobbat för mig & kollega som är hemma sjuk, sen fick min lilla kille feber idag och var supergrining med 39 grader, & killen är ute ikväll. Snart ska jag hoppa i säng och försöka sova, det kommer säkert vara någon som väcker en i natt. Han har förkylningsastma så man måste vara på sin vakt.
Trodde faktiskt att jag skulle känna mig lite bättre denna vecka då jag ökat levaxin med en halv tablett till sen en vecka sen, men känner inte så stor skillnad...tråkigt! Får väl se vad proverna säger.

Jag känner verkligen igen mig i det ni skriver...min specialitet har blivit att jag stänger av. Min kille kan stå och prata..och jag slutar lyssna. Sen frågar jag något som han precis har pratat om...han blir superledsen och jag med.
Säger som du Pucko Buffy *#%&"!/ sjukdom!!!